House Of The Dragon - Season 2 (2024)

Sådärja, nu har jag till slut sett klart på House of the Dragon season 2. Den var rejält seg ganska länge men den tog sig rejält mot slutet och de tre sista avsnitten var najs. Jag ser lite fram emot nästa säsong, men om jag skulle missa den kommer jag inte att gråta för det.

HotD är som motsatsen till GoT när den var bra (de sex första säsongerna, typ). GoT var som bäst när de intressanta karaktärerna pratade med varandra, dioalogdrivna karaktärsutvecklande scener var dess guld. Actionscenerna var nästan lite "nödvändigt ont" i mina ögon även om vissa sådana scener såklar var häftigt som omväxling. Här i HotD är det tvärtom! 

Serien har så få intressanta karaktärer att det är omöjligt att bli speciellt intresserad av alla långa pratscener och de är många, många under denna säsong. I slutet av S1 antyddes att nu skulle ett stort krig utbryta mellan de gröna och de svarta. Det känns som att vi inte har avancerat en millimeter mot detta krig nu i slutet av S2 och jag känner mig lite blåst på konfekten. Nu handlade det intressanta om drakarna, hur de valdes ut, om det var "the rider" som väljer eller var det tvärtom... Också rejält spännande vad som hände när draken inte gillade sin potentiella ridare och såklart den "dragon on dragon"-fajt vi fick se (det var väl endast en om jag kommer ihåg rätt).

Jag har inte speciellt många karaktärer jag gillar i serien. Serien är flera snäpp svagare än GoT i detta avseende. Jag håller på Rhaenyra, antar jag, och jag finner Daemon i Matt Smiths skepnad spännande. Säsongen fokuserar mycket på Daemons inre demoner och mardrömssyner. Denan series motsvarigthet till den röda häxan och den allseende korpen kanske...

Men den största skillnaden ligger trots allt i alla karaktärer som man älskar att hata, fienden. I HotD får vi den extremt trista Alicent och hennes dårar till söner. De är ljusår tristare än Cersei, Joffrey och Jaime och hela entouraget runt the Lannisters.

I Game of Thrones är också storpolitiken mer eller mindre satt. Allianser mellan familjer är etablerat. Därmed kan dramat utspelas på en personligare nivå. Här i House of the Dragon är det bara storpolitik som gäller och det blir olidligt tråkigt i vissa sekvenser av säsongen. Det hjälper inte att alla mer eller mindre har samma namn och jag orkar inte hänga med vem som är vem i familjerna. Sen blev det ju förstås inte bättre av att de gjorde ett stort tidshopp i mitten av S1 vilket förvirrade till allt än mer.

Lustigt nog påminner de storpolitiska intrigerna mig mycket om diton i Wheel of Time (böckerna, ej serien). Men där görs det bättre och intressantare samt det är endast en krydda i bakgrunden och fokus är hela tiden på de enskilda individerna. Som det ska vara!

Säsongens favorit utöver de största namnen? Ser Simon Strong, ju! Den runde gamla mannen som är herre över Harrenhal före Daemon kommer dit och tar över. Han spelas jättebra och karaktären är intressant, hur han navigerar bland idel fysiskt starkare och farligare män.

Bästa scener under säsongen? I princip alla scener där vi fick se drakar i närbild plus scenen i sista avsnittet när Rhaenyra har sagt "fuck it" och flugit till Harrenhal för att konfrontera Daemon. Deras stand off var kanske enda scenen i hela säsongen som kom upp i normal GoT-nivå...

Betyg: 2/5