Ursprungligen hade Wilder önskat Marilyn Monroe som Irma, vilket hade kunnat varit mycket bra, men tyvärr fanns hon inte kvar när filmen skulle spelas in.
Filmen har inte åldrats speciellt väl. Glada horor och charmiga hallickar är inte direkt det man är mest intresserad av idag. Manus bygger på en fransk musikal från femtiotalet och en hel del synsätt har förändrats de senaste sextio åren.
Hela filmen känns extremt artificiell och onaturlig. Den är gammaldags från en tid då åskådarna skulle acceptera att kvinna och man faller handlöst förälskade i sig helt utan någon synlig förklaring. En annan tid, en enklare tid. Det hjälper inte att hela filmen antagligen är inspelad i en studio i Hollywood. Miljön ser rejält overklig ut, den också.
Jack Lemmon tillsammans med Marilyn Monroe hade i och för sig rimligen varit bättre, men manus är ju vad det är. Filmen är inte speciellt rolig och helt orimlig som romans som sagt. Shirley MaclLaine är ändå ok i rollen, men orkar inte rädda skeppet på egen hand. Jack Lemmon gör sin grej och jag antar att folk som hade honom som en favorit säkert gillade hans karikatyr på en brittisk lord, men jag är inte ett så stort fan av Lemmon att jag skrattar läppen av mig direkt.
Jag känner mig butter och lite blåst på konfektyren. Hade nog väntat mig bättre från trion Wilder, Lemmon och MacLaine.
Betyg: 2/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar