After Yang (2021)

 

Jag hade tur när jag såg After Yang. Det är en otroligt intressant men likaså en otroligt långsam film. Om jag råkat se den vid fel tillfälle hade jag kanske somnat eller tappat intresset. Men hade tur som sagt och jag gillade filmen mycket. Det är en film som ligger kvar och rumlar i huvudet efter titten. Den är har en skön långsam känsla och den besöker många filosofiska frågeställningar, mycket om vad det innebär att vara en människa.

I en nära framtid har föräldrarna Jake och Kyra skaffat en människolik robot, en "techno-sapien", för sin adopterade dotter Mika. Hon kommer från Kina och föräldrarna ville att Mika skulle få en bror och dessutom för en connection med sitt ursprungsland. När en dag Yang plötsligt kraschar och "dör" vill Jake återuppliva honom. Men det visar sig svårare sagt än gjort och i samband med detta hittar Jake ett minne där Yang sparat korta filmer som minnen ur hans liv.

Detta är teman som Isaac Asimov ofta besökte och Yang påminner mig starkt om Asimovs första "Techno-sapien", den människoliknande roboten R. Daneel Olivaw som introducerades i romanen The caves of steel. Filmen påminner också mycket om Alex Garlands Ex Machina, förutom att Kogonada är helt ointresserad av element av thriller, action eller konspirationer. Istället är det snarare en känsla av förundran som genomsyrar filmen. Människorna i framtiden agerar långsamt och lågmält. Låter weird men det känns naturligt i filmen. För övrigt verkar vi ha svårt att reproducera oss i framtiden, grannen har klonat sin äldsta dotter till två yngre tvillingar (trillingar?).

Frågans som genomsyrar filmen är hur mänsklig Yang var, om han hade en själ. Minnena han samlat på sig verkade vara utvalda efter hur viktiga de var för honom, som om känslor styrde och inte kodningen. Detta får mig också att fundera över vår tid där våra liva dokumenteras med bilder och filmer på sociala medier. Hur påverkas våra minnen av bruket av smart phones? 

Kogonaga tår för manus, regi och klippning. Han bollar med många teman samtidigt. Familjen sörjer Yang, saknad, döden och längtan. Kan ett AI bli kär och kan den har ambitioner med sitt liv? När går ett  AI från att vara programmerad till att ha en själ?

Mycket fin film, den är som en dröm men en dröm som dröjer sig kvar istället för att snabbt blekna.

Betyg: 4/5

Columbus (2017)

Columbus är något så fantastiskt annorlunda som en film där en stads arkitektur är en av huvudkaraktärerna. Columbus, Indiana, också kallad "Athens on the prairie" är en stad som är känd för dess arkitektur. Den lokale affärsmannen J. Irwin Miller betalade arkitektkostnaderna vid nya byggen och detta har lett till att staden är fylld av spännande byggnader. En massa kända arkitekter inklusive finske Eero Saarinen har blivit anlitade. Saarinen är också känd för den rockaliknande terminalen på John F. Kennedy International Airport i NYC och The Gateway Arch i St Louis.



Filmen är ett stillsamt relationsdrama skriven och regisserad av japanske Kogonada. Han har tagit sitt artistnamn från Kogo Noda, Yosujiro Ozus manusförfattare. Kogonada är inspirerad av Ozu, Ingmar Bergman, Wes Anderson, Robert Bresson och Richard Linklater. Han må ha ett långsamt tempo som Ozu, en fokus på relationen mellan vuxna barn och deras föräldrar som Bergman, en känsla för bildkomposition som Wes Anderson, en dragning mot öppna ytor och rymden som  Bresson eller likt Linklater förmögen till lysande dialogdrivna manus, men han har med Columbus lyckats skapa en helt egen och unik filmisk röst.

Filmens två huvudpersoner träffas av en slump. Den intelligenta Casey har valt att stanna i Columbus för att ta hand om sin fragila moder istället för att åka till college för studier. Hon spelas av Haley Lu Richardson, som tidigare spelat andrafiolen i filmer som The edge of seventeen och Split. John Cho spelar Jin, en amerikansk korean som besöker Columbus för att se efter sin fader som råkat ut för en infarkt och ligger på det lokala sjukhuset. Joh Cho har spelat allan som Harold och kvicktänkt pilot i de nya Star Trek-filmerna. Här får han chansen att verkligen skådespela på det där mest kreddiga sättet. Både Richardson och Cho gör mycket bra från sig.



Filmen är en tänkvärd meditativ betraktelse på frigörelse från den äldre generationen. Den är gripande och den sätter djupa spår för dem som låter sina sinnen öppnas. Detta är inte en actionfilm så den ska ses när hjärnan är pigg och mobilen avstängd.

Jag ger Columbus fyra hinder för att ta sig iväg av fem möjliga.

Betyg: 4/5