onsdag 27 augusti 2014

The Scarlet Letter (1926)


Oj, detta var en lite annorlunda filmupplevelse. Vad har hänt? Jo, filmbloggarkompisen Fiffi skickade ut en förfrågan om någon ville hänga med på Cinematekets visning av stumfilmen The scarlet letter från 1926 och jag hängde på. Jojjenito dök också upp så vi var tre förväntansfulla filmspanare som dök upp på Cinemateket i lördags eftermiddag. Jag har aldrig tidigare haft nöjet att se stumfilm med filmmusiken framförd live under visningen, än mindre har jag sett nyskriven musik spelas till en klassisk stumfilm och till sista har jag ännu mindre sett allt detta framföras av Anna Järvinen tillsammans med pianisten Tapio Viitasaari.


The scarlet letter, eller Den röda bokstaven som den heter på svenska är regisserad av svenske Victor Sjöström. Det är en filmatisering av en på den tiden kontroversiell roman från 1850. Den handlar om Hester Prynne och hennes utomäktenskaplige barn. Eller så kan man säga att den handlar om trångsynthet, ondska och en tidsera där folk levde under kyrkans och de härskande männens förtryck.


Den amerikanska skådespelerskan Lillian Gish kämpade länge för att få spela Hester och för att filmen skulle få filmas. Hon är mycket bra i huvudrollen. Kanske inte lika intensiv som Maria Falconetti i La passion de Jeanne d'Arc men hon kommer inte lång därifrån. Den manlige huvudrollen spelas av svenske Lars Hanson. Det är ju lite enklare att blanda nationaliteter i stumfilmseran. Lillian spelade sin roll på engelska och Lars på svenska! Kul liten trivia.

The scarlet letter är välspelad och faktiskt mycket spännande. Jag kände inte till historien och jag fann mig sitta som på nålar under vissa delar av filmen och undra "hur ska det gå?".


Cinematekets serie "Sounds of silence" innebär alltså att olika musiker skriver och framför ny musik till stumfilmer. Det var en mycket trevlig upplevelse, även om man efter ett tag föll in i filmen och glömde av att Anna Järvinen och hennes pianist satt två meter nedanför oss och framförde allt vi hörde. Det blev till slut en mycket trevlig filmupplevelse. Sounds of silence pågår på Cinemateket i Stockholm ända fram till december. Tag chansen till en annorlunda filmupplevelse vetja!

Jag ger The scarlet letter med Järvinens musik fyra kul initiativ (tack Fiffi) av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Idag sampostar jag, Jojjenito och Fiffi om denna film och filmupplevelsen. Bär de på sin skam utanpå kläderna eller håller de den närmare huden?



4 kommentarer:

  1. Ni [som gick och såg filmen] verkar vara väldigt samspelta den här gången. Men det handlar väl helt enkelt om att det faktiskt är en vädigt bra film?

    SvaraRadera
  2. Kul att du gillar filmen. Det var en bra film, inget snack om saken, men om jag sett den i ett annat sammanhang utan levande musik framförd precis framför näsan på mig hade den inte fått mer än en trea (vilket är ett bättre betyg än "godkänd" enligt min betygsskala). Så hade det nog blivit.

    SvaraRadera
  3. Låter som om man lyckats få fram en bra historia, boken är ärligt talat rätt svårgenomtränglig. Tyckte jag iaf ;)

    Livemusik till stumfilm ger alltid en extra krydda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, du har läst boken? Ja såklart, vad dum jag var nu. Filmen funkar bra, historien presenteras på ett mycket bra och tydligt sätt.

      Radera