måndag 22 februari 2021

Veckans låt

Hur många gånger sjunger Robert Smith "again"? Tjugoen gånger, eller?

Det var tämligen givet att ta med The Cure på min top 10 favoritartister. Ett av de första band som jag började gilla på grund av att vänner älskade dem. Mot slutet av gymnasietiden hittade jag nya kompisar. De fanns i en annan del av Skövde, men jag fann dem i Tignes i de franska alperna av alla ställen. Det var då jag träffade Olof och Olof. 

I det nya gänget gillade alla musik, något som var en nyhet för mig. Helt plötsligt var jag inte lika udda längre. Det var som att komma hem. Det prtatades och lyssnades på Bowie, Beatles, Joy Division och The Cure. 

Speciellt en av killarna i gänget, den så enigmatiske P Hagman, var ett stort Cure fan. Ett mycket stort. Jag fann dem lite skrämmande först men fann snart att de var suveräna. Seventeen seconds blev snabbt en favoritskiva, men jag kan nu konstatera att alla de åtta första skivorna är helt suveräna. Sätt på en tidig Cure-skiva nästa gång ni ligger hemma med influensan så får ni höra själva!

Vilken låt väljer vi då? Kändes som att jag vill lyfta deras magnum opus - A forest

En resa i tempo, låtlängd och framför allt frisyrer. Again and again and again and again and again...






8 kommentarer:

  1. Bra val av låt. Tyvärr har jag tappat Cure på senare år de lyssnas på av o till men lika hett som under 86 -90 lär det aldrig bli. Personligen har en soft spot för Kiss me plattan ,en 17 seconds o Disintegration är nog de bästa plattorna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kunde nästan gissat att detta var en potentiell överlapp. Visst är Disintegration och 17 secs kanske rent objektivt bland de bästa, men jag har faktiskt också Kiss me*3 som min favoritplatta. Oftast... det är som med Floyd, det varierar efter humör. The Kiss måste ändå vara den bästa inledningslåten i hela deras diskografi. :)

      Radera
    2. Men den har konkurrens av Plainsong på Disintegration - svårt val.

      Radera
    3. Hoppas att du avnjöt alla versioner, dels den första från Amsterdam 1980 med alternativ lyrics, dels den sista überlånga versionen från 1992, den med extra lyrics...

      Radera
  2. Mmmm, verkligen inte min typ av musik. Just den här låten var dessutom osedvanligt tråkig ;)

    SvaraRadera
  3. Inte speciellt bekant med The Cure, förutom hits som blinkat förbi på MTV/ZTV. Rätt skönt sound i den här låten. :) Och jag gillar nog deras sound rent generallt, men är för okunnig för att komma med några detaljer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad trevligt, då har du en hel värld av depp-pop att lära känna! ;-)

      Radera