torsdag 23 november 2017

Gemini (2017)


Gemini är framför allt en snygg film. Handlingen är förlagd till Los Angeles och vi får massor av supersnygga scener om natten med perfekt ljussättning och sköna färgskalor. Det hela påminner i "look and feel" om en Michael Mann-produktion. Filmen inleds och avslutas med en skön synthlåt men tyvärr används inte filmmusik så mycket mer under filmens gång. Inte så att det stack ut i alla fall. Favvisen Lola Kirke spelar Jill, en personal assistant till den superkänd ung skådespelerska Heather spelad av Zoe Kravitz.

Efter en konfliktfylld natt som också innehöll en hel del alkohol vaknar Jill upp hemma hos Heather med en kraftig bakfylla. Hon stapplar sig upp och åker iväg på ett ärende. När hon sedan återvänder till Heathers lyxiga hus finner hon sin arbetsgivare och vän mördad. Resten av filmen försöker Jill ta reda på vem som utförde mordet samtidigt som håller sig undan polisen som blir mer och mer intresserade av henne i mordutredningen. 



Carl nämnde en mycket träffsäker spaning om filmen att det hela tiden var låga "stakes". Filmen spelar som det verkar medvetet med låga stakes. Den svettiga nerv som 19 filmer av 20 med samma synopsis hade haft infann sig aldrig. Detta är istället en "laid back" nattlig resa genom Los Angeles mer fashionabla kvarter. Lola Kirke som jag älskar i serien Mozart in the jungle är mycket bra här också. Vi får se hennes ansikte i många scener. Dialogen är inte det centrala, det är hennes tankar och känslor som vi åskådare får försöka tyda.

Under eftertexterna kändes det som att jag inte fattade något om vad som hände alls förutom det uppenbara. Vad som hände var klart, men varför och hur var lite oklart. Efter Carls uttalande om "stakes" föll bitarna på plats. Det var bara det, inget mer. Men det räckte långt visade det sig när filmen sjunkit in lite.

Jag ger Gemini tre känslor av fem möjliga.

Betyg: 3+/5





4 kommentarer:

  1. Detta var en av de allra första filmerna jag såg på årets festival. Hade väl inte riktigt kommit in i festivalstämningen än. Det var en av filmerna jag såg fram emot mest då jag gillade trailern och hoppades få en stämningsfull film. Det fick jag också, med skön musik och snyggt foto.

    Det som saknades för egen del för att höja filmen en aning var handlingen och skådespeleriet. Det blir aldrig så där superintressant och spännande som det kunde ha blivit. Men som du är inne på valde man nog att göra filmen på det viset avsiktligt. Det är trots allt inte helt fel med lite sköna mellanpartier där hon glider runt på motorcykeln i natten och försöker lista ut vad som hänt.

    En film jag gärna ser om och som satt sig, mycket tack vare den sköna musiken (genomgående bra, bl.a. på nattklubben) och fotot.

    http://moviesnoir.blogspot.com/2017/11/gemini.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hela filmen höll en "low key". Jag uppmärksammade musiken i inledningen och i slutscenen men inte så mycket däremellan. Ska lyssna på den mer när filmen ses om. Detta är en slow burner som mycket väl kan växa än mer allt eftersom tiden går... :-)

      Radera
    2. Ja, samma här. Ser gärna om filmer som dessa som har en skön stämning. Andra filmer kanske får högre betyg under festivalen, men det är sådana man inte känner något direkt sug efter att se om...

      Radera
    3. Ja, jag ser nog heller om denna än Thelma tex...

      Radera