Comedians In Cars Getting Coffee - Season 1 (2012)

Comedians In Cars Getting Coffee hade premiär 2012 och avslutades elva säsonger senare 2019. Som jag gissar att alla vet är detta en talk show i fritt format av och med Jerry Seinfeld. Han hämtar upp gästerna i  gamla coola bilar och så åker de och fikar.

Avsnitten är små mumsbitar som är över i en handvändning. Säsongerna är varierande långa men mest korta på runt sex avsnitt per säsong. Några är dubbelt så långa, eller någonstans däremellan. En säsong är endast fem avsnitt. Det varierar.

Första säsongen då? Hela tio avsnitt och jag gissar att formatet och stilen mesjslades ut här, men den levererade ändå några riktigt bra avsnitt. Jag väljer ut mina fyra favoriter.

I debuten fikar Jerry med Larry David, medskaparen av Seinfeld. Allmänt trevligt, kanske till och med lite mysigt. Det pratades mest om inget. Tematiskt!

Andra avsnittet jackade upp nivån när Jerry tar Ricky Gervais på en vansinnesfärd i en liten brittisk sportbil. Gervais levde ut sin äkta eller spelade dödsskräck över att dö i en bilkrasch. Mycket njutbart. Ricky skrattar ju på ett charmigt sätt.

Sedan får vi hoppa fram till det näst sista nionde avsnittet där fikastunden leder upp till att Jerry hänger med Carl Reiner och Mel Brooks på kvällen. De äter sandwiches och kollar (inte) på tv. Mysigt med tanke på vilka giganter i branschen vi får hänga med via Jerry.

Säsongens klart bästa avsnitt som både är roligt och nostalgiskt är det tionde och sista avsnittet. Jerry hämtar upp Michael Richards, ni vet han som spelade Kramer. Det syns tydligt hur väl de känner varandra, på det sättet där man avslutar varandras meningar och skämt och annat nästan inte behöver uttalas för att den andre ska förstå. Trots avsnittets överlag humoristiska ton får vi en otroligt fin scen dem emellan när Michael öppnar upp om hans stora misstag då han gjorde bort sig på scen och sa dumma saker i ilska. Det var speciellt att känna hur tonaliteten ändrades på ett ögonblick... Så fint att se att gammal vänskap håller. En så öm scen hade jag sannerligen inte väntat mig.

Bra "bite size"-serie som kan avnjutas närsomhelst du har en liten stund över. Ser fram emot andra säsongen.

Betyg: 3/5

Trainwreck (2015)

Amy Schumer är en av de hetaste komikerna i USA just nu. Jag har sett några av hennes stand up och hon är otroligt fräck i munnen. Jag älskar henne, hon är förbaskat rolig. Dagens film heter Trainwreck och Amy spelar huvudrollen som karaktären "Amy". Den riktiga Amy har också skrivit manus till filmen och hur mycket som är påhitt respektive historier från Amys liv man man spekulera i. Jag tippar att det finns en hel del av det sistnämnda i denna film. Judd Apatow har regisserat filmen, det är första filmen han gjort på någon annans manus. Denna film påminner om flera av hans tidigare filmer då manus och regissör går helt klart hand i hand.

Filmens första halva är av den lite mer hejdlösa sorten. Men mitt i filmen ändrar den karaktär. Just som Amy blivit ihop med Aaron (Bill Hader) går filmen över från crazyhumor till mer dramahumor med en hel del mörker. Filmen delas av en scen som uppenbarligen blinkar till Woody Allen. Vi får ett collage med det lyckliga paret som påminner om Manhattan och till det hörs lite kort välkända toner från någon av Woodys filmer (kanske Manhattan det också). Den lilla sekvensen var mycket kul. Schumer-Apatow gör ingen hemlighet av blinkningen då Amy som kör en vocie over (på samma sätt som i Manhattan) refererar bokstavligen till Woody.

Andra halvan är samtidigt väldigt konventionell som lite överraskande. Det gamla vanliga blev överraskande då filmens första hälft antytt en annan typ av film. Jag gillar filmen, men älskar den inte. Vissa delar är jättebra men som helhet blev det lite konstigt med den slaka avslutningen. Det är ett överdrivet Hollywood-slut som jag antar ska ses som en satir, men samtidigt verkar den ärlig så jag vet inte riktigt hur jag ska läsa den...

Filmen är fylld med bra skådespelare, speciellt i birollerna. Eller OCKSÅ i birollerna. Amy Schumer och Bill Hader är jättebra i huvudrollerna! I biroller ser vi favoriterna som Brie Larson (lillasyster), Colin Quinn (vresig pappa), John Cena (absurd pojkvän) och en oigenkännlig Tilda Swinton som elak chef. Filmen har dessutom ett överflöd av cameos. LeBron James bjussar på sig själv och är oväntat bra. Tala om multitalang! Sen har vi Matthew Broderick, Daniel Radcliffe, Marisa Tomei, Tony Romo (fotball), Marv Albert (the voice of basketball), Chris Evert (tennis) och basketspelaren Amar'e Stoudemire.

Detta var en kul film. Många skratt. Hög omtittningsfaktor. Men som helhet var det lite tunt.

Jag bloggade om denna film som del av Filmspanarna Tema "Udda yrken". Hur gör jag kopplingen där då? Jo, jag måste nominera Amys kollega Nikkis (Vanessa Bayer) jobb då hon får i uppdrag av sin "snälla" chef att göra research på om mannens säd smakar olika om han äter vitlök eller ej...

Jag ger Trainwreck tre smakprov av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Vid sidan av det faktum att filmbloggning kan anses som udda, vilka andra udda yrken har mina filmspanarkollegor tittat på?
Filmitch
Jojjenito
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm