lördag 25 juli 2015

Planes, Trains & Automobiles (1987)


John Hughes hade ett stort hjärta. Det är mycket trist att han inte är med oss längre. Det är väl framför allt varmhjärtade komedier som han skrev eller regisserade som han är ihågkommen för. Planes, trains & automobiles är en sådan. Filmen kallas för Raka spåret till Chicago i Sverige. Det är en ganska trist översättning tycker jag.


Redan från filmens inledning får jag känslan av att detta är en knaskomedi, och att den inte spelar i realismens domäner. Den är kanske inte lika galen som en film som Dumb or dumber, men inte långt därifrån. Denna känsla håller i sig nästan hela filmen igenom. Det som gör att det känns som en Hughes-film är ett fåtal scener som kommer lite här och där. Speciellt en scen då Steve Martins Neal Page får ett utbrott på John Candys Del Griffith på det första hotellrummet. Neal är otroligt elak och Del står bara där och tar emot och emot. Den scenen är en av filmens tätaste och John Hughes handlag känns tydligt igen, inte för att den är elak utan för att den känns äkta.


Men tyvärr är en hel del av humorn av den simplare flabbigare sorten. Jag kommer inte riktigt överens med en del av scenerna i filmen. Jag kommer ihåg filmen som mer seriös OCH mer rolig. Visst topparna finns där... Dels rensning av sina sinuskaviteter före sömnen, handen mellan kuddarna (det är inte två kuddar!), kvinnan vid biluthyrningen. Ja, denna film har många höjdpunkter.


Det är dock inte förrän det är endast fem minuter kvar som filmen verkligen levererar som en "äkta" John Hughes-film. Slutet måste var ett av de finast filmsluten som finns. Klart det blir dammigt i rummet. Ingen tvekan. Scenen är bra klippt. Steve Martin som jag alltid gillat, och som är något underskattad må jag säga, spelar scenen bra, både när han lägger ihop alla ledtrådarna och räknar ut vad som står på och senare när de kommer hem. Slutet är mäktigt, det får högsta betyg.


Men som helhet var filmen nog lite svagare än vad jag kom ihåg den. Fortfarande klart över godkänt men inte den pangfilm jag hade i mitt "arkiv".

Jag ger Planes, trains & automobiles tre starka kompisar för livet av fem möjliga.

Betyg: 3+/5


R.I.P John Candy

6 kommentarer:

  1. Utsökt med denna sköna sommartripp bakåt i tiden hos Fripps! I like it!!

    Denna Hughes...är...ahhhh...mycket njutbar. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det härligt med lite 80-talsnostalgi. Visst det är en tidsmarkör på oss, men vem bryr sig om det! :-)

      Radera
  2. En härlig film och det kan jag konstatera då jag ser den lite då och då och alltid gillar den lika mycket. Slutet höjer den helt klart. Från en fyra till en stark fyra för egen del. En av de bästa komedierna just för att den är mänsklig. Min text om filmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är en fin film. Hade bara för mig att den inte hade så mycket farsartad humor.

      Radera
  3. Är mycket förtjust i denna film och finner nog bara Fira med Ferris vara bättre i Hughes produktion. Slutet är nog det jag finner vara filmens svagaste del - för smörigt för min del men det funkar. Jag är ganska förtjust i de absurda skämten som filmen innehåller - "grismannen" hör till favoriterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är bra, men för mig ska det vara antingen knasbollhumor eller lite mer karaktärsdriven humor. Inte både och dom här.

      Radera