Ensamma i rymden är som en blandning av Interstellar, Star Trek (första filmen), Star Wars och Alien3. Människan har förstört jorden och måste fly upp i rymden för att söka efter en ny värld att förstöra. Daisys och Keatons mamma stjäl ett gigantiskt rymdskepp byggt för tusentals personer för att rädda sig själv och sina barn. Det var lite udda och helt okommenterat.
Ute i rymden stöter de på aliens som är som en blandning mellan E.T. och den skrynkliga gumman med stora glasögon i The Force Awakens. Sen blir det anfall av elaka aliens och springande i korridorer och stänga ståldörrar som taget ur Alien3. Jag uppskattade de många kärleksfulla blinkningarna till gammal sci-fi-film.
Känslan av stort och verkligt rymdskepp är en av filmens styrkor. De har till och med fått med ett rum med tyngdlöshet. Bra gjort! De få skådespelarna är en annan. Speciellt Ella Rae Rappaport var bra i rollen som Daisy. Unge Dante Fleischhanderl i rollen som Keaton hade det lite mer kämpigt. Cyklopen var bra gjord men hans dialog var tveksam. Vet inte om barn kommer uppskatta honom. Men rent generellt sett är detta en film som kommer uppskattas av barn mer än vuxna. Det är inte en generationsöverskridande film som vissa animerade filmer från Studio Ghibli eller Pixar ofta är.
Jag är inte rätt målgrupp för denna film, men om jag skulle varit ett barn skulle jag kunnat älska den. Betyget blir besvärligt. Jag ger den en trea, lagom kompromiss.
Betyg: 3/5
Filmen har premiär på fredag 21/9. Själv såg jag den på Malmö Filmdagar och jag länkar till mina medresenärers revyer om sådana kommer upp...
Tyckte ändå den flörtade lite med vuxna sällskap i och med referenserna. Tyckte mest filmen kändes som en megalång första akt. Tror inte jag hade uppskattat den här som barn. För lite karate :P
SvaraRaderaHehe, ja mer karate är aldrig fel! Filmen var kanske lite enformig, du har rätt. 👌🧐
Radera