onsdag 18 april 2018

The Falcon and the Snowman (1985)


The falcon and the snowman är en politisk thriller som bygger på verkliga händelser. Filmen utspelas under första halvan av sjuttiotalet och lånar en hel del från den erans paranoidthrillers. Filmen är regisserad av John Schlesinger som tidigare också regisserat en av genrens mest kända filmer i The Marathon man.

Timothy Hutton spelar den intelligente Chris som istället för att åka iväg till college tar jobb på en telestation där de hanterarkrypterad kommunikation inom CIA. Han får samvetskval när han inser att CIA inte är snälla pojkar. Det självklara valet blir därför att sälja hemligheter till Sovjetunionen. Klart som korvspad!

Till sin hjälp tar han den något korkade men ytterst narcissistiska kompisen Daulton spelad av en ung Sean Penn. I rollen som deras "handler" från KGB ser vi David Suchet från tiden före Poirot. Suchet är filmens bästa skådis skulle jag säga. Andra ansikten jag kände igen inkluderar Lori Singer (Short Cuts och Fame), Richard Dysart (The thing och L.A. law) samt hjälten Michael Ironside (Total recall, Starship troopers och V).



Själva anledningen till att jag såg filmen nu var för att Bowie sjöng den kända låten "This is not America" från filmen. Låten skriven av Pat Metheny och Bowie spelas under eftertexterna men låten dyker upp instrumentalt lite här och där i filmen, som ett avlägset ledmotiv som kryper fram i vissa scener. Filmen lyfte helt klart av att höra låten integrerad i filmen.

Jag gillar Timothy Hutton och han är bra i denna film. Sean Penn har aldrig varit en favorit och här är han hela tiden på gränsen till skrattretande. Nej, han är ingen favorit.

Schlesinger lyckas dock bra med tidsandan. Man kan lätt tro att filmen är inspelad på sjuttiotalet. Den lider lite av samma problem som de filmer den försöker efterapa lider av. Den är långsam och den är inte speciellt spännande. Man måste vara intresserad av genren för att gilla den här filmen tror jag.

För mig lyftes filmen ett snäpp när jag fick höra den gamla favoritlåten i sin rätta kontext. Filmen har en sorglig ton i slutet och låten passar perfekt som avslutningsmelodi efter filmen. Slutet gör att filmen växer och får betydelse. Den segar sig upp ett snäpp...

Jag ger The falcon and the snowman tre landsförräderier av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Lyssna på oss i Shinypodden när vi pratar om skivan Tonight från 1984 där vi också pratar om denna film.





4 kommentarer:

  1. Håller med om att Bowies låt passar filmens ton bra. Själv gillar jag Penn här och gillar honom generellt mer nu än vad jag gjorde en gång i tiden. Inte alltid han går hem, men han går ju in för sin roll och det blir faktiskt ganska kul att se här ;)

    Sett filmen ett par gånger, även om det inte är en strålande film på något vis. Men gillar paranoiafilmer och då är det inte helt fel.

    http://moviesnoir.blogspot.com/2014/10/the-falcon-and-snowman.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du gillar dina paranoiafilmer från 70-talet så jag gissade att du skulle gilla denna också. Lär inte bli en omtitt för mig det första taget direkt...

      Radera
  2. Jag hade alldeles för svårt för de två protagonisterna för att finna något större nöje i filmen -- de var helt enkelt för korkade.

    https://bilderord.wordpress.com/2015/04/25/the-falcon-and-the-snowman-1985/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med, de var för korkade för att det skulle bli intressant. Men är ändå en BOATS såvitt jag förstår. Filmen har redan svalnat. Är nere på en tvåa nu! :-)

      Radera