On the Rocks (2020)

 

Sofia Coppolas nya film On the rocks påminner lite om hennes tidiga mästerverk Lost in translation men denna kommer inte upp i föregångarens briljans. Båda är dock långsamma dramakomedier med en hel del av Sofias personliga tankar som kan vara allmänmänskliga om åskådaren så vill.

Rashida Jones spelar Laura, en ung författarinna med två unga döttrar och en make som arbetar mest hela tiden med en start-up. Hon börjar misstänka att maken är henne otrogen och till sin hjälp får hon mer eller mindre ofrivilligt sin far Felix.

Filmen inleds trevande men när Bill Murray i rollen som pappa Felix äntrar scenen får filmen liv. Han är en charmig konsthandlare som är likt en playboy. Han är extremt rik och samtidigt både dedikerad till sin dotter och narcissistisk. Felix tar med sig Laura på nattliga besök på nattklubbar, överklasspartyn och andra upptåg i en sällsam odyssé. De pratar om Lauras makes eventuella bedrägeri men också om livet i stort, sanningar om människa som ett djur och familjens historia.

Filmen påminner mig ibland, men inte alltid, om den tyska filmen Toni Erdmann med pappans försök att nå fram till sin dotter genom upptåg och galenskaper.

Filmen lever upp rejält så snart Bill Murray kom med i handlingen. Och även om Rashida Jones är helt ok som Laura kan jag inte annat än undra hur det blivit om Sofia Coppola hade sammanfört hennes "dream team" från Lost in translation istället och tagit in Scarlett i rollen som Laura. På tal om henne så tycker jag att denna film på ett bättre sätt beskriver ett förhållande på glid än den skrikiga Marriage story.

On the rocks inleds lite svagare men tar sig allt eftersom och den är en bra film. Coppolas favorittonläge verkar vara vemodighet och filmen dryper av detta. Samtidigt är den överraskande rolig (Murray) och en hel del sanningar om manligt kontra kvinnligt kommer fram i dialogen (Murray igen).

Den orkade nästan upp till en fyra!

Betyg: 3+/5