Twinless (2025)

Twinless är en typisk American Independent-film. Här har vi en ung okänd regissör som också skrivit manus och spelar en av de två huvudrollerna. Det är också vanligt att dessa filmer består av en mix av genrer, ofta komedi men lika ofta drama. Denna film adderar psykologisk thriller till mixen. Då filmen till stor del fokuserar på sorg, ensamhet och saknad blir det tonvikt på dramat.

Dylan O'Brien spelar Roman som just förlorat sin tvillingbror Rocky i en trafikolycka. Filmens regissör James Sweeney spelar Dennis som Roman träffar på en supportgrupp för dem som just blivit tvillinglösa. 

Tyvärr är Rocky den karaktär som kanske hade varit den som varit mest intressant att följa. Nu får vi istället följa alla runt honom vars liv förstörts när han försvann. Det är mycket, mycket fokus på sorg i denna film. Den har flera fina scener för dem som vill grotta ner sig i sorgearbete.

Filmens andra sida är mer creepy. En fix idé leder till besatthet med alla tänkbara predikterbara tokigheter som följd. Vi får en uppsjö av "awkward moments" eller pinsamma situationer som väl är den närmaste översättningen till svenska antar jag, även om uttrycken är lite, lite olika i mitt huvud. Ta fem minuter och fundera på om de betyder exakt samma sak, eller om du som jag förnimmer dem lite, lite olika.

Jag blev tyvärr aldrig speciellt intresserad av Roman eller Dennis. En bit in i filmen dyker dock Marcie upp. Hon spelas av Aisling Franciosi och det var en kul, dvs spännande, karaktär. Sweeney har dock kanske gjort henne lite väl fantastisk. Men för huvudkaraktärerna var hon en "nobody" som fulats ner för att senare i filmen blomma ut. Det har gjorts förr och kommer göras igen. Hon finns där endast som en del av filmens mekanik känns det som. Detta är trots allt endast andra filmen Mr. Sweeney gjort.

Filmen vann publikens pris på Sundance 2025. Det är nog en predominant ung publik där.

Betyg: 2/5

American Assassin (2017)

Rätt film för rätt tid och plats! Jag såg actionthrillern American Assassin när jag var småsjuk, trött och hängig. Ville ha underhållande och spännande tidsfördriv som krävde minimal med intellektuell insats. Något som passade en soffpotatis. Och då var ju denna film perfekt! Jag förväntade mig inte en ny Bourne Identity och fick det inte heller. Hoppades på hyfsad nivå eftersom regissören Michael Cuesta ändå har regisserat i serier som Homeland, Dexter och Six feet under.



American Assassin är som en mini-Mission Impossible. Vi umgås med hemliga agenter som är tränade i bad asseri. De kämpar mot terrorister, ryssar och en avhoppad amerikans lönnmördare (hej hej Jason). Ett team med bad asses jagar de onda. En ung hetsporre med hämnd i sinnet rekryteras. Disciplinerad och hierarkiskt bad asseri ställs mot ungdomlig entusiastisk dito.

Filmen var som jag trott. Den kommer upp i "helt ok"-lägret. Inga större invändningar, förutom de självklara, under titten. Men den var snart glömd. Skådespelarna gjorde inte bort sig, men de gjorde heller inte några insatser som stod ut.



Det känns som att allt bara var en pay check och låt oss gå vidare. Michael Keaton som äldre bad ass, unge mörkhårige snyggingen från The Maze Runner som yngre bad ass och så den som alltid felcastade Riggins #33 som avhoppad super bad ass. Iranska skönheten Shiva Negar var kanske filmens behållning bland skådisarna. Fast också kul att se en åldrad David Suchet som CIA chef. Monsieur!

Bästa scenen i filmen var den mellan Michael Keaton, ett skruvstäd, ett vattenbad, elektrisk tortyr, blåslampa och Taylor Kitsch. Det var om något en bad ass-scen.

Jag ger American Assassin två lättglömda actionrökare av fem möjliga.

Betyg: 2/5

The Maze Runner (2014)

Note: She's the last one. Ever.

Var det Harry Potter som drog igång vågen av YA-filmserier? YA undrar du kanske? "Young adults" som konsumentgruppen kallas i USA. Eller har YA-filmer varit stora före det men jag har bara missat allt? Annars så tog väl Twilight vid efter HP. Och därefter fick vi Hungerspelen. Nu kommer ännu en filmserie som riktar sig till finniga och hormonstinna tonårskillar och tuggummituggande och pojkbandsskrikande tonårstjejer. Den nya filmen/serien heter The Maze runner.

Jag och en drös av mina filmbloggarkompisar såg en förhandsvisning av filmen ner på Malmö Filmdagar. Inför filmvisningen var alla besökare tvungna att skriva på ett papper om att man inte fick blogga, twittra eller prata om filmen före dess premiär. Filmen hade premiär i Sverige igår så nu antar jag att det är fritt fram. Tilläggas kan är att jag inte har läst böckerna i denna saga och jag bedömer därmed filmen helt dess egna kvalitéer. Jag hade inte ens koll på filmen från sociala medier eller via andra filmnyhetskanaler. Jag var lika blank när jag gick in till filmen som killarna var som vaknade upp i buren på färden upp...

The maze runner handlar om hur ungdomar, mestadels tonårspojkar skickas in i ett utrymme stort som en liten skog med en mur runt som egentligen är en mekanisk labyrint som kan konfigurera om sig a la kuben från Cube. När de anländer till gläntan har de alla tappat minnet och ingen vet varför de fångats där inne. När vår huvudperson och hjälte Thomas anländer börjar saker och ting hända och ganska snart börjar killarna förstå att de måste springa igenom den omgivande labyrinten och ta sig ut för annars kommer alla dödens dö.

Huvudrollen spelas av Dylan O'Brien som jag inte kände till förutom att han tydligen var med i The internship. En av de tyngre rollerna innehavs av Will Poulter som jag sett i filmen We're the Millers där han var mycket rolig. Den obligatoriska snygga tjejen spelas av Kaya Scodelario. Henne har jag nog aldrig sett förr, trodde jag tills jag såg på Imdb att hon var med i den utmärkta Moon. Vad tusan? Vem spelade hon där? Det enda ansiktet jag kände igen var Thomas Brodie-Sangster's. Han som spelar Jojen Reed i Game of Thrones. I denna film spelar han karaktären med det Aliens-klingande namnet Newt. Han var bäst i en skara av mycket färglösa karaktärer.

Ojojoj, detta var väl ändå tämligen generiskt? Det är som en misch-masch av lite allt möjligt man har sett tidigare. Så känns det i alla fall. Ingen av karaktärerna står ut så mycket att filmen någonsin känns verklig eller angelägen. Det är snyggt och milt spännande men aldrig på allvar. Som förströelse är detta "helt ok" men det är inte en film man kommer ta med när det blir dags att lista årets intressantaste filmer. Mina systerbarn kommer med all säkerhet ha mer nöje av denna än vad jag
hade.

Fripp funderar: Hela gläntan är fylld av tonårspojkar med en medelålder om ca 17 år. Vissa av dem har varit där i flera år. Helt plötsligt dyker det upp en riktigt snygg tjej om ca 17 år i hissen. Vad händer i filmen? Inte ens den minsta konflikt eller alfahannebökande, än mindre lustfyllda smutsiga händer som sträcker sig mot de toppiga brösten. Jaja, man får väl motivera detta med amerikansk ungdomsfilm...

Jag ger The maze runner två experiment av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Kolla in vad mina filmbloggarvänner tyckte, hittade de ut ur labyrinten? Länkar kommer när länkar finnes:
Johan
Sofia
Carl
Jonas