För länge, länge sedan, en bister senvinterdag i februari, trotsade jag och Måns vädrets makter och gick till Cinemateket för att avnjuta Francis Ford Coppolas Apocalypse Now. Vi skulle se bioversionen som såklart är överlägsen den absurt långa och helt onödiga Redux. Detta skulle också bli första gången jag skulle se filmen på bio och på riktig film. Det blev en mycket trevlig kväll med en av den moderna filmhistoriens största klassiker.
Jag har inte kommit till skott med denna revy på länge för jag har haft svårt att formulera mina tankar om filmen. Den är ett mästerverk och en film jag kan tänka mig att jag kommer se om flera gånger i framtiden, men den känns ändå inte tillräckligt mästerlig för att ge den full pott!
Vad är det som hindrar mig är svårt att sätta fingret på. Men låt oss försök bena ut mysteriet.
Filmen har flertalet starka sidor. Det som mest sticker ut är stämningen hela filmen igenom. Den är förtätad och tryckande, och det jag mest av allt tänker på. Annars är inledningscenen kanske filmens starkaste sekvens. Martin Sheen under drogruset på hotellrummet i Saigon är starkt. Mittendelen när de åker på floden är också bra såklart men den stora delen av filmen blir ju lätt dominerad av Robert Duvall och hans "napalm in the morning". Filmens tredje och avslutande del är lika galen som jag har förstått att inspelningen var. Marlon Brando är utomjordisk som Kurtz. Denna del av filmen är en annan favorit men den känns också lite som ett eget väsen, som om det är en annan film, detta trots att den väl fyller ut handlingen, det är exakt detta som hela filmen leder fram till. Men ändock, som om den vore tagen från en annan film, era, konstform...
Vad är det då som gör att filmen inte klickar till 100%? Förklaringsmodeller mottages varmt. Kommentera gärna nedan.
Kan det vara att filmen saknar någon karaktär att gilla? Att heja på? Att roas av? Kan det vara så att karaktärerna i filmen spelar olika roller som mer tjänar storyn än att de är egna levande personligheter med sina egna drömmar och ambitioner. Just det där som gör att en film tar sig ända in i hjärtat på mig...
En personlig anekdot är att jag tog en tredagars båttur upp genom Mekongdeltat där denna film är inspelad. Känslan på plats på floden mitt i djungeln var mycket speciell. Jag upplevde en oväntat stark fysisk reaktion när minnesbilder från Apocalypse Now och alla andra Vietnamkrigs-filmer blandades med verkliga synintryck i stunden. Mycket speciellt.
Apocalypse Now, en 5/5-film som jag ger en fyra!
Betyg: 4/5
För att inte fastna helt i streamträsket gör jag av o till raider till min mycket röriga DVDhylla för att se både gammalt och nytt. Då brukar jag plocka ut en rad rullar som får ligga på hold - gjorde detta igår och i den högen ligger Apocalypse now - sammanträffande! Den har mao nu hamnat högt på att se listan.
SvaraRaderaLandar nog på samma betyg som dig det är en mästerlig film men ingen 10/10. Kanske är den för vag och svår att få grepp på? Återkommer i frågan men när är en annan fråga.
Vilket kul sammanträffande! Ser fram emot din underhållande men också oväntat djuplodande analys av mästerverket. :-)
RaderaJag är böjd att hålla med föregående talare. Vagheten och mardrömskänslan är både filmens största styrka och svaghet. Jag har vänt nästan 180 grader i min inställning till filmen, tycker allt mer om den för varje titt från att mer eller mindre avsky den. Det är svårt att inte tänka sig hur en helvetisk inspelning avspeglar sig i filmen
SvaraRaderaStarkt av dig att kunna ändras åsikt om filmen. :-) Men den är helt klart värd viss vördnad, inte minst pga av story om hur den kom till...
RaderaFör mig är Apocalypse Now, en 4/5-film som jag ger en femma! :)
SvaraRaderaGood one! :-D
Radera