onsdag 4 november 2015

Cloud Atlas (2012)



Bröderna Larry och Andy Wachowski tog filnmvärlden med storm med den dystopiska science fictionfilmen The Matrix. De var bröderna Wachowski för hela världen. Sedan gick Larry och bytte kön och nu heter han=>hon Lana och är syster. Numera går de under benämningen syskonen Wachowski. När temat blev Syskon poppade de upp i mitt huvud. Egentligen hade jag en annan idé för detta tema först, men när den idén inte föll ut bra kom jag att tänka på syskonen Wachowski och deras Cloud Atlas från 2012. Detta blev ett perfekt tillfälle att fylla en "blind spot".

Lite sci-fi hinns med

Syskonen har regisserat detta epos tillsammans med den tyske regissören Tom Tykwer. Det är ett ambitiöst projekt där handlingen utspelas i hela sex tidsrum och där alla de största skådespelarna i filmen spelar multipla roller. Huvudrollstrion Tom Hanks, Halle Berry och Jim Boadbent spelar roller i alla sex tidsperioderna.

Filmen kan jämföras med Robert Altman's Short Cuts med dess multipla historier som samsas inom samma film. Men i Short cuts utspelas de parallellt och dessutom får varje enskild historia god tid på sig att utvecklas i längre scener. I Cloud Atlas sker de sex historierna sekventiellt, men filmen hoppar fram och tillbaka som en steppdansare på speed. Alla händelser och tidslinjer påverkar varandra genom någon slags kosmisk kontinuitet. Såväl goda som onda gärningar har konsekvenser i framtiden verkar filmmakarna säga. Så Cloud Atlas skiljer sig egentligen en hel del jämfört med Short Cuts.

Den andra film jag direkt kommer att tänka på som har mycket mer gemensamt med Cloud Atlas är visionären Darren Aronofsky's The Fountain som också utspelas i olika tidsrum och med samma karaktärer. Jag tycker dock att The Fountain är en bättre film än Cloud Atlas. I The Fountain spelar Rachel Weisz och Hugh Jackman tre olika karaktärer var i olika tider. De älskar varandra i alla tre. Temat i The fountain och Cloud Atlas är nästa identiska, men historien i Aronofsky's film är lite renare och mer fokuserad på relationen mellan de två själarna som återföds om och om igen.

Halle Berry i folkabubblan

Vad är då Cloud Atlas? Först och främst är det ett mäktigt projekt. Detta måste vara en av de mest komplicerade filmer som finns då det gäller klippningen. Det funkar trots att jag satt länge och undrade vad filmen ville mig. Efter en timme började koncepten och budskapen sippra fram ur den ursinniga klippningen. Något som jag upplevde störande var att så fort jag blev lite mer nyfiken på en tidsperiod klippte de vidare till en annan. Filmen hoppar runt oavbrutet, fram i tiden och tillbaka, fram, tillbaka. Tyvärr förtar det engagemanget hos mig och kvar finns bara en känsla av att det var "ett häftigt projekt".

Som helhet blev jag inte nöjd över berättelserna. Filmen är mer pretto än ljuvlig om jag får använda slitna uttryck. Finns det en någon karaktär som jag brydde mig om i slutet? Knappt. Det skulle vara Halle Berrys journalist Luisa Rey i 70-talet och Ben Whishaw's Robert Frobisher i 1930-talet.

Fin väst

Jag valde filmen till detta tema på grund av att två av regissörerna är syskon. Men fanns det då några syskon i filmen då? Nej, inte så mycket. Det fanns någon morbror och någon far och dotter på några ställen.

Nej. Denna film var säregen. Hade de verkligen hittat på ett eget språk för framtidens människor? Var ju bara jobbigt att lyssna på. Asch då, det känns som att filmen skulle kunna blivit jättebra om de bara gjort den lite annorlunda... Om de bra hade... istället för... Äsch, jag vet inte.

Nurse Ratched

Ja. Cloud Atlas är helt ok, en har något mäktigt över sig, även om den nästa suger ut tre timmar ur mitt liv. Om du känner dig lockad av bilderna eller temat i denna film kan jag dock tipsa om tre andra filmer som är bättre:

- om du vill se en ännu flummigare film om samma personer i olika tider som dessutom bjuder på en ypperlig kärlekshistoria ska du se The Fountain.

- om du hellre vill se ett riktigt maffigt drama om ett tiotal karaktärer som påverkar varandras liv under ett dygn i Los Angeles ska du ge Robert Altman's mästerverk Short Cuts chansen.

- och om du till sist vill se brittiska karaktärsskådespelare i lustig make up kan du ju lika gärna kolla på valfri Harry Potter-film.

Lösnäsa

Jo. Detta inlägg publicerades som en del i Filmspanarna tema: Syskon, det 37:e temat i serien.

