Decennier - omstart inför 1990-talet

Så var det dags för NÄST SISTA decenniet i mitt och Movies-Noir's stora Decennier-projekt. Nu ska vi se på filmer vi missat genom åren från 90-talet. Jag är fylld av förväntan inför detta eftersom jag håller 90-talet som ett mycket starkt decennium. Det var dessutom en tid med turbulens och omstörtande verksamhet i mitt liv. Studierna i Uppsala tog slut, jag började jobba, jag blev sambo, kul, och jag blev singel ett halvt decennium senare igen, nja. Livet kom emellan helt enkelt och jag såg inte många av de filmer som gick på bio, filmer som jag normalt sett kanske hade kunnat tänka mig att se. Det finns helt enkelt en hel del gott och blandat kvar för mig från 90-talet.

Jag kommer inte se filmerna i kronologisk ordning, nej, det blir mer tematisk ordning. Först blir det debutfilmer och tidigare verk, sedan följer vi Fripps Filmrevyer in i mörkret för lite skräckfilm, därefter tar vi oss an "de kändaste av kända regissörer". Efter det blir det episodfilm, dokumentär, animerat, polsk auteur och till sista asiatiskt. Det finns en hel del att behandla som du nu förstår.

Under fredagarna i månaden kommer jag och Movies-Noir tillsammans med vice-sheriffen Jojjenito ta oss an gemensamma filmer.  Under övriga dagar kör vi våra egna filmval som passar in i Decennier-projektet.

De gemensamma filmerna för 90-talet äro:
Fredagen den 6:e mars bloggar vi om Richard Linklaters första "riktiga" film "Slacker"
Fredagen den 13:e mars tar vi oss an Russell Crowe och Hugo Weaving i "Proof"
Fredagen den 20:e mars blir det dokumentärt värre med "Hearts of Darkness: A Filmmaker's Apocalypse"
Fredagen den 27:e mars avslutar vi det gemensamma med den japanske filmen "Kikujiro"

Jag tror mig fylla kalendern ganska rejält med 90-talsfilmer, men vi får väl se hur många jag får in. Kan det bli 24 stycken?

Detta ska bli skoj! Jag drar igång på torsdag! Du hänger väl med?

Hoppa också över och läs Movie-Noir's introduktionsinlägg för Decennier the 90's.

Cirkeln (2015)

Vid en specifik scen i den svenska fantasyfilmen "Cirkeln" gick det en rysning genom kroppen på mig. Eller var det kanske gåshud jag fick? I vilket fall fylldes mina ögon av tårar också. Det var så bra, och det var en känsla jag inte haft av en svensk film sedan jag såg "Fucking Åmål" på bio 1998. Ja, ni vet scenen där i slutet när hon rusar ut ur toaletten på skolan.

Ta några teg tillbaka. Jag och några av vännerna inom bloggarkollektivet Filmspanarna såg "Cirkeln" i lördags. Vi gick på en visning på eftermiddagen och därefter blev det en långfika tillsammans med en av författarna till boken tillika manusförfattare till filmen, Sara Bergmark Elfgren. Det var jättetrevligt och mysigt att träffa Sara direkt efter vi sett filmen. Jag som inte läst boken hade haft en spännande stund i biografen. Att sedan för höra lite mer om boken, filmen, fansen, de sociala medierna, filmskaparprocessen och alla lovord över filmen på fikastunden var en perfekt avslutning på en bra filmvisning.

Jag hade ganska låga förväntningar inför denna film, ni vet det där med svensk film som underväldigar en om och om igen, men jag hade ett spirande hopp om att den ändå kanske kunde höja sig över mängden. Den rör sig i en genre som jag gillar och allt som är Buffy-inspirerat får i alla fall mitt höjda ögonbryn och "the benefit of the doubt..."

