Flotten (2018)

Flotten är en dokumentär om The Acali Experiment. Detta var ett samlevnadsexperiment, initierat och lett av spanjoren Santiago Genovés, doktor i antropologi vid universitetet i Cambridge, verksam vid Universidad Nacional Autónoma de México. Med start i maj 1973 åkte 11 personer (står 12 på wikipedia) iväg på flotten som med hjälp av havsströmmarna skulle ta dem till Mexiko. Resan skulle visa sig ta lite drygt 100 dagar. Santiagos idé var att i en liten begränsad miljö där ingen kunde fly undan studera människors innersta drifter. Han valde unga attraktiva aspiranter från olika länder, kulturer och religioner. Santiagos teori var att de snygga tjejerna skulle bli upphovet till konflikter mellan männen och att våld skulle uppstå i gruppen. Som kapten på resan valdes svenska sjökaptenen Maria Björnstam, den enda kvinnliga sjökaptenen som gick att finna. I massmedia blev flotten kallad "sex-flotten".

Som dokumentär är filmen rent ut sagt svag. De sju från flotten som ännu är i liv möts på en kopia av farkosten och samtalar om resan och vad som hände. Detta spelas in i en stor hangarliknande lokal som är i mörker så att vi som tittare inte har några andra referenser än kopian av båten och de gamla damerna och den gamle mannens fårade ansikten när de berättar.



Till detta får vi en del filmat material från experimentet samt några få stillbilder. Det är för lite av den varan i filmen. Studien påminner mig om liknande sociologiska galenskaper som The Stanford Prison Experiment. Jag finner dem mycket fascinerande och om inget annat fick Flotten mig mer nyfiken på detaljer i experimentet. Dokumentären sammanfattar inte alls hur "resultaten" blev utan istället får de sju intervjuade komma till tals i en oorganiserad ström frågeställningar. Blandat med dem klipps en berättarröst in som läser ut Santigos rapport från resan, eller är det kanske hans bok om experimentet?

Det var lite fascinerande att se de gamla människorna berätta öppenhjärtigt om sina känslor runt erfarenheten, men jag fann dokumentären rejält frustrerande i och med att de bara skrapade på ytan, aldrig gick på djupet i intervjuerna. Ingenting grundades egentligen. Det var mycket oklart vem som var vem (i filmerna från resan) och det var till och med oklart vem som tyckte vad om resan. Några verkade tycka att den var en framgång, andra att det var ett misslyckande. Det verkade också som att någon eller några ur gruppen hade ändrat åsikt om detta under åren som gått.

En annan aspekt som hade kunnat vara jätteintressant men som de bara snuddade vid var hur de lyckades eller inte lyckades att komma tillbaka till ett vanligt liv efter de extraordinära upplevelserna på Atlanten. Kvinnan från Israel berättade kort att hon kom tillbaka till Israel som en förändrad person, men då Yom Kippur-kriget bröt ut blev allt som ogjort. Som många andra partier från filmen hade jag velat få veta mer om det. Jag önskar att filmen hade varit lika nyfiken som jag blev av den...

Superintressant ämne men en i slutändan svag dokumentär skulle jag hävda.

Intervju med filmens svenske regissör Markus Lindeen finner du här.

Betyg: 2/5 

Filmen har premiär på bio idag. Jag såg filmen på Malmö Filmdagar och länkar nedan till andra bloggtexter om filmen i det fall de dyker upp:
Har du inte sett den? Johan