Breaking bad - Season 1 (2008)

Damn, vad trist det är när man missat tåget på en tv-serie. Breaking bad är en sådan serie för mig. Många vänner har pratat sig varma om den genom åren men det har aldrig blivit av för mig att se underverket själv.

Jag började höra om serien förträfflighet från podden "Har du inte sett den?". Johan och Markus är än idag mycket övertygande om att jag måste se den. Så sent som på Midsommarafton för bara några dagar sedan fick jag veta var skåpet skulle stå då det gäller denna kult-serie.

Sen har jag, som den sucker för fina utgåvor jag är, gått och köpt alla säsonger på fina blu-ray boxar i steelbook-utförande. Och nu var det helt plötsligt dags. Jag har sett den första säsongen som bara består av sju avsnitt dessutom, så det gick i ett nafs.

Serien har en mycket långsam och lågintensiv första säsong. Huvudpersonen Walter White är smärtsamt passiv och undflyende. Man ser direkt vart de vill komma med den karaktären. Det har varit omöjligt att inte höra att serien är bra på karaktärsutveckling. Dessutom teasar de oss om en styggare Walter White redan mitt i säsongen då vi får se en flash forward till slutet av säsongen då han utför ett våldsdåd mot en knarkkung.

Jag gillar inte karaktären speciellt mycket. De beskriver honom som mycket intelligent och högpresterande inom sitt kompetensområde kemi, men han är ändå helt misslyckad känns det som. Han är också rejält korkad, eller trög i alla fall, inom lite mer handgripliga aspekter i att vara en blivande knarkkung.

Hans side kick Jesse Pinkman spelad av Aaron Paul är ännu jobbigare som karaktär. Han är korkad på de flesta sätten. Antar att han kanske är snäll innerst inne då han inte direkt kastar sig över uppgiften att ta död på en nemesis.

Favoriten är istället Walters svåger, DEA-agenten Hank, tätt följd av den gravida frun i huset, Skyler White. Jag trodde serien skulle ha mer svart humor, drypa av ironi eller kanske satir, men det lyser mestadels med sin frånvaro. De få lustiga scenerna berör Hank, Skyler och Walters coola son Walter Jr.

Trist att jag inte gillade de två huvudkaraktärerna, men vem vet, serien kanske utvecklas positivt alldeles snart? De två sista avsnitten av säsongen var bäst så det var lovande i alla fall. Dessutom älskar jag miljöerna från New Mexico så det är ett litet plus i kanten. Hej Anders!

Godkänt men inte så himlastormande som man kanske fått känslan av att det skulle vara...

Betyg: 2/5

The Expanse - Season 4 (2019)

The Expanse är en science fiction tv-serie som är precis tillräckligt bra för att jag ska fortsätta att titta. Den startade på kanalen Syfy, ägt av amerikanska NBC. Från och med denna säsong ligger serien på Amazon Prime. De släppte hela säsongen i en klump den 12:e december i vintras. Detta är inte en serie som är stor nog för att berättiga att "alla" pratar om den och då antar jag att de lika gärna kan släppa alla avsnitt samma dag, men för större serier föredrar jag absolut att de släpps ett avsnitt i veckan. Då kan poddare hinna med, fansen kan kommentera och diskutera avsnitten med alla i samma fas i tittandet. För att skapa en rejäl "buzz" runt en serie bör avsnitten absolut släppas en per vecka.

Denna säsong är fasligt ojämn. Men det är tillräckligt bra gjort för att jag ändå tittar vidare och är hyfsat underhållen. Säsongen är uppdelad i fyra delar som endast vagt hänger ihop med varandra. Den klart mest intressanta är den om Holden, Amos, Alex, Naomi och Miller nere på den outforskade planeten Ilus. Konflikten med den stroppige stridspitten är lite krystade men utforskningen av konstruktionerna som lämnats kvar av aliens var spännande och påminde lite om känslan i den första säsongen. Jag drog också flera paralleller till diverse filmer i Alien-serien.

Bobbis äventyr på Mars var hyfsat intressant och här fick jag en känsla av kriminalhistoria vilket också kanske blickade tillbaka på inledningen av S1 och Millers polisutredning.

Storyn om Drummer och Ashford ute vid ringen kändes däremot ganska intetsägande, och allt från Jorden om Chrisjen Avasaralas valkampanj var direkt tråkigt. Det hjälper inte att Shohreh Aghdashloo spelar över något fruktansvärt heller.

Så spridda skurar men serien har en tydlig feeling i alla fall. Såm åskådare dras jag in i världen och det är värt en hel del ändå.

Betyg: 3/5

Da 5 Bloods (2020)

Till att börja med kan jag tyvärr konstatera att jag var sanslöst uttråkad av denna film. Den är en timme för lång och det kändes som att den aldrig skulle ta slut. Det är den huvudsakliga känslan jag tog med mig från denna film, och det är egentligen det enda man behöver veta i form av recension.

Samtidigt är jag nyfiken på varför den kändes så lång och tråkig. Spike Lee är en känd regissör och jag tror att han har kompetensen, men denna film är mycket dåligt gjord helt enkelt.

