Tale of Tales (2015)

Det var Salma Hayeks namn i rollistan som fångade mitt intresse för denna film. Den är gjord av italienaren Matteo Garrone som tidigare gjorde sig känd med Gomorra, en film jag inte sett. Nu har han flyttat fokus från den italienska maffian till gamla italienska sagor i en värld fylld av kungar, prinsessor och monster. Det är en färgglad och smått burlesk värld.

På pappret verkade detta som en intressant film, men trots flertalet absurda och överraskande inslag i sagovärlden förblev jag oändligt uttråkad. Vi får följa tre separata sagor vagt nästlade i varandra. Filmen klipper kvickt mellan sagorna. En är om en drottning (Hayek) som inte kan få barn och vänder sig till trolldomen för att fixa det, en handlar om en prinsessa (Bebe Cave) som bli bortgift till en ogre och den sista handlar om en överkåt kung (en typecastad Vincent Cassel) som misstar en gammal kvinna för en vacker ungmö.

Ingen av historierna är speciellt bra. De saknar helt poäng vilket är en dödssynd då det gäller sagor. De är helt enkelt tråkiga. Dessutom är alla karaktärer mer eller mindre groteska. Finns de någon karaktär i hela filmen man kan tycka om? Nej, inte jag i alla fall. Sagorna är frånstötande och äckliga men detta kompenseras med att de också är totalt ocharmiga. De är inte en dugg spännande, men det kompenseras med att de också är helt humorbefriade.

Bästa scenen var Violets återkomst till slottet

Nej, detta var en saligt oaptitlig röra av lite Game of Thrones, en del Tim Burton, lite brittisk kostymdrama och The princess bride minus humorn. Trots starka färger fick jag av produktionen dessutom mer en känsla av tv-film än storfilm. Tyvärr höll jag på att bli förstenad av uttråkningen. Detta var inte bra, mina herrar.

Jag ger Tale of tales en loppa av fem möjliga.

Betyg: 1+/5

Två av mina filmspanarvänner, båda med namnet Johan, fann denna soppa både mustig och välsmakande. Jojjenito njöt av söndagseftermiddagen, kaffet, bullen och de sköna sätena på Park. Filmitch ogillar uppenbarligen när Hollywood gör remakes på gamla sagofilmer och han verkar tycka att detta italienska alternativ därmed är bättre per automatik. Det är kanske så det går till i sagornas värld??