Shetland - Series 2 (2014)

Jag klippte säsong 2 av Shetland också inför seglingen till Shetlandsöarna. Även här får vi renodlade adaptioner av Ann Cleeves böcker i två avsnitt per bok. Säsongens sex avsnitt avhandlar i ordning debutboken Raven Black, fjärde boken Dead Water samt femte boken Blue Lightning. 

Serien tuffar på i samma hjulspår som första säsongen. Min favorit var avsnitt fem och sex då boken Blue Lightning adapterades. Handlingen utspelas på den lilla ensliga ön Fair Isle någonstans mellan Shetlandsöarna och Skottland. Jimmy Perez åker dit och blir inblåst så att han inte kan lämna. Closed room mystery! Det leder till en tryckande stämning bland forskarna på stationen. Ön har ett rikt fågelliv och det ska forskas så i i bänken på dem. Man skulle kanske kunnat tro att de där fågelskådarna vore vänliga människor men icke. Forskningsstationens chef har blivit brutalt mördad. 

Åter igen är produktionen bra med starka skådespelarinsatser. Enda kända namnet jag kände igen var i avsnitt ett och två där Brian Cox dök upp i en viktig roll.

Under serien fann jag dock att Tosh var konstigt skriven. Hon spelas som om hon är så osäker på sig själv så att jag uppfattar henne som en tonårig lärling istället för en "second in command" på Shetöandspolisen. Jag kanske tolkar karaktären fel men det var något som sticker i ögonen i alla fall.

Men seriens viktigaste och bästa karaktär är ändå öarna, havet och miljön i övrigt. Superbt. Extra roligt att se Fair Isle, en ö vi hade planerat att segla till men tyvärr gick det inte då privata båtar avråddes att segla dit då den enda bryggan höll på att renoveras. Jaja, jag får väl segla dit någon annan gång.

Betyg: 3/5

Manhunter (1986)

Manhunter är en tidig Michael Mann-film från en tid då han prövade sig fram och testade saker. Han hade varit inblandad i tv-serien Miami Vice som producent men hade såvitt jag förstår inte regisserat något från den serien. I Manhunter ser vi en del av hans mest kända handgrepp, scener utan dialog till suggestiv musik, scener vid lyxiga hus vid havet, scener filmade helt i blått och ett utnyttjande av popmusik för att sätta stämning.

Speciellt det sista kom han att förbättra senare. Här i Manhunter använder han sig av låtar med sång på ett horribelt sätt. Under flera sekvenser i slutet tas jag helt ur stämningen av åttiotalslåtar med sång. Det är trist för vissa delar av filmen är bra och stämningsfull.

Som thriller funkar detta hyfsat bra, grundstoryn är spännande. Tyvärr är jag inte helt övertygad av skådespeleriet överlag. William Petersen i rollen som Will Graham är direkt svag med både osäkerhet och allt för mycket överspel. Brian Cox som Hannibal Lector känns helt fel, men det beror mest på att Anthony Hopkins äger den rollen. Ett större problem är att jag fann Tom Noonan som Dollarhyde helt ointressant. När varken huvudpolisen eller huvudskurken är kul att se blir helheten lidande.

Det känns som sagt som att detta är en övningsprojekt för Mann. Han kom att bli mycket bättre under senare del av karriären.

Betyg: 2/5

The Long Kiss Goodnight (1996)

Lugna dagar under ledigheten i mellandagarna? Icke. Besök av Frans som flygit in från England. För lördagen planerade vi brädspel. Systersönerna David och Måns anlände med tåg, en söderifrån, en norrifrån. Firefly the Game stod på agendan. Efter en lång spelsession som vanns av David var natten över oss och dags för filmskolan. Pojkarna måste ju få lite gammal klassisk action sig till livs!

Vi inledde med en favorit från Renny Harlins 90-tal. Joel skulle jublat om han var där. Geena Davis och Samuel L Jackson är ljuvliga i The long kiss goodnight. Davis spelas småstadsmamman som lider av amnesi. Begravd i hennes inre ligger en bad ass assassin gömd och efter en bilolycka gör hon sig påmind. Filmen har likheter med Bourne identity, gissar att det är en homage att Geena Davis karaktär heter Samantha CAINE. Den har lite Die Hard-feeling också. Påminner om trean, inte minst på grund av Jackson. men framför allt är detta en typisk nittiotalsactionthriller. Richard Donners Conspiracy theory från 1997 är kanske ändå den film som mest påminner om denna?

Filmen står sig bra, den är riktigt bra fortfarande. Shane Black står för manus och han levererar ofta bra sådana. Geena Davis är helt suverän. Hennes småstads-Samantha Caine är underbar. Scenerna när hon upptäcker att hon är duktig med kökskniven och tror att hon är en cirkusartist är festliga. Men det är som Charly som hon verkligen blommar ut. Filmen lyckas till och med att skapa lite nervig stämning där när Charly dyker upp oannonserad i spegeln. Kemin med den sjungande Mich Henessey är underbar, i nivå med kemin mellan John McClane och Zeus Carver. Jackson gör denna typ av ruffige men charmige snubbe bra. Han har i och för sig fått träna på den flera gånger också.

Filmens inledning är superstark och det kulminerar med Charlys transformation och scene med vattentortyr. Jag älskar också scenen när Charly skjuter isen när hon och Mitch hoppat från tredje våningen i hotellet. Vissa scener är underbart "over the top". Som när hon åker ikapp en skenande bil på skridskor! LOL. Och glädjande nog funkar filmen bra under andra halvan också. Filmer som denna kan ibland tappa betänkligt mot slutet men det sker inte här. Charly och Mitchs anfall mot de onda är bad ass och kul. Den lilla ungen är smått enerverande men hon funkar ok ändå.

Pojkarna gillade filmen skarpt. Hittills har det varit True Romance och de två första Quentin Tarantino som de gillat allra mest.

Jag ger The long kiss goodnight fyra blonderade tuffingar av fem möjliga.

Betyget 4:a var populärt. Både David och Måns gav filmen 4/5. Bra pojkar det där.

Betyg: 4/5