Enola Holmes 2 (2022)

Den första Enola Holmes-filmen var en lättsam och mysig period piece om Sherlocks yngre syster Enola. London under andra halvan av 1800-talet, en mysterium och charmiga skådespleare där Millie Bobby Brown och Henry Cavill stod ut.

När så Frans nämnde att han just sett trean blev jag ivrig. Trean!? Jag tog skyndsamt mig an att se ikapp tvåan som kom ut 2022 (tydligen).

Detta är som en snuttefilt, som comfort food. Man får det man önskar. Detta är inte fine dining och en upplevelse som skakar om livet. Det är gulligt mys och inte mycket mer. Eller? Det var i alla fall vad jag tänkte när jag tog mig an denna och den nyligen släppta trean. Men som det visade sig finns det mer i dessa filmer än vad jag först uppfattat.

Nåväl i tvåan har Enola startat en helt egen detektivbyrå. Påmanad av mamman ska en redig tjej klara sig själv! Hennes första uppdrag blir att leta reda på en försvunnen yngre dam, tillika storasyster till uppdragsgivaren. Enola stöter på en hemsk hemlighet och hon måste till och med samarbeta med bror sin Sherlock för att lösa mysteriet.

Filmen är bra gjord och miljöerna sitter som en smäck. Regissören Harry Bradbeer är dock långt från Chris Columbus i skills. Good enough utropar jag glatt!

Det är skådespeleriet jag blir mest indragen i. Millie Bobby Brown har vuxit upp lite från hennes tid i Stranger Things. Hon är charmig och det är finurligt när hon bryter den fjärde muren lite titt som tätt. Det är bättre de första gångerna, det blir lite tjatigt till slut men filmen håller sig på rätt sida. Millie gör sin Enola till en hel person med kött och blod. Good enough!

Favoriten i denna och övriga filmer i serien är dock Henry Cavill som Sherlock. Det är kul att se den store Henry Cavill spela andra eller är det till och med tredje fiolen på detta sätt. Han har en tyngd i sitt skådespel som står ut. Han är mycket medveten om att han gör detta som ett kul extraknäck. Kanske som en tjänst åt någon i branschen? Om någon vet eller hört honom prata om dessa filmer skriv av er i kommentarerna!

Ok, andrafiolen spelas nog ändå av Helena Bonham Carter som mamma Eudoria Holmes. Hon spelar en spännande karaktär. Det är kampen för kvinnors rätt och ett maniska coachande av Enola för att hon ska bli och förbli självständig som mest står ut. Tyvärr gör Helena Bonham Carter som vanligt, hon spelar över lite och ibland mycket. Hon är som en annan Jack Sparrow i en roll som med lite mer gravitas skulle ha kunnat bli så mycket bättre. Javisst, denna film vänder sig till en young-adult publik, men jag tycker att trots det ska filmen göras så bra som möjligt.

Filmens main villain är Moriarty spelad av Sharon Duncan-Brewster. Jag blev lite förvånad när en svart dam spelade Sherlocks gamle nemesis. Det var en oväntad variant. Lite oklart varför teamet gjorde detta val...? För att matcha filmens protagonist, unga Enola? En kvinna mot kvinna fight?

Förutom mysfaktorn bidrar dessa filmer med historielektioner också. I den första filmen belystes sufragetternas kamp för kvinnors rösträtt. Här är det missförhållanden på fabriker under den viktorianska eran. Den försvunna kvinnan Enola kämpar så för att hitta är baserad på den verkliga Sarah Chapman som typ startade den första strejken i England eller något sådant. 

Dessutom fick Moriarty (Shannon Duncan-Brewster) en lång monolog om hur fel det var att de vita var rika och hon var fattig. Det verkade som att det var enda fundament för hennes evil mastermind. Liten besvikelse om ni frågar mig. Jag hade nog en annan bild av den gode doktorn, mer i linje med Blofeld eller varför inte en annan ikoniska villain som Bellatrix Lestrange...

Ok, nu får det vara nog om denna film. Jag har ju en film till att skriva om nu!

Helt ok film. Den kommer inte upp i samma nivå som den första som förvisso hade den stora fördelen att få berätta en origin story, vilket vi vet alltid är mycket lättare. Det är sedan gammalt.

Betyg: 2/5

Enola Holmes (2020)

 

Jag såg en intervju med Henry Cavill med anledning av den nya, tredje filmen om Enola Holmes, Sherlocks lillasyster. Jag blev lite nyfiken på filmserien och gav första filmen en chans.

Vi ser Henry Cavill som Sherlock och Millie Bobby Brown, känd från Stranger Things, som sextonåriga Enola. 

När Enolas mamma Eudoria (Helena Bonham Carter) försvinner måste Enola ge sig ut utanför hemmets trygga vrår och leta efter henne. Storebröder Sherlock och Mycroft (Sam Claflin) gör det inte enklare för henne. På hennes äventyr möter hon den unge aristokraten Tewkesbury (Louis Partridge).

Filmen är ett mysigt kostymdrama som utspelas vid sekelskiftet. Manus är kanske inte filmens styrka och filmen saknar allt som kan kallas "stakes". Men å andra sidan är alla skådespelare mysiga och det ger filmen en i högsta grad mysig känsla. Det är en snäll film, sannerligen.

Millie Bobby Brown gör jobbet bra. Jag hade för mig att hon är amerikanska, tokigt, men hon är från England och hon har en underbar brittisk accént och hon spelar dessutom sin riktiga ålder när film gjordes. Tummen upp där. 

Mitt huvudsakliga intresse styrdes dock mot Henry Cavills Sherlock och som väntat var han med alldeles för lite. Detta är inte en Shelockfilm utan en Enolafilm! 

Jag hade ändock hellre sett dem samarbeta istället för att tävla mot varandra. Mycroft bidrog endast med att vara vrång. Hur tänkte de där? Han var totalt platt i mina ögon. Jag ser hellre Mycroft som en enigmatisk och svårtplacerad karaktär, men i högsta grad mångfacetterad.

Enola "kan själv" för hela slanten. 

Filmens svagaste kort stod Helena Bonham Carter för. Dels att hon spelar över så som hon alltid gör. Det går inte at se skillnad på henne mellan rollerna känns det som. Dessutom var Eudorias beteende obegripligt och svagt presenterat i manus. Hon framkom mest som en egoistisk egotrippare. Trist med ännu en platt karaktär. Suffragette City sjöng Bowie. Inget av de lojalitetsbrott hon begick mot Enola förklaras mer ingående än att hon var en ledande figur bland suffragetterna. Ja, men då så! Suck.

Filmen bygger som sagt på sin mysighetsfaktor. Som detektivfilm är den tyvärr inte stark. Det var lite oklart, för mig i alla fall, hur Enola löste sina gåtor. Det bara hände utan närmare förklaring. Det krävs ett mer sinnrikt och noggrant manus för att sådana saker ska bli bra på film. När jag som åskådare sitter och funderar på detta under filmen kan man inte säga att den lyckats.

Till sist vänder jag mig mot er, mina kära läsare, ser er i ögonen och frågar er om det verkligen var så smart att Enola så många gånger bryter den fjärde muren? Det var kul de första gångerna men blev sedan tradigt. Som en krydda! Ösa på för mycket och hela rätten blir obalanserad i bästa fall, misslyckad i sämsta.

Mysig film men lite oklart hur sugen jag blir på de efterföljande filmerna. Man vet aldrig när lusten faller på dock.

Betyg: 3/5