Alla filmer i MCU har en portion humor i sig, enda undantaget är The Incredible Hulk, men en del har så mycket att de blir renodlade komedier. De flesta MCU är annars actionfilmer med humoristiska inslag. Detta är i mina ögon en komedi med actioninslag som tyvärr inte lyckas speciellt bra med humorn.
Oavsett genre måste en film lyckas med sina karaktärer. Jag finner filmens huvudperson Peter, spelad av Chris Pratt, helt ok vilket är för svagt för att dra en hel film på sina axlar. Jag har inget emot Pratt som så, men han är mer svag än stark som skådis i mina ögon. Han är en Chris närmare Pine än Hemsworth om man säger så...
I Shinypodden pratar vi lite huruvida gänget i Guardians är som en "familj" eller ej. Jag antar att det är rimligt att ställa frågan även om känslan i magen inte är i närheten av att de är som en familj. De är ett gäng individer på fel sida lagen som kastas i fängelse samtidigt och finner varandra när de tillsammans väljer att försöka fly. Carl jämför det med ligisterna som kallas inför rektorn i grundskolan. Jag håller med om att de är ett gäng, men för mig måste relationerna dem emellan byggas mycket mer gediget för att det ska kännas i magen att de verkligen smält samman till en familj. Det räcker liksom inte att bara befinna sig på samma ställer några scener i rad för att jag ska känna en sådan samhörighet dem emellan.
Istället finner jag hela sekvensen när Peter fajtas mot Gamora och Rocket och Groot, till att de kastats i fängelse och blivit vänner gå för fort, och hur de blir vänner är mer eller mindre ett hafsverk. Det känns snarare som att filmen skippar en central händelse där detta sker. Carl spekulerar i att det beror på att Peter blir kär i Gamora vilket nästan är ännu mer ogrundat än deras "kompisar pga default då de alla hamnat i fängelset och måste fly"-teorin.
En annan sak som är mer utmanande i denna MCU-film jämfört med flera andra är att den är så "far out" i space, så mycket mer fantasy än de "vanliga" MCU som Iron Man, Captain America och Avengers. Visst det finns fantasyinslag i de vanliga filmerna också, men i Guardians är det det som är huvudsaken. Detta är som en moderna och mindre charmig Star Wars med gröna, lila och blå personer med udda anatomi och perfekt amerikansk engelska. Detta är utmanande för mig! Visst går det att göra fantastiska filmer i denna miljö. Allt beror på bra manus och genomförande. Tyvärr är inte detta ett av de lyckade exemplen. Guardians blir mer Star Trek än Star Wars i mina ögon. Det upplevs lite fånigt nästan och framför allt barnsligt. Som om hela filmen är till för att sälja actionfigurer.
Filmens bästa sekvens är när de närmar sig rymdhamnen Nowhere och filmen spelar David Bowies Moonage daydream. Jag var i bowiansk nostalgihimmel. Det var också lite kul att se hur lik i handling och struktur andra halvan av Guardians var jämfört med Joss Whedons Serenity. Guardians är skriven och regisserad av Joss kompis James Gunn. Där ser man.
Jag ger Guardians of the Galaxy två Sony Walkmans av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Lyssna på vår diskussion om filmen i Shinypoddens avsnitt James Buchanan "Bucky" Barnes.
Jag känner behovet att återigen försvara Guardians ;)
SvaraRaderaNej, men jag upplever att av MCU-filmerna gillar du de mer renodlade komedierna (Guardians, Ant-Man) mindre än de mörka filmerna (inte så förvånande kanske?)
Jag tänker att den stora skillnaden mellan våra upplevelser av Guardians är att jag inte tycks ha ett lika stort behov av att uppleva gänget som en äkta familj. Jag köper deras relationer och tycker helt enkelt att det är en kul historia.
Aha. Jag inser att vi i podden snöade in så mycket på deras gruppdynamik att jag aldrig fick ur mig att jag också tycker att karaktärerna är överlag ganska tråkiga.
RaderaJag skiter fullt i om de är en familj eller ej, men när man läser och hör att filmen hyllas för just detta är det lätt att hamna i diskussion om ämnet. Jag ser dem ju inte som en, i filmen, bra etablera familj. Men det är sannerligen inte ett självändamål för mig. Hoppas du inte tror det.
Jag tror att jag gillar de MCU som har en mer allvarlig grund än de renodlade komedierna som blir lite väl mycket Mos Eisley Cantena och Jar Jag Binks för mig. Tar exempel från SW trots att jag gillar den serien (episode 4+).
PS, din kommentar hamnade denna gång i spamfiltret men jag räddade det...
Minns att jag fann filmen vara riktigt risig till en början si så där för halvtimmen då den inte hade någon styrsel utan hoppade än hit och dit - lite som Rouge one. Den tog sig rejält efter att de blivit fängslade och därefter fann jag filmen vara en trevlig åktur även om Ronan the Accuser kunde ha hanterats bättre.
SvaraRaderaTyvärr känner jag inte att den tog sig speciellt mycket (för mig). Konstigt för detta är en film jag skulle vilja gilla mer och borde!
RaderaRogue One har vuxit i mitt huvud sedan jag såg den på bio. Sugen på att se om den vad det lider.