American Made (2017)

American made är ytterligare en i raden av BOATS-filmer om "sköna typer" som håller på med olagligheter som översvämmat marknaden de senaste åren. Sub-genren som blandar komedi och drama med suddiga referenser till verkliga händelser blev kanske populär efter framgångarna med The wolf of Wall Street? Martin Scorseses hejdlösa skröna om Jordan Belforts härjningar i den finansiella världen är fortfarande den klart bästa av filmerna.

Fler dugliga och till och med bra filmer har adderats sedan dess, filmer som The big short och War dogs är mycket underhållande. Men så har vi svansen såklart också. Filmer som inte håller måttet. Gold från 2016 var trots bra skådespelare en tråkig film och ny har vi ännu en riktigt svag och tråkig rackare, gjord i Amerika.



Filmen har trots allt Tom Cruise som dragplåster och han är en få riktigt stora Filmstjärnor i mina ögon. Man blir sällan riktigt besviken. Och här är Tom i princip det enda som är bra med filmen. Tom är Tom. För övrigt är det en intressant historia som behandlas. Tyvärr lyckas inte regissören Doug Liman göra något tillräckligt bra av materialet. Detta hade kanske kunnat vara bättre lämpat för en dokumentär kan jag tycka.

En sak som var lite intressant var ändock biroller i filmen. Domhnall Gleeson fortsätter att dyka upp i film efter film. Vad är det som gör att han hamnar i "alla " filmer. Nu har han synts i Star Wars, Ex Machina, The Revenant, Calvary, Harry Potter med flera. Imponerande lista filmer. Jag har egentligen inget problem med honom, men jag ser kanske inte hans storhet lika mycket som dagens casting experter.



En hårt "type castad" skådesplare som vi nästan alltid får se spela den vidrigaste och läbbigaste white trashen man kan tänkas är Caleb Landry Jones. Du har sett honom i Twin Peaks The return och Get out. I Three billboards fick han spela en mycket trevligare karaktär. Han är osedvanligt creepy. Rödsprängda och utstående ögon. Brrrr.

Mrs Seal spelas av Sarah Wright, ett (nästan) nytt ansikte för mig. Hon gjorde inte samma intryck som Margot Robbie i Wolf. Två favoritskådespelare syntes i bild men var nästan brottsligt underutnyttjade, Lola Kirke från Mozart in the Jungle samt Jesse Plemons från Friday Night Lights. En del av deras scener hamnade på klipparens golv kanske? Men jag hade gärna sett mer av dem.



När jag funderade på om jag skulle se filmen råkade jag se delar av en scen där Barry skulle starta med sitt plan från en allt för kort landningsbana. Den scenen gjorde mig nyfiken och adderat med "true star quality" Tom Cruise blev det en titt i alla fall. Det var olyckligt, scenen i fråga är filmens bästa. Filmen i övrigt är ungefär lika tråkig som Gold.

Jag ger American made två amerikanska presidenter av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Jason Bourne (2016)

Tja, vad kan man säga? Låt oss börja med mina förväntningar inför filmen. Jag älskar Bourne-trilogin och anser att den omdefinierade actionthrillergenren för det nya millenniet till en så stor grad att till och med Bond-gänget hakade på och efterapade. Doug Liman gjorde första filmen och Paul Greengrass tvåan och trean. Dessa herrar står bakom denna femte (fjärde?) Bourne-film. Förväntningarna var höga.. Jag hade noggrant undvikit spoilers, inte sett trailern, inte läst på, slagit dövörat till när någon pratade bredvid mun. Jag visste inte ens att Alicia Vikander var med! Positiv överraskning.

Men damn, vilken besvikelse filmen var. Mycket av det som de gjorde bra i de tidigare filmerna har i princip försvunnit. Bourne-trilogin hade alla intressant story som kryddades med utmärkta actionsscener. Första filmen bygger såklart på den spännande premissen att Bourne vaknar upp utan minne men med ett "skill set" inom dödandets konst utan dess like. Samma premiss som så lyckat gjordes i Long kiss goodnight med Gena Davis.

Bästa scenen i hela filmen

Den första Bourne står ut i mitt huvud på grund av den suveräna storyn, men de två efterföljande var bra också. Borne letar sig långsamt fram till kärnan av hans förflutna. Nu inför nya filmer ställdes filmmakarna inför problem. Hur skulle du ta historien vidare. Den absurda fjärde filmen The Bourne Legacy med Jeremy Renner var ok i actioninnehållet men hade en allt för långsökt och helt meningslös handling. Dagens film har varken eller. Varken bra action eller en bra handling. Matt Damon är åtminstone tillbaka vilket höjer filmen men de står och stampar vatten när det gäller visionen om vad de vill göra med Bourne. Nu försöker de sig på att göra om tvåan och trean. Han ska leta ännu djupare i sin historik. Detta hade säkert kunnat blivit bra men de lyckas inte. Jag var aldrig känslomässigt engagerad i Bournes vedermödor eller ångest. Jag tyckte aldrig att filmen var spännande eller medryckande. Den måste bli underkänd när en actionthriller inte är det minsta spännande.

Actionscenerna är tyvärr "too much". Det är alldeles för långa jaktscener och snabba klipp. Totalt ointressant. Jag saknar de delikat koreograferade korta men brutala actionscenerna 1-on-1 som fanns i de tre fösta filmerna. Jag saknar också finessen med de lite större actionscenerna, som den på Waterloo Station i London. I denna film är de personliga närkampsslagsmålen dåligt koreograferade och orimligt långa (med undantag för den allra första i inledningen av filmen), och de stora scenerna är uddlösa och tradiga. Damn, jag är besviken som du hör.

Till filmens ljuspunkter hör Alicia Vikander. Denna gång inte lika mycket på grund av hennes bevisat fantastiska skådespeleri (hon var ganska alldaglig i denna film) utan att hennes karaktär var den enda intressanta i hela filmen. Hennes Heather Lee fick mig i alla fall lite att höja på ögonbrynen och ställa mig frågor. Jag antar att vi får lära oss mer om unga miss Lee i de oundvikliga uppföljarna...

Filmens sämsta karaktär var överraskande nog spelad av den annars så stabile Tommy Lee Jones. Här spelas hans Director Dewey upp som ett endimensionellt monster och han gick omkring med en elak grimas hela filmen. Hans skrynkliga nuna var lika stel och statisk som om han hade botoxat sig helt slät och stel. Synd på en sådan bra skådis.

Matt Damon...? Matt Damon! :-)

Jag ger Jason Bourne två fedorahattar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Edge Of Tomorrow (2014)

Rita Vrataski: Come find me when you wake up!

Tom Cruise är en av de riktigt stora och "äkta" filmstjärnorna vi har. Visst, karln är en dåre i verkliga livet, men han levererar i princip alltid på den vita duken. Förra årets Oblivion var en av det filmårets största positiva överraskningar. Här är han också stabil.  Filmens regissör är Doug Liman som bland annat regisserat Bourne identity och producerat de övriga två i trilogin. Han är en mycket duglig regissör av actionfilm och det bevisar han än en gång med denna film.

Med bra skådespelare och bra regissör kan en sci-fi nästan endast misslyckas på grund av dåligt genomtänkt manus eller att filmen faller i en massa logiska luckor. Men denna sci-fi är bra! Den håller ända in i mål. Den är vad den är, lite för vek, men den är konsistent. Filmen bygger på en intressant och tankelockande idé om en invasion av aliens som han böja tiden och återspela slag mot fienden om och om igen tills de vinner. Människan är därmed chanslös, tills en och annan människa blir "smittade" av en alien och får samma "förmåga" att återuppleva samma dag om och om igen till DE lyckas. Intressant idé.

Filmen är alltså en blandning av Groundhog day (Måndag hela veckan) och en massa sci-fi-actions som Aliens, Battle Los Angeles eller Starship troopers. Denna films utomjordingar var snabba som attans. Idén att de är en sammanhållen organism återfinns i både Aliens och Starship Troopers och jag gillar det.

