måndag 13 augusti 2018

The Ladykillers (2004)


Bröderna Coen hade redan före True grit gjort en ren remake. Det är den gamla brittiska komedin The ladykillers från 1955 som bröderna av någon outgrundlig anledning valde att göra en remake på. Deras film kom ut 2004.

Jag och Carl har hängivit oss åt båda filmerna. Vi undrar varför det blev en remake och vilka skillnaderna dem emellan blev. Vi pratar om Tom Hanks bidrag till filmen, bra eller icke? Coens har förlagt sin film djup nere i den amerikanska södern och vad gör det med känslan i filmen?

Jag hatade denna film när jag såg den första gången. Den är som vanligt från Coens allt annat än realistisk. Bröderna gör ofta komedier om korkade personer och jag tänker mig att de sitter med ett ironiskt och antagligen hånfullt leende när vi åskådare försöker förstå vad de vill med sina komedier. Detta är typiskt en sådan film. Jag finner inte att deras mest sarkastiska humor är den bästa.

Jag finner inte heller deras kiss och bajs-humor speciellt rolig. Jag snarare avskyr den simpla och rent ut sagt tråkiga humorn om IBS. J K Simmons brukar vara bra men här blir han bara löjlig.

Vid denna titt gillade jag dock Tom Hanks överdrivna skådespeleri. Han har tagit sig an rollen på ett lustfyllt sätt och jag kan inte denna gång värja mig mot dess charm. Jag gissar att det inte var ironiskt nog för Coens för Hanks har väl aldrig sett mer i någon av deras filmer?



Även den gamla svarat damen som ska dödas var mycket lustig. Hennes stil och sävliga tempo uppskattades. Irma P Hall spelade Marva och hon gör det bra.

Jag blev förvirrad flera gånger då jag såg den korta killen mitt i kören, dirigenten. Jag tyckte mig känna igen honom. Kunde det vara en förklädd Eddie Murphy? Men nej, det var pastorn Ricky Grundy. Helt okänd för mig. Falsk alarm!

Ryan Hurst, han som spelade Gerry Bertier i Remember the Titans,spelar här den gravt korkade Lump Hudson. Jag brukar inte älska karaktärer som är korkade men han är charmig och hans relation till professorn slog an en känsla i mig.

The Ladykillers kommer aldrig gå till filmhistorien som en stor eller speciellt bra film, men denna gång fann jag den ganska roande ändå.

Jag ger den två hippity-hopp av fem möjliga.

Betyg: 2+/5

Besök shinypodden.se för show notes och fler avsnitt från denna och andra säsonger av podden.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar