Love and death är hysteriskt rolig. Woody har här gjort en spoof på den klassiska ryska litteraturen och Ingmar Bergman! Woody och Diane Keaton spelar huvudrollerna i filmen, Boris och Sonja, en casting som Woody återupprepade i hans nästa film Annie Hall. Love and death är som sagt otroligt rolig och det är framför allt själva idén och konceptet som underhåller. Tyvärr blir den också något av en "one trick pony", dvs den har bara ett skämt som den kör om och om igen.
Woody blandar fysisk komedi som påminner om Charlie Chaplins filmer med en travesti på de stora ryska författarna som Tolstoj och Dostojevskij. Det är roligt när huvudpersonens familj räknas upp... en oändlig mängd ryska namn där alla är kusiner med varandra. Senare i filmen har Woodys och Keatons filosofiska diskussioner som är i den högre akademiska nivån, som taget ur studiegrupper i Oxford eller annat fint lärosäte. Jag tror till och med att Boris har en dialog med sin far som uteslutande består av boktitlar från Dostojevskij...
Woodys fascination av vår egen Ingmar Bergman är tydlig i denna film. Han lånar scenen där vi möter döden från Det sjunde inseglet, och Keaton ser ut som Liv Ullman filmen igenom och i filmens sista scen dyker helt plötsligt Jessica Harper upp och vi får en scen som tagen från Persona. Harper ser vi två år senare som huvudrollen i Dario Argentos Suspiria. Vet inte varför Woody kastade in henne i denna enda scen i filmen...
Som koncept på pappret är detta en fullträff men som komedi är den bara delvis effektiv, mest för att den blir lite för repetitiv. Filmen är kul men för enformig.
Jag ger Love and death två pistoldueller av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar