Varje år på filmfestivalen kör vi en filmspanardag och jag väljer filmerna. Detta år tog jag hjälp av Jojjenito att välja fyra filmer då jag endast kunde se de två första på grund av att jag var bjuden på 50-årskalas om kvällningen. Den första av dagens filmer var den fransk-belgiska dramakomedin Baden Baden. På vägen in sa Jojje lite pillemariskt att detta var en film som liknade favoritfilmen Toni Erdmann. Jag trodde att han skojjade och mest ville reta vår filmbloggarkompis Sofia som inte alls gillar Toni Erdmann. Döm då om min förvåning när jag en kort bit in i filmen insåg att Jojje haft helt rätt. Damn, detta var en nästan lika komplex och galen film!
Baden Baden skulle kunna kallas för Toni Erdmanns filmiska lillasyster. De har samma känsla, även om denna är lite mindre i scope och crazyness än sin föregångare. Men något med tonen och humorn påminner i alla fall en hel del. Skådespelarna är helgjutna och man kastas in i en en persons värld som om vi satt inne i hennes huvud.
Filmen handlar i alla fall om Ana (Salomé Richard) som efter strul på jobbet som chaufför åt någon filminspelning i England lånar hyrbilen, en grymt läcker Porsche, och åker hem till Strasbourg för att ta hand om sin sjuka farmor. efter sin hemkomst möte hon farmodern, sin bror, sina föräldrar, sin kompis och kk, sitt ex och hans mamma samt en vänlig byggvaruhusanställd och en aspirerande främlingslegionär.
Handlingen i filmer av detta slag är sällan det viktiga, det är stämningen och de underliggande meningarna. Vi får en osammanhängande ström av scener, vilka ibland till och med är fragmentariska och avklippta, som om det vore en "stream of consciousness". Ana är en alldeles underbar person, en karaktär som jag älskar från start. Hon har en lustig förmåga att bli kompis med folk och få dem att hjälpa henne med sitt projekt. Hon vill hjälpa sin farmor med att bygga om hennes badrum. Det svårbemästrade badkaret ska ut och in med en handikappanpassad dusch. Men på något sätt känns det som att både badrumsrenoveringen och allt annat i filmen är symbolik för mänskliga relationer och känslor. Där finns sorg, längtan, vemod och ånger men också drömmar, glädje och kärlek.
Efter filmen jämförde Sofia med typiska American Independent-filmer och jag förstår hennes spaning. Filmen är "quirky" och innehåller en massa roliga scener och situationer trots att det i grunden är ett drama. Men för mig är filmen i första hand en europeisk film. Bland annat är det mer naket än vad som skulle gillas i amerikanska filmer. Och de nakna hanteras på ett naturligt sätt också, inte skamset eller uppseendeväckande.
Jag var helt upprymd av filmen när jag gick ut från biografen. Den kändes nästan fulländad. filmen hade dessutom slutat nästan lika abrupt som Toni Erdmann och jag kände på mig att detta skulle vara en film som skulle rumla runt i huvudet ett längre tag. I slutändan tycker jag att denna film inte kommer upp i samma nivå som Toni, men den var riktigt bra.
Jag ger Baden Baden fyra fula frisyrer av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Länkar till andra Filmspanares texter om filmen:
Jojjenito
Rörliga bilder och tryckta ord
