Samtidigt är jag nyfiken på varför den kändes så lång och tråkig. Spike Lee är en känd regissör och jag tror att han har kompetensen, men denna film är mycket dåligt gjord helt enkelt.
Redan under filmens "set-up" blir det rörigt. Filmen har en mycket enkel story men ändå var filmen fragmenterad, fylld av exposition och ändå obegriplig. Show don't tell! När en film som "The hangover" överglänser denna med ljusår i deras respektive "set-up" kan man börja bli lite orolig. Filmen är "convoluted" som de säger i Amerika.
Generellt sett är dialogen och skådespeleriet under all kritik. Jag fann mig själv sitta och jämför med amatörteater och det är inte en nivå jag hade väntat mig.
Däremot är ju filmen otroligt vältajmad med den våg av medvetande som spridit sig efter mordet på George Floyd och BLM-rörelsen. Spike Lee har likt Colin Kaepernick och många andra rest sina röster emot orättvisor och det är bra.
Men jag ger inte filmen ett "auto-pass" bara för att den genomsyras av det viktiga budskapet. Däremot kommer filmen för alltid ha en plats i filmhistorien för att den släpptes just i denna period i historien. Det är noterbart.
Filmen innehåller några bra scener, flera stycken till och med, men filmen är så lös i hullet att helhetsintrycket är mycket svagt. Tonaliteten är "all over the place", ibland allvarlig, ofta pompös, ibland försök till humor, ofta juvenilt övertydlig och allmänt rörig...
Karaktärerna i filmen är så poserande och filmen är så till bredden fylld med symboler att dessa element inte blir kryddor i en "äkta" berättelse, utan de blir det huvudsakliga innehållet. Och jag som gillar både salt och svartpeppar på min köttbit, gillar inte lika mycket att äta bara kryddorna utan huvudingrediensen... En väl berättad och tajt film på ämnet, med en lite mer rimlig nivå på symboler och budskap hade funkat bättre för mig.
Jag gillade Spikes val att visa de fyra huvudpersonerna med nuvarande ålder när vi såg "flash backs" till kriget. Kändes bättre än de där vaxkabinettsmonstren som dyker upp på duken när man kört föryngringsprocess på ansiktena i datorn...
Personligen tycker jag att Spike Lee lyckades väva ihop ett viktigt budskap med en bra berättad story bättre i hans "Blackkklansman" från 2018.
Betyg: svag 2/5
Vi låter andras röster bli hörda om denna film!
Jojjenito
Ligger på listan blir intressant och se vart jag hamnar då du och Jojjenito tyckte så olika om filmen
SvaraRaderaJa mycket intressant, ser fram emot din text. Önskar en trivsam titt. :)
RaderaHaha, "sanslöst uttråkad", det var typ det sista jag var under titten! :)
SvaraRaderaJag förstår dina invändningar men håller inte med. Eller "håller inte med" kanske är fel uttryckt. Exakt det du beskriver funkade för mig. Det är nog ett fall av "agree to disagree", helt enkelt.
Du gillade i alla fall greppet med att låta de äldre skådisarna spela sig själva tillsammans med Black Panther.
Jag tror musiken och The Wire-skådisarna hade en rätt stor del till att pendeln slog över till det positiva för mig. När man väl får den känslan i magen så tar det liksom över och man ser förbi brister. Men, med det sagt, så tyckte jag inte Lees juvenila övertydlighet var en brist. Tvärtom så gillade jag den! :)
Kan bara rapportera om hur jag upplevde filmen! :-)
RaderaÄr lite fascinerad av hur du kunde köpa denna film så fullt ut du gjorde, mest som en studie i hur samma film kan tas emot på vitt skilda sätt.
Jag ser det inte så mycket ett rent fall av "agree to disagree", det är ju inte en debatt. Detta handlar om hur vi tar emot filmen subjektivt, men gissar att det var därför du skrev det inom "-tecken? Film är ju en konstform och därmed är detta inte konstigt.
Fast vi tycker ju olika om filmen och det är vi överens om. Tycker agree to disagree passar utmärkt. Men det är ju givetvis ingen som har rätt eller fel. Eller snarare, båda har rätt! :)
SvaraRaderaSemantik-fajt! ;-)
Radera"Let's agree to agree"!
Vi är överens om att jag inte gillar filmen mycket, och vi är överens om att du gillar filmen mycket, dvs "agree to agree". :-D