Tightrope är en polisprocedurthriller där Clintan spelar en polis som är allt annat än Dirty Harry. Han spelar en frånskild, ensamstående far till två döttrar i New Orleans. Om dagarna löser han mord och om kvällarna kallar han in barnvakten och går ut på nattliga äventyr bland prostituerade och andra nattsuddare. Han känner miljön väl då han är en av de mest pålitliga kunderna hos nattfjärilarna. Filmen tar vid när en seriemördare har mördat ännu en ung tjej från den miljö Clintans Wes Block så väl känner.
Jag trodde detta skulle bli första gången jag såg filmen men så började jag känna igen dialog och insåg att jag måste sett denna i mitten av åttiotalet tillsammans med Olof och kompisarna i Skövde. Men jag kom inte ihåg speciellt mycket av filmen förutom vissa "klassiska" citat som "Go bowling"...
Filmen är mörk och dyster både till känsla och bildligt då mycket av filmen utaspelas om natten. Den är ganska bra men i slutändan känns den splittrad som om teamet hade en tre-fyra idéer i huvudet och inte riktigt kunde välja vilket spår de skulle välja. Detta är filmens stora "issue". Filmens manusförfattare och tillika regissör på pappret Richard Tuggle lyckades inte.
Filmen antyder flera varianter av det klassiska mordmysteriumet. Först tror man att det handlar om en polis som mördare, kanske en av Blocks kollegor? Senare förstår man att Block på något sätt har en koppling till mördaren och det blir personligt. Vilken koppling kan det vara, någon från Blocks privatliv, eller någon skurk han haffat i sitt polisvärv? Till sist har flera av mordoffren en koppling till Blocks nattliga eskapader i New Orleans glädjekvarter... Kan Block själv vara den man han jagar? Som sagt en massa idéer som var och en för sig kunde funkat. Jag tänker speciellt att den sista av idéerna kunde varit mycket spännande att testa. Att Clintan inte bara är hjälten utan också skurken. Quelle spectaculaire!
Men nej, handlingen var inte speciellt spännande om jag får säga det. Dessutom är filmens klimax med en av få actionscener rejält dåligt klippt. Mycket av det spännande händer "off screen" vilket känns lite snålt.
En av filmens mest intressanta saker är att Clintans dotter Alison spelar Blocks dotter Amanda. På en metanivå var det lite sorgligt att Alison fick spela en dotter på film som hade en mer närvarande far än vad hon hade i verkliga livet. Clintan är väl känd för att alltid vara iväg på jobb...
Överlag kul att återbesöka filmen och den har sina poänger men i det stora hela var den endast "helt ok". Det blir en tvåa i min bok.
Betyg: 2/5
Lyssna på Clintanpodden för vårt samtal om filmen.
Har sett filmen men minns inte ett dyft jo att den var tråkig .
SvaraRaderaJa, jag hade ju själv helt glömt att jag sett den tidigare så den är ju inte top of the line map minnesvärd. :-)
RaderaBowling-citat har ju även odödliggjort The Big Lebowski och Se upp för Jönssonligan, så det är en stabil grund att bygga en film kring.
SvaraRaderaÄven om det kan finnas en tragisk metanivå kring far och dotter så tycker jag man ser en värme och glädje i de scener de har tillsammans, och att det gör underverk för filmen. Förhoppningsvis är det goda minnen för dem att jobba tillsammans, även om de inte var så nära till vardags.
Bra spaning, låt oss hoppas att inspelningen blev en fin och kärleksfull period i deras liv. :)
Radera