Magnus Uggla, Cirkus, Stockholm, torsdagen den 2:a februari 2017
Vilken nostalgirush! Sverker bjöd mig på Ugglas nya show som en födelsedagspresent och i showen fann jag musik, berättelser från Ugglas inre och en tidsresa i mitt eget inre. Under uppväxten i slutet av 70-talet lyssnade jag och Sverker maniskt på Uggla. Hans första fem LP-skivor spelades ett stort antal gånger både i pojkrummet och på landet nere på Tjörn.
Ugglas show är en personlig och självutlämnande monolog med avbrott av några få musikaliska nummer. Uggla har med sig tre musikers som sitter tysta i bakgrunden under pratdelarna. Det är Annika Granlund på trummor, trumpet, horn och dragspel, Richard Nilsson på elorgel och bas samt Fredrik Sylberg på fiol och gitarr. Den vanligaste konstellationen på bandet var fiol,trummor och elorgel och med Magnus på piano. Otroligt schysst att se sina gamla slamriga favoriter i helt nya tappningar. Man slås än en gång av hur bra melodier Ugglas tidiga verk bygger på.
Uggla pratar uteslutande om sin uppväxt, hans relation till mor, far, bröder och vänner. Han berättar om musikintresse och idoler och om tiden fram till den tredje skivan. Låtarna under kvällen kommer från de fyra första skivorna med några få undantag.
Denna show ger min en fördjupad förståelse för Ugglas musik. Som alltid när man sett en artist live blir låtarna musikaliskt fylligare när man lyssnar på skivorna i efterhand då minnet från liveframträdandet hänger kvar i huvudet. Denna gång fylls låtarna ut till textinnehållet också. Alla låtar är valda efter det biografiska innehållet istället för val av publikfriande "hits". I var och varannan låt hörs gamla välkända textrader som tidigare under kvällen lyfts fram i monologen. Det förunderliga är då att låttexternas fulla innebörd växer fram i dagen. Showen har fördjupat min uppskattning av Ugglas låtar, både melodierna och texterna.
Showen var alltså en monolog i första hand, men några låtar spelades i alla fall. Vad sägs om denna fantastiska lista; Hallå, Bobbo Viking, Mr Strix (intro), Sommartid (intro), Varning på stan, Balladen om 70-talets största rockband, Dörrslusk, Asfaltsbarn, Å han kysste mig, Johnny the Rucker, med flera...?
Det blev allt som allt en fantastisk kväll och den gav mig en ny inspiration att plocka fram de gamla LP-skivorna ur skivbacken där hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar