The Naked Gun (2025)

En re-make av den gamla komedin Den nakna pistolen ramlade in under förra året. Var den verkligen nödvändig? Speciellt med tanke på att den gamla versionen sedan länge har passerat "bästa före"-datumet? Men, det kanske är just därför detta blev ett filmprojekt i och för sig...

Nåväl jag misstänkte att den skulle vara dålig men nyfikenheten dödade katten som de säger. 

Ska inte hålla er på sträckbänken. Detta var en riktigt usel film. Det var som jag befarat. Visst, jag drog på smilbanden några gånger men det var mest för att det var så urbota dumt. På det dåliga sättet.

Tyvärr har varken Liam Neeson eller Pamela Anderson den charm som behövs för att bära upp en komedi av detta slag, en avlägsen ättling till Airplane! och Jim Abrahams och bröderna Zuckers briljanta hjärnor.

Det är lätt att jämföra med re-maken av Fletch, det vill säga Confess, Fletch som kom ut 2022. Jag var mycket skeptisk till den också, men där lyckades Jon Hamm vinna mig över. Tricket var att inte kopiera Checy Chase och hans originalfilm från 1985. Nej, istället fick vi en annan Fletch, med annan energi och en film som var rolig och charmig på egna meriter, långt från ett försök att kopiera. En variation!

The Naked Gun kan knappast anklagas för att ha gjort något eget, än mindre något nytt. De öser på med referenser till originalfilmerna. De kör referenser för mycket, såklart. Det blir snart tråkigt och till slut nästan olidligt, när bristen på nya idéer blir som mest tydlig.

Men filmens största problem är ändock de två huvudpersonerna. Vem tusan kom på den idén? Liam Neeson funkar bättre när han hämnas på albaner för kidnappningen av dottern. Pamela Anderson? Ja, hon var med i Baywatch back in the day. Hon kanske behöver en nystart, men filmens regissör Akiva Schaffer är sannerligen ingen Quentin Tarantino...

Samtidigt är det kul med komedier trots allt. Det är lätt att ge dem chansen. Denna film kändes okeyish just när jag sett den men eftertankens kranka blekhet har fått mig att sänka betyget betänkligt. 

Betyg: 1+/5

Update:

Rolig dialog i filmen som bör lyftas.

Buffy-referensen: 

Frank Drebin Jr.: What is that?
Beth Davenport: What?
Frank Drebin Jr.: That. That's my TiVo that I lent you yesterday so that you could watch season 1 of "Buffy." So that you could start getting my references.
Beth Davenport: I know that, Frank.
Frank Drebin Jr.: And I specifically told you not to plug it into the Internet.
Beth Davenport: Oh.
Frank Drebin Jr.: "Oh"? That's an Ethernet cord going from my TiVo directly into your router, where the Internet comes from!
Beth Davenport: I was just trying to plug it into the electricity.
Frank Drebin Jr.: And now they might be expired. That means gone! No musical special. No Xander. No Spike. No Cordelia Chase. No Daniel "Oz" Osbourne. No Willow-meets-her-doppelganger episode. Nothing!

Broncos-referensen:

Frank Drebin Jr.: Excuse the mess. I, uh... I haven't had the heart to clean since my wife died.
Beth Davenport: My condolences. How did she pass?
Frank Drebin Jr.: Great, 50 yards easy. Arm like a cannon... and then, she died. So we'll never know if she'd go pro. She was the sweetest woman I've ever known.
Beth Davenport: She sounds like a saint.
Frank Drebin Jr.: Or maybe a Bronco or a 49er. We would have been happy with any team, really... anyone but the Browns.

Popstar: Never Stop Never Stopping (2016)

Det är svårt det här med att värdera tips man får på komedier. Humor är ju så otroligt personligt. Satiren och musikdokumentärs-spoofen Popstar: Never stop never stopping dök nyligen upp på två topplistor över 2016 års bästa filmer. Jag lystrar alltid lite extra när nya komedier hyllas. Klart jag ville se filmen före jag drar strecket i sanden för 2016 sammanfattningen som kommer lite senare.

Ja, men detta var väl helt ok? Överlag blev jag såklart lite besviken då den inte alls levde upp till den nivå jag hade hoppats. Det är inte en ny Vacation (2015) om man säger så. Filmen passar nog mer till dem av er som gillar den gamla godingen This is Spinal Tap som också är en allmänt hyllad satir och musikdokumentär-spoof. Det är en annan film jag inte är jätteförtjust i så jag borde kanske varit varnad? Men eftersom jag inte kände till att filmerna påminde om varandra så blev jag inte förvarnad i tid.

Andy Samberg spelar en popstjärna som gjort solokarriär efter några år som del i ett pojkband. Managers, de gamla vännerna i pojkbandet, massmedia, publicister, nya konkurrenter... Detta är som en lång radda med SNL-bits uppradade efter varandra. Vi får också en herrans massa interna skämt från branschen och ännu fler cameos från dagens musikelit, mestadels från hipp hopp och annat modernt.

Det är småroligt mest hela tiden och riktigt kul i några få scener. Jag är kanske inte tillräckligt insatt eller intresserad av modern R'n'B-musik för att vara rätt publik för denna film. Undrar däremot om inte Jojjenito skulle gilla detta en hel del.

Några få dagar efter jag såg filmen kommer jag knappt ihåg en enda scen. Justin Timberlake spelar en bifigur i filmen och han är rolig. N ä, detta var kanske inte för mig ändå. Jag ger Popstar: Never stop never stopping två smash hits av fem möjliga.

Betyg: 2/5

The Watch (2012)

Jamarcus: I have this one scenario in my mind. I kinda hope it plays out like this: young, sexy, Asian housewife, alone at night, frightened. A noise out by the trash cans. Best call the neighbourhood watch. I show up, look heroic, and then... get this - she sucks my balls. 

Börjar Ben Stiller och Vince Vaughn's fönster stänga sig? Är deras tid i rampljuset, komedifilms-rampljuset, snart över? Vet inte, vem kan veta sådant? De har i alla fall gjort ett försök till med filmen The watch. Med sig har de pojken med guldbyxorna Jonah Hill (ni vet Brad Pitt's kompis) och norsk-nigerianska brittiska nykomlingen Richard Ayoade. Ingen mindre än Seth Rogen var med och skrev manus.

I The watch spelar Ben Stiller en jobbig typ som sätter ihop en neighbourhood watch efter ett mystisk mordfall i villaförorten de bor i. Ben Stiller's Evan tänker inte tillåta fler mord i området, oavsett om mördaren är en människa eller utomjording. 

Vince Vaughn spelar sig själv som vanligt, en skön typ som gillar att festa. Jonah Hill är smalare än normalt, men han spelar just den rollen man kunde tänka sig - en misslyckad polis-wannabe. Richard Ayoade är filmens stora överraskning. Han spelar en brittisk invandrare som går med i gänget för att träffa folk (kvinnfolk).

Detta är en komedi med galet mycket grov dialog, allt som oftast under bältet. Det är så många sexskämt att det måste vara meningen att det ska bli för mycket. Flera av skämten är dock roliga, för stunden. Detta är en film som jag skrattade lite lätt med, men som snart glöms. Den är inte speciellt bra.

Richard Ayoade och Vince Vaughn är filmen behållning. Där finns också några roliga biroller. Ben Stiller, Ben Stiller - är Ben Stiller. Ganska bra men absolut inget nytt. Det är nästan så att man blir lite arg. Kunde han inte hitta på något roligare med sin karaktär? Filmen klart svagaste kort är Jonah Hill. Visst, han var bra i Moneyball, men här är han inte rolig. Det känns som att han bara är arg. Ingen glimt i ögat där inte. Vilken skillnad mot ett fullblodsproffs som Vince Vaughn. Hehe.

Kul komedi, men i slutändan ganska slätstruken och lättglömd.

Jag ger The watch två aliens av fem möjliga.

Betyg: 2/5