Doctor Who - The Waters Of Mars (Autumn Special 2009)

Wow, detta var ett riktigt bra tv-serieavsnitt. The Waters of Mars är ett drama med starka känslor, nästan helt befriat från humor som annars brukar vara en så viktig del i Doctor Who. Det står nu helt klart att den tionde doktorns dagar är räknade och man kan enkelt lista ut att de två återstående specialavsnitten från jul och nyår 2009 kommer bli väldigt emotionella. I förra avsnittet, Planet of the Dead, omnämndes att någon skulle knacka fyra gånger i anslutning till doktorns död. Detta refereras det till i detta avsnitt också, men monstret knackade bara tre gånger. Jag försöker minnas om någon knackade två gånger i förra avsnittet... Och var det kanske så att någon knackade en gång i det första specialavsnittet efter S4, julspecialen The Next Doctor?

Jag gillar David Tennant skarpt och i detta känslosamma avsnitt opererar han utan companion och det är underbart. Ingen hojtande donna som förstör här inte. Doktorns egen kodex rörande hur mycket han får ingripa och rädda människor i centrala historiska händelser utmanas här. Det vore kanske lite tråkigt att se Doktorn utan companion under en hel säsong men för ett specialavsnitt på en timme gick det mycket bra. Captain Adelaide Brooke blir en ställis som companion men egentligen är hon och hennes besättning de grupp människor Doktorn försöker hjälpa.

Miljön med den torra röda planeten, rymdbasen med namn från vår älskade David och monstren inklusive deras make-up är väldigt bra. För en gång skull är inte monstren rent löjeväckande. Men avsnittets styrka ligger i dramat och dilemmat Doktorn får i och med att han som rest i framtiden vet att alla på basen kommer dö exakt den dagen han anlänt till basen. Han vet till och med hur de kommer dö. Så på tal om svåra val, i detta fall vet Doktorn både när och hur de ska dö. Doktorns misstanke om att vissa händelser i historien är fixa är mycket intressant och rimlig.

Scenerna mot slutet, speciellt när Doktorn är på väg att lämna de få återstående människorna är otroligt starka. Jag fick faktiskt rysningar längs armarna och det var det länge sedan jag fått av denna serie. Var det kanske säsongsavslutningen av S2 det hände senast? Det är otroligt bra att Doktorn är tveksam och att det är konfliktsfyllt för honom att lämna eller rädda Adelaide och hennes folk. Det är en påhittad situation men dramat ger oss äkta känslor. Sen får vi ett slut värdig klassisk science-fiction då Adelaide insåg vidden av vad Doktorn gjort och sedan tog saken i egna händer så att säga. Känslosamt!

Fasen vad skönt att få se ett avsnitt som återställer min syn på Doctor Who. Det är ojämnt, det har sina toppar och dalar. Men topparna kan inte skönjas om vi inte har dalarna. Styrkan i detta avsnitt ligger till stor del i att vi känner Doktorn och hans värld och historiken är central för dramat, vi både får flash backs och hör dialog från tidigare avsnitt. Det är en investering att se säsongerna och specialavsnitten för att kunna få avkastning i form av karaktärsögonblick som detta eller skörda från de långa röda trådarna.

Så just nu förefaller det säkert att Doktorn snart kommer dö och ingen ny companion i sikte så jag fruktar att det blir donnan från helvetet vi blir dragandes med igen.

Betyg: 4+/5