Woman Of The Year (1942)

Sam Craig: I don't want to be married to Tess Harding any more than I want you to be just Mrs Sam Craig. Why can't you be Tess Harding Craig?
Tess Harding: I think it's a wonderful name.

Riktigt bra filmer kan skapa starka känslor hos åskådaren. När man beskådar fantastiska skådespelare kan känslor likt förälskelse uppstå. Med risk för att framstå som högtravande skulle jag vilja mena att jag kanske blev lite förälskad i paret Tracy-Hepurn från filmen Adam's rib. Men om det jag kände för dem var en förälskelse så tog den slut illa kvickt i alla fall.

Woman of the year blev inte "film of the year" för mig om man säger så. Min upplevelse av filmen är ljusår sämre än den med Adams längtan. Varför det blev så är jag inte riktigt säker på. Katharine Hepburn spelar Tess Harding, en omåttligt berömd politisk reporter under kriget. Spencer Tracy spelar Sam Craig, en omtyckt men lite mindre berömd sportjournalist på samma tidning. De två gnabbas via sina kolumner i inledningen men så träffas de och som så vanligt i gamla filmer som denna faller de handlöst för varandra. Efter ett orimligt hastigt bröllop startar vardagen för paret.

Filmen är taggad som romantisk komedi, men jag fallerar att se det romantiska i filmen. Och jag ser ingen komedi i den heller. Jag kan dock tänka mig att de omvända könsrollerna var underfundigt och fräscht för publiken under 40-talet. Filmen var hyllad då, med oscarsnomineringar och en statyett, men det funkar inte idag. För mig i alla fall. Dialogen är risig, karaktärerna förhoppningsvis karikatyrer på riktiga människor och handlingen är varken vederkvickande eller lustig.

Woman of the year behandlar samma teman som Adam's rib men på ett ack så mycket sämre sätt.

Filmens behållning ligger i starka skådespelarinsatser. Det kommer inte som en överraskning att varken Tracy eller Hepburn gör bort sig sina roller. Hepburn var nominerad för sin insats, men med det materialet kan jag inte ge filmen ett positivt betyg. Den är övertydlig och ganska korkad. Inte vad jag hade väntat mig av en film som denna.

Jag ger Woman of the year två grekiska barn av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Movies-Noir har antingen sett en Patrick Swayze-film eller ännu en film noir...

Adam's Rib (1949)

Adam: I think the human race is having a nervous breakdown.

I tider då det verkar som att A-märkning och Bechdel-testet är viktigare än om filmen är bra, ska det tydligen till en film som går i pension nästa år för att visa var skåpet ska stå i den eviga frågan. Här har vi en film som står upp för lika rättigheter mellan könen (och allas likhet inför lagen). Den har också en av filmhistoriens bästa on-screen couples. Spencer Tracy och Katharine Hepburn spelar det äkta paret Adam och Amanda Bonner. Han är åklagaren och hon är advokaten som försvarar en kvinna som, kanske, försökt mörda sin otrogna man.

Filmens första halva är OTROLIGT bra. Wow. Makarna Bonners banter i hemmet såväl som i rättssalen. Wow. Men det var speciellt i scenen då Amanda och Grace intervjuar Doris som dialogen, pauserna, skådespeleriet och den humoristiska tajmingen sammanstrålade i en orgasmisk salighet. Jag skrattade så att jag kiknade! Men inte så att jag fick kikhosta som jag råkade skriva till Frans.

Riskbeteende?

Det var länge sedan jag såg en så bra skådespelarensamble leverera en så suverän dialog. Hepburn och Tracy var ett par på riktigt, de träffades i början av 40-talet under inspelningen av Woman of the year redan 1942. De var ett par ända till Tracys allt för tidiga död 1967. Deras personkemi är fantastisk och balanserad. Mest notabla biroller innehavs av en underbar Judy Holliday som är helt lysande i rollen som den lite förvirrade och inte allt för smarte Mrs. Doris Attinger. På samma sätt är David Wayne väldigt underhållande och exakt så irriterande men samtidigt charmig som han ska vara i rollen som Kip, Amandas oblyge uppvaktare och tillika Adams nagel i ögat.

Varför heter filmen Adam's rib? En ironisk pik för att retas? Ja, kanske, med tanke på filmens innehåll där en starkare kvinna lyser upp natthimlen. Jag kommer då att tänka på en sak jag hörde från en vän angående det bibliska om att kvinnan skapades av mannens revben. Detta kan faktiskt vara en felöversättning från de äldre skrifter som Bibeln bygger på. I en översättning från hebreiska till grekiska översattes ett ord till "revben" men detta ord betydde också "bön" som kan tolkas som "längtan". Om jag skulle tippa var den gamla sägnen säkert att guden skapade kvinnan av mannens längtan! Och inte av hans revben, which doesn't make sense...

Riskbeteende?

Under titten av denna film påminns jag än en gång över hur otroligt bra Katharine Hepburn var. Jag kallar henne Gudinnan. Det smeknamnet får stå kvar. Spencer Tracy är jag inte lika familjär med. Jag tror inte att jag sett en enda film med honom sen jag var liten. Oklart vad man sett på tv som ung ju. Ett av syftena med Decennier är just att finna sina favoriter ur gömman av gamla klassikers och så. Jag har redan i projektets sköte betat av en hel del Chaplin. Jag har också "hittat" The thin man-serien vilken ska ses vid tillfälle. Nu har jag också satt upp ALLA filmer med Hepburn/Tracy som finns för påseende. Jag tror att de är nio till antalet.

Ok, filmen tappade lite mot slutet när den "obligatoriska" moralkakan med en rågad matsked samhällelig utbildning avhandlas. Även den smarta humorn får ge vika för dramat mot slutet. Men som helhet är detta så sanslöst bra att jag sväljer kakan hel. Nästan. Måste lämna lite utrymme i betygsskalan för eventualiteten att någon eller några av de övriga åtta Hepburn/Tracy-filmerna är ännu bättre...

Jag ger Adam's rib fyra äktenskap av fem möjliga. Men det är en stark en...

Betyg: 4/5 

Samtidigt på en annan blog, har Movies-Noir hittat den rätta touchen?

Ett härligt par