Först och främst vill jag göra helt klart för dig. Detta är en bra film! Inte bara för att den är svensk med de sedvanliga "rabatterna" som många vill ge film hemifrån... Framför allt kunde jag med lättnad konstatera att dialogen kändes naturlig och vettig. Sara berättade också att de hade prioriterat en hel del tid på repetition med skådespelarna och att de gjorde en hel del omskrivningar av manus efter vad som fungerade i scenerna och med skådespelarna. Det borde vara ett självklart moment i all filmskapande.

Skådespelarna var överlag jättebra. Trots att jag inte läst förlagan kunde jag ändå se att de måste lyckats förträffligt med castingen av tjejerna. De var så tydliga och utstuderade i filmen, jag förstår att de passade in som karaktärer i romanen. Jag kände inte igen många ansikten i filmen utom något enstaka och han var den sämst castade figuren i hela filmen (för mig).

Spänning? Jovars. Speciellt i inledningen var det mysigt rysligt. Även om jag fick veta under fikat att bokens styrka anses vara dess blandning en svensk småstadsvardag med fantasy ville jag ha mer av fantasy och mindre av diskbänkstjafset. Men det är jag det. Ni känner mig...

Eftersom det är en trilogi, och man får utgå från att uppföljande filmer lär få grönt ljus, kan jag kanske hoppas på att vi få ser med av de unga häxornas konster i senare installationer? Jag vill att de ska bli lika starka som Egwene, Elayne och Nynaeve blir i "The wheel of time" och att detta framställs på ett bra sätt i filmerna. Damn, vad jag önskar att någon skulle göra en "Game of Thrones"-liknande adaption på "The wheel of time"...

Tillbaka till gåshuden eller rysningen eller vad det nu var. I en scen på skolgården springer en ny känsla fram hos en av huvudpersonerna till tonerna av Kate Bush's "Running up that hill". Låtvalet var sensationellt bra och hela min kropp vibrerade. Det kändes så passande eftersom Kate Bush alltid har haft en aura av häxa över sig. Det kanske finns häxor bland oss i verkliga livet ändå...?

Jag var väldigt imponerad av filmen och den har satt sig bra med några dagars eftertanke, så jag ger "Cirkeln" fyra grundelement av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Kolla in vad mina kära filmbloggarkompisar tyckte om filmen:
Sofia
Jennifer
Fiffi
Jojjenito
The Velvet Café

Den Ultimata Årsbästalistan - 1995

I tisdags var det blogathon med filmåret 1995 i fokus. Vi var åtta bloggare som listade våra favoritfilmer från året. Det var en allmän åsikt att 1995 var ett mycket starkt filmår. Det ska därför bli extra spännande att utröna om detta faktum kommer innebära en stor spridning av filmer som återfinns på listorna eller om det kommer bli en smal men tuff kamp mellan några filmer.

Om man jämför med UÅBL 1996, som också har åtta listor som grund, ser vi en klar skillnad i alla fall. Från 1996 nämndes totalt 36 filmer i de åtta listorna, men för 1995 nämndes hela 47 filmer i de åtta listorna. En större bredd alltså. Men hur ser det ut i toppen? Läs vidare så får du se.

De åtta filmspanare som givit sina topp-10 listor är; Jojjenito, Fiffi, Sofia, Johan, Steffo, Gustav, Christian och jag.

Här är topplistan...

1. Seven (Fincher) 50 poäng (sju listor, en förstaplacering)
2. Twelve monkeys (Gilliam) 43 poäng (sju listor, en förstaplacering)
3. Heat (Mann) 38 poäng (fyra listor, tre förstaplaceringar)
4. Before sunrise (Linklater) 25 poäng (tre listor, en förstaplacering)
5. The usual suspects (Singer) 18 poäng (fyra listor, två femteplaceringar)
6. Casino (Scorsese) 17 poäng (tre listor, två fjärdeplaceringar)
7. Richard III (Loncraine) 16 poäng (två listor, en förstaplacering)
8. Braveheart (Gibson) 15 poäng (två listor, en tredjeplacering)
9. The bridges of Madison County (Eastwood) 12 poäng (två listor, en förstaplacering)
10. Desperado (Rodriguez) 12 poäng (två listor, en andraplacering)

Klicka på länkarna så kan du läsa oförminskad filmkärlek om filmerna på listan...

Listan skapade söndagen den 22:a februari 2015.

Övriga filmer som nämnts på de åtta grundlistorna i rankingsordning: Dead man, Strange days, La cité des enfants perdus, Copycat, Toy story, To die for, Apollo 13, La haine, Living in oblivion, Forgotten silver, Nixon, Underground, GoldenEye, Get Shorty, Dead man walking, Fallen angels, Wallace & Gromit - nära ögat, The American president, La cérémonie, Assassins, Dolores Clairborne, Crimson tide, Angel baby, Citizen X, Mallrats, Sense and sensibility, The prophecy, Mimi wo sumaseba, Mighty Aphrodite, Judge Dredd, Rob Roy, Den unge giftmördarens handbok, The net, Ghost in the shell, Leaving Las Vegas, La flor de mi secreto

Fifty Shades of Grey (2015)

Filmspanarna hade månadens träff på självaste Alla hjärtans dag och självklart valdes en film på temat - "Fifty shades of Grey". Filmen är väl omtalad i massmedia och på de sociala nätverken. Jag tycker att det är kul när vi ser filmer som är aktuella och omtalade, dvs filmer som folk vill läsa om. Varför var då filmen så omtalad? Jo, den handlar om sex. Och inte bara om sex utan konstigt sex där folk piskar varandra och tycker om det. Hua, alla gamla stofiler (japp jag pekar på dig Jonas Hallberg) blir indignerade och skämtar bort filmen och ämnet.

Trots att jag hade försökt hålla mig någorlunda ospoilad inför filmen hade jag uppfattat att den inte hade fått så bra kritik. Den kallades för "tantsnusk" med starkt nedsättande ton. Mina förväntningar var så låga de kan vara. Jag såg ändå fram emot filmen och var lite nyfiken på vilken typ av folk som går och ser på filmen. Det visade sig vara alla möjliga typer. Det var inte en majoritet av unga tonårstjejer som någon i min bekantskapskrets trodde. Det var en hel del stiligt klädda kvinnor i tjugofemårsåldern, en och annan muskelbyggare(!) och medelålders par som såg ut som om de just stigit av weekendbussen från någon håla på landsorten. Och sen var det vi, Filmspanarna som satt i mitten på den bra raden.

Filmen överträffade mina förväntningar med bred marginal. Jag fann den till och med ganska bra en lång stund tills den tappade mig mot slutet då den tyvärr blev lite för lång och på gränsen till tråkig. För att var en film som handlar om ett bdsm-förhållande hade den oväntat lite naket och än mindre grafiska sexscener. Det var i och för sig bra tycker jag. Det intressanta är ju ändå förhållandet och dynamiken mellan Christian och Anastasia. Den subkultur som filmen utspelas i (bdsm-världen) kan man känna sig lite nyfiken på och jag såg fram emot att publiken skulle utmanas med en titt in i den världen. Filmen "Secretary" som kom för drygt 10 år sedan var en frisk fläkt på samma tema men det var en liten amerikansk independentfilm som inte nådde ut till speciellt många. Med säljsuccén för boken i ryggen var chansen med dagens film större. Frågan var bara om de skulle våga utforska denna värld på ett så insatt och utmanande sätt som jag hoppades?

Svaret är nej. Filmen blir långsamt mer och mer ointressant. Mot slutet vred jag på mig mer av uttråkning än av känslor av det som hände på duken. I mina ögon beskrev filmen ett ojämnt förhållande där han ville ha en typ av förhållande och hon ett annat. Det låter inte riktigt som ett ömsesidigt givande och tagande via rollspel som bdsm-kulturen ger utrymme för. Jag fann mig sitta och tänka på att en dokumentär film hade varit mer intressant än denna ganska dåliga romantiska saga.

Karaktärerna är orimliga i filmen. Även om man som biobesökare kan bortse från en hel del i vissa genrer, blir orimligheter påtagliga när filmen i övrigt inte täcker upp för dumheterna. Som publik fick man aldrig riktigt grepp på Christian. Ok, det kanske ska vara en del av grejjen med honom. Men vad värre är är att vi inte heller får chansen att förstå Ana och hennes förälskelse. Så som romantisk historia är den blek. Som utflykt i dominans-underkastelse-världen är den tyvärr helt förvriden. Jag tolkade slutet som att Christian gjorde bort sig när han gick med på hennes önskemål. Flera i gruppen läste sista scenen helt annorlunda. Det var i och för sig lite intressant att det faktiskt var en så stor variation i gänget hur den scenen tolkades, men frågan är om det berodde på smart filmskapande eller bara dåligt filmskapande? Och mest intressant av allt blev till slut kanske att boken startades som en fanfic om Bella och Edwards relation i "Twilight".

Det "lustiga", men i denna kommersiella värld inte konstiga, är att det faktiskt finns en dokumentärfilm om bdsm-kulturen ute på bio just nu. Den heter "Ceremonin" och den är vad jag hört bättre än "Fifty shades of Grey".

Jag ger "Fifty shades of Grey" två sexkontrakt av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Det var en trevlig dag med the Spaners som avslutades på Vapiano med ivriga diskussioner om Fifty shades, paneler, England, USA och meningen med livet... Hoppa nu över som en lydig pojke/flicka och läs mina bloggarkompisars åsikter om filmen vi såg:
The Velvet Café
The Nerd Bird
Jojjenito
Den perfekta filmen
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm

Top 10 films of 1995

1995 var ett starkt filmår. För mig personligen innebar det flytt med sambo till Danderyd. Åren i Stockholm inleddes. Det är idel engelskspråkiga filmer på min lista. Som vanligt. Det finns action, komedi, dramer och thrillers. Som vanligt. Ja, det var väl det. Låt 95-chocken starta!

Topp 10 från 1995

10. The usual suspects (Singer)

Smart och underfundig. Mer kommer jag inte ihåg. Jo, kanske en kaffekopp.

9. Mighty Aphrodite (Allen)

Woody gör film varje år känns det som, men långt från alla, lång från alla, kommer med på tio-i-topp-listorna. Men de år hans filmer är så charmerande och sköna sagor som detta års, ja då kommer de med på listan. Nia.

8. Mallrats (Smith)

Mallrats bättre än Seven?? Nej men nästan. Du höjer på ena ögonbrynet och tar en sipp på morgonkaffet. Har han blivit helt galen? Klart jag skulle ha Kevin Smiths andra långfilm med på listan. Det blev plats åtta.

7. Seven (Fincher)

Hmmm, var ska jag placera Seven tänkte jag. Först och främst måste jag bestämma om den ska få komma med på listan över huvud taget. Jag hatade filmen när jag såg den för att den var så mörk och elak i tonen. Visst den är bra gjord och allt det där. Egentligen tyckte jag nog att det var en av de bästa svarta thrillers jag sett, men magkänslan var sorgsenhet och förtvivlan. Så vill man ju inte känna av en film. Eller vill man det? Detta är kanske den filmen på hela listan som jag är mest sugen att se om. Hallå, potentiella framtida projektet!

6. Golden eye (Campbell)

Genom mitt stora Bondprojekt återfick jag en stor kärlek till denna franschise. Detta är en mycket kapabel Bondfilm. Brosnans första film och speciellt dess intro-scen är spektakulär. Stridsvagnen!

5. Get shorty (Sonnenfeld)

En annan film som jag vill se om någon gång. När jag såg denna första gången och det var ett bra tag sedan nu var det en kaskad av wow-känslor som sköljde över mig. Smart manus, glimrande dialog och genomgående bra skådisar om en maffiasnubbe från östra USA som vill "slå" sig in i Hollywood som producent. Bygger på en Elmore Leonard bok. John Travolta under sitt Pulp Fiction-rus, snyggingen Rene Russo och Gene Hackman. Bra skit.

4. Before sunrise (Linklater)

Bara fyra?? Encroyable. Förtog trean lite av mystiken över ettan och tvåan för mig? Konstigt nog är det nog så. Konstigt eftersom jag älskade trean i absoluta tal mätt. Tyvärr kom den dock inte upp i klass med de två första. Tvåan är bäst i min bok.

3. Twelve monkeys (Gilliam)

Bara trea? Encroyable. Är väl Terry Gilliams bästa film? Jag lapar i mig av denna typ av science fiction. Brucan i högform, som en blandning av hans karaktär i The fifth element och Deckard i Blade runner. Madeleine Stowe pre-läppförstoringen är ljuvlig som hon var på den tiden.

2. Desperado (Rodriguez)

Den första filmen jag köpte på dvd var Desperado. Action utan slut som Mr Magic skulle sagt. Suverän musik. Snygga huvudpersoner. Extremt ond skurk. Fantastisk action. Otroligt snygga explosioner och eldmoln. Ej att förglömma de amerikanska tjejerna som är missnöjda med ölserveringen. Ljudet när de häller upp ölen. Tarantinos buddy Robert Rodriguez's klassiker skulle legat etta på många årslistor.

1. Heat (Mann)

Svinbra. Japp, gott folk. Svinbra! Ibland är det bra med långa filmer ändå.  Heat hade gärna fått svulla ut sig ännu längre. MEN, är det en sak jag skulle vilja förbättra med filmen är det det futtiga slutet. Låt filmen sluta efter 2:38:11, sluta med scenen när Neil tittar Eady i ögonen och vänder sig om för att försvinna in i folkmassan. Det hade blivit en än mer fulländad film. Smyga och skjuta i en envig var okarakteristiskt för Neil och filmen. Tråkigt tillrättalagt slut. Bästa scenerna; "This crew is good" (1:20:35), The shoot out (1:47:30) samt givetvis "With a wave" (2:16:56).



Det finns många bubblare från detta år. Här kommer en lista om åtta bubblare.

• The American president (superskön och mysig film)
• Braveheart (Mel Gibsons episka och naturromantiska kiltdrama, kanske på Sofias lista?)
• Apollo 13 (Fantastiskt spännande och tekniskt bra, har den måhända charmat den buttre Filmitch?)
• Assassins (Denna har en speciell charma. Lär återfinnas på Fiffis lista)
• Die Hard with an vengeance (Japp, Die Hard 3 var nära att få en plats men den fick ge vika till slut, men den är säkert med på Steffos lista?)
• Toy story (Bra film, bra story, toy story)
• Outbreak  (Spännande film med den underbara Rene Russo i spetsen. Finns också en gubbe som ser ut som Dustin Hoffman med. Kan Jojjenito överraska med att ha med denna?)
• The Net (Joel Burman!)
• Dead man (Jim Jarmuschs mystiska western med den briljanta filmmusiken av Neil Young)

Hoppa nu över till mina sju medsyndare som listar sina favoriter från 1995:
Jojjenito
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Flmr - en sorts filmblogg
We could watch movies
Filmitch's blogg
Movies - Noir

Den ultimata årsbästalistan - 1996 (2:a versionen)