En annan sak som var mycket positivt var Emily Blunt som den kvinnliga hjältinnan Rita. Jag har aldrig gillat henne tidigare men här var hon en bad ass. Hon introducerades varje ny dag i en yogaposition balanserande på en böjd arm. Såg mycket svårt ut! Jag tycker hennes kemi med Tom Cruise var över medlet. Det funkade i alla fall. Precis som i Grounbdhog day lär ju Tompas karaktär Cage känna Rita medan hon träffar honom för första gången varje återstartad dag. Den dynamiken är en klassisk sci-fi grej. Rita som själv tidigare återupplevt dag efter dag nämner en man hon förlorat och det var smärtsamt då hon kände honom mycket väl efter alla återstartade dagar. Precis som Cage kom att lära känna henne alltså. Liman spelar inte upp denna komplikation speciellt mycket och det var nog bra. Det fanns tillräckligt under ytan att arbeta med som åskådare ändå.

Till sist vill jag berömma filmens höga tempo och häftiga actionscener. De efterliknar helt ogenerat stridsscenerna från Saving Privat Ryan och varför inte? De är ju spektakulära. Här blir det lite mer fragmenterat men varje gång de kastar sig ner i sina luftlandsättningslinor stiger pulsen lite.

Finns det då inget lite mindre bra att ta upp undrar nu vän av ordning? Jodå. Jag hade önskat att detta hade varit en barnförbjuden film och att den varit råare, blodigare och mer nervig. På hemväg från bion satt jag och fantiserade om en blandning av denna film och tonen och bildspråket i Children of men. Det hade varit något i hästväg. Om actionscenerna varit mer på allvar hade filmen kunnat bli riktigt awesome. Tänk en blandning av feelingen i gamla klassiska sci-fi äcklisar som Alien, The thing och Aliens med denna films handling.

Det tar oss till utomjordingarna i denna film, aliens. Jovisst jag gillar idén bakom dem som art. Men jag tyckte att det var synd att de gjorde dem till supersnabba klängerväxtpropellrar eller vad det nu var. Eftersom man knappt fick se dem blev de lite mindre skrämmande.

Filmen är i 3D och det gav inget alls. Helt meningslöst att se denna film i 3D. Lyckligtvis hade vi inga problem med oskärpa och sånt i alla fall.

Neutraliteten räddade oss inte denna gång...

Visningen då? Jag börjar bli trött på mig själv över att vara så lättstörd på bio. Denna gång var det två ganska markanta störmoment. På raden bakom mig och Mr Magic satt två tjejer som fnittrade hela tiden som om det var en komedi. Varje gång Tom Cruise dödades (för att sedan vakna upp igen) fnittrade de länge och högt. De allra flesta gånger var det ju för icke komiska scener. Samtidigt kändes det inte som att de var berusade eller försökte förstöra de läste bara filmen helt galet.

Det andra var killen som satt till vänster om mig som frenetiskt åt popcorn de första 45 minuterna. Han tog en knytnäve full av popcorn och höll handen över munnen som ett japanskt vitt andningsfilter och idisslade i sig popcornen. Mekanisk och utan paus gick handen ner i den gigantiska pappasken, upp men en knytnäve och sedan matades knastret in i munnen som på ett mekaniskt löpande band. Ack, VM i smaskande på biografen. Inte ens i de lite dyrare plusstolarna undkommer man sådana idioter.

Men som helhet var filmen över förväntan. Klart bra film som jag antagligen kommer se om när den kommer ut på disk. Jag tvekar mellan betygen men hamnar på betyget med beröm godkänt.

Jag ger Edge of tomorrow tre Hudsons av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Jag såg filmen på "privat" tid men hakar på den gemensamma bloggningen. Kolla in vad mina filmspanarvänner tyckte om filmen. Blev den en vattendelare?

Fiffi
Carl
Jessica
Filmparadiset
Fredrik
Markus, Erik och Jimmy (pod)
Christian
Sofia
Jojje
Cecilia