I Am Not a Serial Killer (2016)

I am not a serial killer är en sådan där film som man aldrig skulle hittat om det inte vore för filmfestivalen. Den ligger under sektionen Twilight zone och det med rätta då det är en thriller som både är lite gore-ig och bitvis lite creepy. Det är inte en renodlad skräckis men den är ändå tillräckligt stämningsfull och ryslig att jag blev lite skraj i alla fall.

I huvudrollen som John ser vi lille Max Records från Where the wild things are. Han har nu hunnit bli nitton år och han har samma ögon som min systerdotter. Max spelar John Wayne Cleaver. Bad ass namn. John är en "troubled teen" som av sin terapeut blivit diagnostiserad som en sociopat. Men en snäll sådan. Typ. John bor i en liten stad i mellanvästern, en sådan där stad där inget speciellt händer allt som oftast. Tills helt plötsligt en seriemördare börjar härja. En bestialisk sådan också, en sådan som river och sliter upp stora hål i sina offer. John ser offren på nära håll då han hjälper sin mamma och moster på den lilla lokala begravningsbyrån. John börjar skapa sig en gärningsmannaprofil och snart inleder han en privat mordutredning. Frågan är bara om John kommer hitta monstret före det hittar honom...

Wow, damn, bra skit detta. Filmen är lågbudget men den har feeling. Miljön är kall, vi kastas in i ett vintrigt landskap som påminner mig något otroligt om Fargo (allra mest tv-serien faktiskt). Max Records är skön i huvudrollen. Alla andra är helgjutna i sina respektive roller. Och nästan alla är okända skådisar för mig. Den enda kända skådespelaren förutom Max är Christopher Lloyd! Regissören Bill O'Brien har också skrivit manus (baserat på en roman av Dan wells). Han verkar endast ha gjort några skräckisar som jag aldrig hört namnet på tidigare; Scintilla och Isolation. Filmen är bra regisserad, den är tajt och utan svaga partier på en normal längd av en timme och 45 minuter.

Så, om du är en som gillar lite annorlunda film, thriller med skräckelement och en hel del konstigheter så kan detta vara något för dig. Jag kan tänka mig att den kommer omnämnas som en kultklassiker om en sådär fem år...

Jag ger I am not a serial killer fyra kärleksyttringar av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Where The Wild Things Are (2009)

Happiness isn't always the best way to be happy.

Ibland kommer de filmer som är annorlunda. Åh, härliga tider. Annorlunda filmer som tar dig bortom fantasins gränser, tar med dig på en resa till sällan skådade platser.

- Let the wild rumpus start!

"Where the wild things are" handlar om 11-årige Max som lever med sin hårt arbetande ensamstående mor och en storasyster som inte bryr sig. Max är arg och efter ännu en incident rymmer han iväg. Han springer ut i natten och hamnar i vildingarnas land. Där blir han kung över vildingarna.

- You are now the king and you will be a truly great king.

I landet är allt annorlunda, men han känner igen sig på ett förunderligt sätt. Där finns en vilding som aldrig blir hörd, en vilding som alltid är vresig och där finns Carol, stora starka Carol som bara vill vara tillsammans med KW. Allt borde vara enkelt i vildingarna land så länge man inte blir uppäten. För Max är allt samtidigt både nytt och det samma.

- I'm Max. I'm an explorer. I traveled by sea. I used to travel by air.
- Obviously you have no home or family.
- Well, I had one of those but...
- But you ate 'em all?
- No! I have no plans to eat anyone.

Max's resa kanske skedde inne i hans huvud, inne i hans eget sovrum, men det har ingen betydelse. Sagan är fantastisk och du kan som åskådare bara luta dig tillbaka och låta dig omfamnas av den. Detta är så långt från Woody Allen man kan komma, och så långt från "Alien" man kan komma, och så långt från svensk neo-realism man kan komma. Detta är en otroligt amerikansk film. Fantastisk skaparglädje, fantastisk "bortom all tid och rum"-känsla.

- He has a double re-cracker.

Mitt råd blir att gå och se den. Detta är inte en barnfilm. Filmen får fyra vildingar av fem.

There were some buildings... There were these really tall buildings, and they could walk. Then there were some vampires. And one of the vampires bit the tallest building, and his fangs broke off. Then all his other teeth fell out. Then he started crying. And then, all the other vampires said, 'Why are you crying? Weren't those just your baby teeth?' And he said, 'No. Those were my grown up teeth.' And the vampires knew he couldn't be a vampire anymore, so they left him. The end.

Betyg 4/5