Vad tyckte du som redan sett den om Cloud Atlas? Skriv dina åsikter i kommentarerna. Jag ger filmen tre romaner som är omöjliga att filmatisera av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Vill du läsa mer? Vad kan mina bröder och systrar i Filmspanarna hittat på för några hyss i temat Syskon? Blir det Astrid Lindgren-revyer från hela bunten?

Jojjenito - om film
Movies-Noir
Filmitch
Har du inte sett den?
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm


16 kommentarer:

  1. Jag tyckte såhär om Cloud Atlas: <3 <3 <3
    En helt otroligt magnifik storartad fantasifull filmupplevelse!

    http://www.fiffisfilmtajm.se/cloud-atlas/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt för dig! :-)

      Jag vet att många gillar denna film. Jag blev inte blåst iväg, och då poppade allt för många frågetecken upp. Var lite uttråkad mitt under filmen till och med.

      Radera
  2. Jag föll som en svettig dåre för denna! En av få FULLPOÄNGARE på Flmr!
    Konstigt...men sant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jasså. Det förvånar mig men kul för dig med upplevelse som ger fullpoängare i betyget.

      Vad var det du föll för då? Ambitionen? Den vansinniga klippningen? Miljöerna? Karaktärerna? Lösnäsorna? Det påhittade språket? Prettovarningarna? Allt? ;-)

      Personligen gillade jag helheten mer än detaljerna. Jag gillade ambitionen och att filmen ändock inte föll helt platt. Jag gillade vissa miljöer. Men när jag börja känna efter på riktigt kände jag inte så mycket för någon av karaktärerna eller någon av historierna... kärnkraften är dålig! Booooring.

      Jag störde mig på den överdriva sminkningen och att allt kändes så pretto med att Hanks, Berry med flera skulle spela alla dessa roller. Som för att visa upp hur himla begåvade och bra regissörerna och skådisarna är, det blev lite för mycket prettovibbar "in my face".

      Radera
    2. Jag tror att jag föll för helheten...helt enkelt.
      När jag, som jag skriver i min egen rec, bara släpper taget och åker med på resan utan att fundera för mycket.
      Då var det som att rullen liksom letade sig in överallt i sinnet...på ett ytterst charmerande sätt! :-)

      Radera
    3. OK, härligt! Samtidigt blir det ju lite tokigt om du menar att filmen är perfekt så länge man inte bryr sig om vad de menar eller vad den säger? Kan bli problem för mig då jag tar in de allra flesta filmer genom att fundera på dem... Vissa filmer är bara känsla och flow, precis som du beskriver, men denna blev inte en sådan film för mig. :-)

      Radera
  3. Även jag sveptes fullständigt med av denna film. Tror den tjänar en hel del på att ses på bio. Inte en fullpoängare men 4/5 är den värd.

    https://jojjenito.wordpress.com/2013/03/29/cloud-atlas/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du har helt rätt. Jag såg den hemma och uppdelat på två sittningar också. Blev aldrig så indragen i det majestätiska som jag tror att ni andra blev...

      Radera
  4. Även jag sällar mig till hyllningskören: En underbar filmupplevelse som letade sig in på 2012 listan av de bästa filmerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul. Den kommer dock inte pocka på en plats bland de topp 10 för mig. Tyvärr.

      Radera
  5. Efter att jag sett den här kände jag att jag måste se den igen för att ha en vettig uppfattning om den. Det finns något som gör den fantastisk, men många detaljer som faller platt. Och är det inte ganska grumligt vad de vill förmedla? Där skiljer den sig helt från The Fountain som känns känslomässigt glasklar även om själva storyn är lite suddig.

    Att de sex episoderna i Cloud Atlas har sin egen tidstypiska stil och ton skar sig helt för mig, men det är ett spännande koncept. Syskonen är visionärer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror ändock att du och jag upplevt filmer mer lika än flera av de övriga som öser över filmen höga betyg. Det är nästan som med Dogtooth...! En del pretto går hem hos fölket, andra inte alls...

      Jag ser det bombastiska och eftersom annorlunda ändå är bra, mer eller mindre per definition när man i övrigt ser så mycket main stream-filmer, så ger jag filmen en rekommendation och ett fördelaktigt betyg. Betänk att min trea är ett av de bra betygen, inte endast "helt ok"...

      Men jag har ingen aning om vad de vill säga med filmen. The fountain känns det ända in i märgen. Jag såg till och med The fountain två gånger på filmfestivalen...

      Radera
  6. Haha, jag blev ju än mer nyfiken på den här efter Jupiter Ascending. De verkar gilla det bombastiska, syskonen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har inte sett den än? Galet. Men så hade ju inte jag heller sett tills helt nyligen. :-)

      Radera
    2. Så jag är än så länge bara lite galnare än du? ;)

      Radera
    3. Mycket galnare - men det är sedan gammalt! ;-)

      Radera