Uppdatering! Vi har fått in en lista till. Johan från Jojjenito - om film har skickat in sin lista. Nu har vi åtta personliga listor till grund för den ultimata. Johan öser poäng över tre av fyra filmer i toppen av den ursprungliga ultimata listan. Efter att noggrann uträkning genomförts kan jag meddela att vi har kvar Fargo som nummer ett! Inget byte av bilder behövdes således! Den nya ultimata listan kan ni läsa om nedan. Filmernas placering på den "gamla" listan skriver jag inom parentes. För det ursprungliga inlägget får du klicka här. Jojjenito sällade sig till Filmitch med Trainspotting som etta. Efter vi adderat denna åttonde personliga lista fick vi endast platsbyten på topp fyra samt faktiskt endast en ny film på listan... Den gamla tiondeplatsen kastades ut med pengarna och en bubblare slingade in sig.

1:a december 2014:
Samma dag som jag åkte iväg på höstsemestern publicerade jag och flera bloggvänner våra topplistor för filmåret 1996. Här kommer nu lite försynt försenat den Ultimata Årsbästalistan för 1996. Ni vet hur det går till... Ett poäng för en tiondeplats upp till tio poäng för en förstaplats. Vid lika poäng avgör antalet listor före bästaplacering...

'96 var ett ganska tunt år och det fanns bara en handfull förhandsfavoriter till topplaceringarna. Denna gång bygger sammanställningen på sju listor vilket inte är rekord men ganska bra ändå. Jag har för regel att det ska vara minst fem listor samt att alla filmer på topp 10 ska finnas på minst två listor i alla fall...

De deltagande bloggarna äro; Fiffis Filmtajm, Rörliga bilder och tryckta ord, Filmitch, Flmr, Spel och film, Movies-Noir och undertecknad Fripps Filmrevyer.

Adderades i februari 2015: Jojjenito. Han sällar sig till Filmitch med sitt beröm för Trainspotting.

Ok, då kör vi... Uppdaterat med Jojjenitos poäng...

Plats 1. Fargo (Bröderna Coen) 56 poäng (sju listor, en förstaplacering) (1)
Plats 2. Trainspotting (Boyle) 36 poäng (fem listor, två förstaplaceringar) (4)
Plats 3. The long kiss goodnight (Harlin) 35 poäng (sex listor, en förstaplacering) (3)
Plats 4. Primal fear (Hoblit) 32 poäng (fyra listor, en förstaplacering) (2)
Plats 5. Scream (Craven) 24 poäng (fem listor, en förstaplacering) (5)
Plats 6. Independence Day (Emmerich) 23 poäng (Tre listor, en förstaplacering) (6)
Plats 7. Everybody says I love you (Allen) 19 poäng (fyra listor, en femteplacering) (7)
Plats 8. Kingpin (Bröderna Farrelly) 14 poäng (fyra listor, en fjärdeplacering) (8)
Plats 9. The rock (Bay) 14 poäng (tre listor, en andraplacering) (9)
Plats 10. Sling blade (Thornton) 14 poäng (tre listor, en fjärdeplacering) (19)

Klicka på länkarna för lite blandade läsning om filmerna...

Noterbart är att alla sju filmspanare har olika filmer på förstaplatsen i sina listor. Första gången det skett. Uppdatering: Jojjenito ändrade på den renheten. Nu har vi två röster på Trainspotting som listetta.

Listan skapad den 30:e november 2014. Uppdaterad den 13:e februari 2015.

Övriga filmer som nämndes på listorna var i poängordning; Kolja (en förstaplacering), The portrait of a lady, Broken arrow, Mars attacks!, Paradise lost, Beautiful girls, Lone star, Star Trek: First contact, Sling blade, Bound, A time to kill, Emma, Mission: Impossible, L'appartement, Bottle rocket, The English patient, The frighterners, Cable guy, Pusher, From dusk till dawn, Breaking the waves, Swingers, Jägarna, Tesis, Waiting for Guffman.

För övriga Ultimata Årsbästalistor kolla in min samlingssida här.