Redan under filmens "set-up" blir det rörigt. Filmen har en mycket enkel story men ändå var filmen fragmenterad, fylld av exposition och ändå obegriplig. Show don't tell! När en film som "The hangover" överglänser denna med ljusår i deras respektive "set-up" kan man börja bli lite orolig. Filmen är "convoluted" som de säger i Amerika.

Generellt sett är dialogen och skådespeleriet under all kritik. Jag fann mig själv sitta och jämför med amatörteater och det är inte en nivå jag hade väntat mig.

Däremot är ju filmen otroligt vältajmad med den våg av medvetande som spridit sig efter mordet på George Floyd och BLM-rörelsen. Spike Lee har likt Colin Kaepernick och många andra rest sina röster emot orättvisor och det är bra.

Men jag ger inte filmen ett "auto-pass" bara för att den genomsyras av det viktiga budskapet. Däremot kommer filmen för alltid ha en plats i filmhistorien för att den släpptes just i denna period i historien. Det är noterbart.

Filmen innehåller några bra scener, flera stycken till och med, men filmen är så lös i hullet att helhetsintrycket är mycket svagt. Tonaliteten är "all over the place", ibland allvarlig, ofta pompös, ibland försök till humor, ofta juvenilt övertydlig och allmänt rörig...

Karaktärerna i filmen är så poserande och filmen är så till bredden fylld med symboler att dessa element inte blir kryddor i en "äkta" berättelse, utan de blir det huvudsakliga innehållet. Och jag som gillar både salt och svartpeppar på min köttbit, gillar inte lika mycket att äta bara kryddorna utan huvudingrediensen... En väl berättad och tajt film på ämnet, med en lite mer rimlig nivå på symboler och budskap hade funkat bättre för mig.

Jag gillade Spikes val att visa de fyra huvudpersonerna med nuvarande ålder när vi såg "flash backs" till kriget. Kändes bättre än de där vaxkabinettsmonstren som dyker upp på duken när man kört föryngringsprocess på ansiktena i datorn...

Personligen tycker jag att Spike Lee lyckades väva ihop ett viktigt budskap med en bra berättad story bättre i hans "Blackkklansman" från 2018.

Betyg: svag 2/5

Vi låter andras röster bli hörda om denna film!
Jojjenito

Wrath of the Titans (2012)

Var sugen på lite fantasy rent generellt och att studera Rosamund Pike i den miljön mer specifikt. Miss Pike spelar ju Moiraine i den kommande tv-serien "The Wheel of Time" på Amazon Prime. Här i "Wrath of the Titans" spelar hon drottningen Andromeda. Kanhända att Andromeda besitter samma styrka som en Aes Sedai?

Men tyvärr var inte Andromeda i närheten av vad en Aes Sedai är så detta test av Rosamund Pikes acting chops föll platt till marken. Inte för att hon var dålig, hon hade bara en väldigt anonym roll och hade inga scener där hon skulle osa av styrka och beslutsamhet, vilket hon kommer få bra träning i under tv-serien...

Filmen har ganska många kända manliga namn med thespianer som Ralph Fiennes, Bill Nighy, Danny Huston, Liam Neeson och Edgar Ramírez i casten. Tyvärr spelar tråkisen Sam Worthington huvudrollen vilket gör ingen glad.

Regissören Jonathan Liebesman gjorde tidigare "Battle Los Angeles" som är en ok sci-fi/krigsfilm. Han har dock inte fokus på karaktärer och dialog, utan det är mest action utan slut.

Efter filmen blev jag varse om att detta var en uppföljare av "Clash of the Titans" från 2010. Där ser man! Jag hade inte speciellt svårt att hänga med i vad som hände i Wrath, men jag kommer ihåg att jag var lite förvånad över hur mycket filmmakarna räknade med att publiken hade koll på sin grekiska mytologi. Att det fanns en film före denna förklarar en hel del!

Betyg: 2-/5

Jumanji: The Next Level (2019)

Uppföljaren till Jumanji: Welcome to the jungle (2017) är lika lekfullt underhållande med galna upptåg och ett överflöd av glimten i ögat som föregångaren. Detta är en perfekt film för fredagskvällen om man vill ha ett mustigt äventyr med en massa humor.

Personligen håller jag denna som snäppet lägre än föregångaren. Mest för att de två nya figurerna, spelade av Dannyarna DeVito och Glover, inte adderar speciellt mycket utan snarare "stjäl" tid från de jag vill se mer av; Dwayne "The Rock" Johnson, Karen Gillan, Kevin Hart och Jack Black. Även Awkwafina har tillkommit i stjärn-casten. Hon är hyfsat underhållande men jag håller det ursprungliga gänget som filmernas styrka. Första halvan lider av uttunningen, men den senare delen av filmen kompensera så att vi kommer upp i närheten av första filmens nivå.

Jag har en känsla av att denna film fokuserar lite mer på action är karaktärer och humorn.

Men som helhet är detta helt klart mycket trivsamt. För er alla som låter er underhållas av lättviktiga underhållsfilmer är detta ett bra alternativ. Se den gärna tillsammans med den förra filmen.

Betyg: 3/5