söndag 6 oktober 2019

Witness for the Prosecution (1957)


Witness for the prosecution är ett domstolsdrama som bygger på en pjäs skriven av självaste Agatha Christie. Som adaption av en teaterpjäs är detta ett kammarspel som nästan uteslutande utspelas i rättssalen eller på Sir Wilfrids kontor. Enligt expertisen var detta Billy Wilders försök att göra en Hitchcock-thriller. Och det gör valet av Charles Laughton i huvudrollen som Sir Wilfrid intressant, då Laughton ju var något av Hitchcocks nemesis!

Detta var en mycket förnöjsam film! Verkligen en trevlig genrefilm som uppfyllde allt man kan önska sig. En klurig historia med spänning och humor, glimten i ögat och en mustig dialog.

Charles Laughton spelar den gamle räven till brottmålsadvokat Sir Wilfrid. Hans fru i det privata Elsa Lanchester, spelar Sir Wilfrids privata sjuksköterska som försöker få honom att vila, sluta röka och dricka mindre konjak. Den olycklige som anklagats för mord spelas av Tyrone Power och hans fru spelas av tyska draken Marlene Dietrich. En bra cast!

Charles Laughton, som var en stor besvikelse i Jamaica Inn, är helt underbar som den syrlige men briljante Sir Wilfrid. Francis Compton är skön som den korrekte men lite humoristiske domaren Wainright. Miss Pimsoll är härlig, ja alla karaktärer är levande och varma. Man blir inte förvånad när det bygger på en förlaga av Agatha Christie.

Under eftertexterna uppmanas åskådarna (i biografen) att inte avslöja storyn för andra som inte sett filmen så jag följer den instruktionen och nöjer mig med att starkt rekommendera denna film till alla som gillar domstolsdramer, eller bara uppskattar en vass dialog och bra karaktärer i händerna på kompetenta skådisar.

Betyg: 4/5



6 kommentarer:

  1. Denna har jag sett ett par gånger - roande film som håller bra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan se mig se om den vid tillfälle. Gött att höra att den håller för omtittar. :-)

      Radera
  2. Jag såg den här pärlan på Cinemateket. Efteråt, på busshållplatsen, började en kvinna spy galla över att man inte ens på Cinemateket hade vett att visa saker i rätt bildformat. Det hade gått mig helt över huvudet när jag satt och njöt av dialogen som en annan baconchipsfilisté. Det förhöjde upplevelsen att för ett ögonblick inkluderas av en riktig cineast och få ta del av den kunskapen. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, lustig anekdot. I vilket bildformat visades den? På imdb står det att 1.85:1 är "intended ratio". Kommer inte ihåg vilket format det var hemmavid, det är möjligt att mina bilder i texten är missvisande. :)

      Radera
  3. Inte en susning! Jag är fortfarande klart okunnig på området.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ahh. Men det var det enda damen vid bussen kunde tänka på. Hon var kanske en filmvetare! ;-)

      Radera