Vid en specifik scen i den svenska fantasyfilmen "Cirkeln" gick det en rysning genom kroppen på mig. Eller var det kanske gåshud jag fick? I vilket fall fylldes mina ögon av tårar också. Det var så bra, och det var en känsla jag inte haft av en svensk film sedan jag såg "Fucking Åmål" på bio 1998. Ja, ni vet scenen där i slutet när hon rusar ut ur toaletten på skolan.
Ta några teg tillbaka. Jag och några av vännerna inom bloggarkollektivet Filmspanarna såg "Cirkeln" i lördags. Vi gick på en visning på eftermiddagen och därefter blev det en långfika tillsammans med en av författarna till boken tillika manusförfattare till filmen, Sara Bergmark Elfgren. Det var jättetrevligt och mysigt att träffa Sara direkt efter vi sett filmen. Jag som inte läst boken hade haft en spännande stund i biografen. Att sedan för höra lite mer om boken, filmen, fansen, de sociala medierna, filmskaparprocessen och alla lovord över filmen på fikastunden var en perfekt avslutning på en bra filmvisning.
Jag hade ganska låga förväntningar inför denna film, ni vet det där med svensk film som underväldigar en om och om igen, men jag hade ett spirande hopp om att den ändå kanske kunde höja sig över mängden. Den rör sig i en genre som jag gillar och allt som är Buffy-inspirerat får i alla fall mitt höjda ögonbryn och "the benefit of the doubt..."
Först och främst vill jag göra helt klart för dig. Detta är en bra film! Inte bara för att den är svensk med de sedvanliga "rabatterna" som många vill ge film hemifrån... Framför allt kunde jag med lättnad konstatera att dialogen kändes naturlig och vettig. Sara berättade också att de hade prioriterat en hel del tid på repetition med skådespelarna och att de gjorde en hel del omskrivningar av manus efter vad som fungerade i scenerna och med skådespelarna. Det borde vara ett självklart moment i all filmskapande.
Skådespelarna var överlag jättebra. Trots att jag inte läst förlagan kunde jag ändå se att de måste lyckats förträffligt med castingen av tjejerna. De var så tydliga och utstuderade i filmen, jag förstår att de passade in som karaktärer i romanen. Jag kände inte igen många ansikten i filmen utom något enstaka och han var den sämst castade figuren i hela filmen (för mig).
Spänning? Jovars. Speciellt i inledningen var det mysigt rysligt. Även om jag fick veta under fikat att bokens styrka anses vara dess blandning en svensk småstadsvardag med fantasy ville jag ha mer av fantasy och mindre av diskbänkstjafset. Men det är jag det. Ni känner mig...
Eftersom det är en trilogi, och man får utgå från att uppföljande filmer lär få grönt ljus, kan jag kanske hoppas på att vi få ser med av de unga häxornas konster i senare installationer? Jag vill att de ska bli lika starka som Egwene, Elayne och Nynaeve blir i "The wheel of time" och att detta framställs på ett bra sätt i filmerna. Damn, vad jag önskar att någon skulle göra en "Game of Thrones"-liknande adaption på "The wheel of time"...
Tillbaka till gåshuden eller rysningen eller vad det nu var. I en scen på skolgården springer en ny känsla fram hos en av huvudpersonerna till tonerna av Kate Bush's "Running up that hill". Låtvalet var sensationellt bra och hela min kropp vibrerade. Det kändes så passande eftersom Kate Bush alltid har haft en aura av häxa över sig. Det kanske finns häxor bland oss i verkliga livet ändå...?
Jag var väldigt imponerad av filmen och den har satt sig bra med några dagars eftertanke, så jag ger "Cirkeln" fyra grundelement av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Kolla in vad mina kära filmbloggarkompisar tyckte om filmen:
Sofia
Jennifer
Fiffi
Jojjenito
The Velvet Café