The One I Love (2014)

Ibland kommer det sådana där filmen som man bara fascineras av. Filmer som är svåra att förstå. Vad händer egentligen? Filmer som inbjuder dig till att sitta på kammaren och fundera. Filmer som får dig att åter igen komma ihåg varför du älskar film så mycket. Inte helt sällan kan det röra sig om magisk realism (ett ny favoritbegrepp för mig då det handlar om film). Ibland är det "bara" en klurig historia. Filmer som gett mig denna känsla under de senaste åren är Mike Nichols "Take shelter", Brit Marlings "Another Earth", Abbas Kiarostamis "Certified copy" och framför allt Denis Villeneuves "Enemy".

Fanny tipsade om dagens film, "The one I love", i podden "Den perfekta filmen". Hon omnämnde den som en mysteriefilm som för ovanlighets skull inte handlar om ett brott utan om en parrelation. Jag har också hört filmen nämnas i någon av alla dessa årssammanfattningar över 2014 som sköljt över oss den senaste tiden. "The one I love" var ett givet val för mig. Och nu är den sedd.

Wow, what the heck whas that?

I love it! I frickin' love it. Mark Duplass och Elisabeth Moss spelar ett vanligt par i sina bästa år. Deras relations bästa tid är dock förbi och de har sökt hjälp från en parterapeut (en härlig cameo av Ted Danson). Terapeuten erbjuder dem låna hans sommarhus för en sexweekend så de kan riktigt rå om varandra. Han menar att denna weekend kan bli en omstart för deras förhållande. Yeah right, no kidding!

Ethan och Sophie åker iväg till den fantastiska gården ute på landet och sedan börjar underliga saker hända...

Vissa filmer kan man inte skriva mer om. Vissa filmer ska ses "ospoilat". Vissa filmer ska upplevas mer än diskuteras. Vissa filmer ska helt enkelt ses. Jaharå, sådär. Titta på filmen vetja. Gör't bara.

Jag ger "The one I love" fyra älskande av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Locke (2013)

Mannen verkar vara någon slags arbetsledare på ett bygge. Det är kväll och han sätter sig i bilen för att åka hem. Han har en ny och riktigt najs BMW. Kan det vara en 5-serien? Vid ett rödljus blinkar han hemåt men när han sitter där och väntar ser vi hur han tar ett beslut. Istället för att svänga in mot bostadsområdena byter han fil och åker ut på motorvägen mot London ett 20-tal mil söderut.

Mannens spelas av Tom Hardy. Man måste gilla Tom Hardys ansikte för att kunna njuta av denna film till fullo för han är med i rutan konstant. Hela filmen utspelas med Tom och hans byggledare vars liv hamnat i kaos av de beslut han tagit och tar. Mannen talar nästan oavbrutet i telefon. Det är med och om jobbet, med och om familjen och så det där sista, själva anledningen till hans situation. Hela filmens handling framförs via telefonsamtalen samt Hardys skådespeleri. En stor del av känslorna ser vi endast genom hans ansiktsuttryck och kroppsspråk.

Ibland dyker det upp filmer som helt bryter mot den vanliga rutinen då det gäller formen. "Locke" är en sådan film. Det kan kanske verka tråkigt med en film som bara visar en Tom Hardy sittandes i en bil och prata i telefon? Men nej, det är allt annat än det. Vi får följa mannens emotionella berg och dalbana genom Hardys skådespeleri. Det är imponerande att filmen funkar så bra som den gör. Jag var uppfylld till bredden med goda känslor direkt efter jag sett filmen. Det var kul att filmen funkade så bra helt enkelt! Detta projekt som på pappret såg vanskligt ut var i hamn! Jag levde med denna upprymdhet ett kort tag och sedan började filmen blekna lite.

Jag är avgjort positiv, men detta är inte en film för årstopplistan eller något sådant starkt.

Jag ger "Locke" tre nattliga färder på motorväg av fem möjliga.

Betyg: 3/5