Visar inlägg med etikett Jennifer Tilly. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jennifer Tilly. Visa alla inlägg

fredag 26 februari 2021

Re-Watch: Monsters, Inc. (2001)

 

Det var mycket länge sedan jag såg "Monsters, Inc." och jag har inte skrivit om den på bloggen tidigare. Nu såg jag om den för att nästa vecka se uppföljaren "Monsters Univeristy".

Jag gillade filmen mycket vid första titten men jag kom bara ihåg två scener när jag nu satt mig ner igen, dels den när Boo sitter på ryggen på Sulley och allmän panik uppstår, dels den när Sulley, Mike och Boo åker "berg och dalbana" med dörrarna när de försöker ta sig till Boos dörr.

Ok, men nu kommer jag ihåg mycket mer. Ja, jag såg ju filmen igår kväll så lite konstigt vore det annars. Detta är en supercharmig film. Inte lika djup som de bästa "Toy Story"-filmerna kanske men klart sevärd. Det är tydligt att Pixars filmer varierar ganska friskt i vilka grupper de vänder sig till. Alla filmerna funkar för en ung publik, men endast vissa funkar bra för en vuxnare publik. "Monsters, Inc." är en helgjuten familjefilm uti tåspetsarna. 

Filmens största styrka är castingen av Billy Crystal som den nervöse och fåfänga Mike och John Goodman som den mjuka stora björnen Sulley. Jag gillar också Steve Buscemi som den elake Randall och den underbara Jennifer Tilly som den giftiga månghövdade och giftaslystna Celia. Animerade filmer växer ofta när man känner igen skådespelaren som ger rösten och när det är som bäst blandas den animerade karaktärens personlighet med den från röstskådespelaren. Detta funkar helt suveränt med Billy Crystals Mike.

En annan uppenbart viktig komponent i Pixar-filmerna är vem av gänget som är huvudansvarig regissör. Här är det Pete Docter vilken mycket väl kan vara min favorit från Pixar. Han har gjort denna, "Up", "Inside out" och "Soul". De två jag sett hittills, denna och "Inside out" är bland det bästa från Pixar och de övriga två har fått bra kritik och de ska ses under detta bloggprojekt.

Pete nämnde en intressant detalj där hans avgörande beslut hade potentiellt stor betydelse. I en "round table discussion" med flera av filmskaparna pratade Pete om allra sista scenen när Sulley tittar in i Boos sovrum och hon säger "Kitty?". En majoritet ur testpubliken ansåg att man skulle få se Sulley återförenas med Boo i den scenen, men Pete kände i hjärtat att det aldrig skulle kunna leva upp till de "bilder" publiken hade i sina huvuden. Han beslutade att avsluta som det nu är och jag hyllar det valet. Jag tycker slutet är helt fantastiskt.

En annan intressant synpunkt som kom upp i diskussionen var det faktum att filmen kom ut mindre än två månader efter terrorattackerna den elfte september (9/11). De var lite undrande över hur en film om monster och mardrömmar skulle tas emot men det visade sig att detta var en helt rätt film i tiden. Familjer kunde ta med sina barn på bio och se denna varma och mysiga film, trots att den handlade om moster. En annan typ av monster än de som finns i den verkliga världen dock...

Betyg: 4/5

Pixar-bloggprojektgeneralen Jojjenito har sett filmen för första gången. Kan detta ha varit för sentimentalt för hans tyckande tro?



torsdag 5 mars 2015

Bound (1996)



Första filmen i på Decennier the 90's blir syskonen Wachowskis "Bound". Detta är en film som legat och rumlat runt i mitt huvud i evigheter känns det som. Filmen har stått där i hyllan och blängt på mig. Jag kunde höra ett viskande "Se mig, se miiiiiig" närhelst jag gick förbi hyllan. Och nu har jag sett dig.

"Bound" är syskonens debutfilm. Hela första veckan i Decennier the 90's kommer handla om debutfilmer. Tänk att de bara hade gjort en enda film när de klämde ur sig "Matrix"! Första scenen när filmens tre huvudkaraktärer Violet, Corky och Caesar möts i hissen och åker upp till översta våningen ger mig gåshud. Filmningen påminner så mycket om "Matrix". Fascinerande. Trots att detta inte är en action-sci-fi utan mer en svart neo-noir känner jag igen hantverket, kameravinklar och "look and feel".

Filmen är samtidigt grundad i film noir-genren och en modern saga där kvinnorna tar för sig mer än vad normalt är inom noiren. Den mörka Gina Gershon spelar småfifflaren Corky som just kommit ut ur finkan. Den underbara, underbara, Jennifer Tilly spelar Violet som är fast i ett förhållande med low level maffiabossen Caesar, förträffligt spelad av sliskige Joe Pantoliano. Antagligen pga Pantoliano påminner mig "Bound" också om "Risky business".


Storyn är enkel vilket i detta fall är helt rätt. All fokus ligger på karaktärerna. Jennifer Tilly är perfekt i rollen som den förföriska Violet. Är hon en dum blondin, eller spelar hon ett spel? Tilly är filmen stora behållning. Hon har varit med i en massa tv-serier och okända filmer. Jag har nästan aldrig sett henne på film. Däremot har jag sett henne på WPT, som pokerproffs. Hon är smart den tjejen. Ligger enligt internet på topp-25 över mest vinstrika kvinnor inom proffspoker.

Här är hon i alla fall helt perfekt. Gershon är jag inte lika betuttad i. Men visst hon är cool och tuff och hon passar bra in i rollen och det funkar helt ok. Filmen är ganska hård utan att helt gå in i mörkret eller något sådant, och mot slutet blir det rejält spännande. Jag gillar filmen! Gillar de två kvinnliga karaktärerna. Gillar att de försöker sig på att blåsa maffian på en stor hög med gröna lappar. Corkys plan är kanske inte i "Ocean's eleven"-nivå men det funkar bra ändå.

Detta var en positiv och fräsch start på Decennier the 90's. Hoppas du hänger med på resan. Imorgon blir det första gemensamma filmen där jag, Christian och vice sheriffen Johan bloggar om samma film.

Jag ger "Bound" fyra avklippta fingrar av fem möjliga.

Betyg: 4/5