Rules of Engagement (2000)

Rules of Engagement är ett snart 25 år gammalt krigsdrama av William Friedkin med Tommy Lee Jones och Samuel L. Jackson. Jag har sett snippets av den på TV några gånger men nu när den nyligen gick på TV en kväll tog jag chansen att se hela filmen. 

Det går inte att komma ifrån att detta känns som en minor A Few Good Men. Fast å andra sidan är både  Tommy Lee Jones och Samuel L. Jackson mycket trevliga skådespelare så jag hade en mysig stund med dem framför TV'n. 

Jones lite skruttiga men engagerade advokat och Jacksons anklagade överste är lätt att tro på som karaktärer och lätt att heja på i den till synes svåra sits de hamnat i. Strukturen är den förväntade och filmen hoppar mellan ett domstolsdrama à la krigsrätt, och Jones utredning för att hitta förklaring på vad som hänt.

Filmen blev tydligen häftigt kritiserad som fientlig mot islam när den kom ut, men jag tror knappast många kritiker skulle dra det kortet idag. Det är som att verkligheten har kommit ikapp filmen och det finns allt för många attacker på amerikanska ambassader etc nu för tiden för att kunna vifta undan denna fiktiva film som ljug och skräp. Attacken i Benghazi 2012 är bara ett av exemplen.

Helt ok underhållning för stunden, men välj hellre A Few Good Men för ett tajtare och mer explosivt  domstolsdrama, eller 13 Hours: The Secret Soldiers of Benghazi om ni önskar mer action (samt based on a true story).

Betyg: 2/5

Hard Eight (1996)

 

"Hard eight" eller "Sydney" som den också kallas är Paul Thomas Anderson's debutfilm. Han gjorde senare filmer som "Boogie nights", "Magnolia" och "The Master". PT Anderson är en av de skickligaste regissörerna som finns just nu. Han är en expert inom sitt område. Tyvärr finner jag ofta hans filmer som pretto och stiffa utan en uns av glimten i ögat. Han har en stil som jag inte alltid gillar, även om jag ser hans briljans.

"Hard eight" är en ypperlig neo-noir. Den handlar om en gammal ärrad buse och gambler som tar en ung gröngöling under sina vingar och lär upp honom hur man klarar sig som hustler. Den gamle gubben spelas av den ärrade Philip Baker Hall, ni vet domaren i "Bad words", och den unge spolingen spelas av den obehaglige John C. Reilly. Under sina spelsessioner i Vegas lär de känna en kasinovärdinna som extraknäcker inom det äldsta yrket av dem alla. Glädjeflickan Clementine spelas förträffligt av Gwyneth Paltrow. Förträfflig. Både hennes och Reillys karaktärer är dumma som spån och det kan inte alltid vara jättelätt att spela sådana roller men dem, och speciellt hon gör det med bravur. Baker Hall spelar en bad ass som ändå verkar vara på dekis. Filmens höjdpunkt är en liten scen där Philip Seymour Hoffman kommer in och totaldominerar.

Skådespeleriet är top notch. Till de tre ovan får vi också en annan korkad karaktär som spelas av en för omväxlings skull sliskig Samuel L. Jackson. Handlingen är crispig och egentligen är det en superenkel story. Nästan så enkel att jag undrar varför de valde att ens göra filmen. Det som händer i filmen händer under ytan. Det är speciellt Baker Hall som drar ett tungt lass i det dramatiska. Han spelar en sorgsen och olycklig man och det mesta sker bakom hans ögon.

Filmen lever på sin stämning och för er som gillar lite noiriga filmer borde detta passa som handen i handsken. Jag ger "Hard eight" tre obetalbara skulder av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Bad Words (2013)

Är Jason Bateman en av mina favoriter? Inte direkt men jag har väl gillat honom i filmer som Juno, Extract och Horrible bosses antar jag. Nu har han i alla fall regisserat sin första film. Han spelar också huvudrollen.

Detta var en mycket uppfriskande film. Helt hejdlös och allt annat än "politisk korrekt". Bateman är Guy Trilby, en 40-årig man som funnit ett kryphål i regelverket för en landsomfattande stavningstävling för elever i mellanstadiet. Med sig på resan inom tävlingen har han en journalist som ska skriva historien om honom. Hon spelas av indiefilmveteranen Kathryn Hahn.

Filmen är dialogdriven och den har en uppsjö av bra skådespelarprestationer också. Övriga framträdande roller görs av Allison Janney, Philip Baker Hall och den lille pojken Rohan Chand. Ja just det en liten pojke spelar en stor roll i denna film. Lyckligtvis är han stabil och inte alls så där jobbig som barnskådespelare ibland är.

Detta är en rolig film med en hel del fula ord. Vi får bland annat en av filmårets mest ordrika utskällning (restaurangscenen). Men egentligen har filmen hjärtat på helt rätt ställe och den är väldigt mysig.

Jag gillade Batemans första film så mycket att jag ger den fyra svordomar av fem möjliga.

Betyg: 4/5