fredag 30 december 2016

The Shining (1980)


Jag får väl helt enkelt inse att skräckfilmsgenren inte är min favorit. Men låt oss backa ett steg först.

Jag har ju sett en hel del från genren genom åren och vissa gillar jag, vissa inte. Några blir jag inte alls rädd av, andra blir jag så skraj av att jag inte kan sova. Filmen The shining har mången gång kommit upp som en film jag bara måste se. Filmbloggarkompisen Filmitch har vid flera gånger påtalat detta och om jag minns rätt dessutom lovat att den inte är skrämmande efter filmens löptid. Nåväl jag får väl ta och se den då tänkte jag och sagt och gjort, nu är den sedd.

Tyvärr blev den inte den favorit som den hade chansen att bli. Antagligen såg jag den för sent. Så fort jag såg Jack Nicholsons extrema överspel blev jag dämpad. Däremot var filmen ganska läskig av och till. Det ska den ha cred för. Det är ju för tusan en spökfilm och en effektivt berättad historia!


I vanliga fall är filmmusiken en viktig stämningshöjare i skräckisar. Här funkade det inte alls. Jag hatade musiken i denna film. Inte för att den var för läskig utan för att den var så usel. Creepy och skrikande gnisslig. Nej, den gav mig inte kalla kårar utan mer ont i öronen.

Vad är det då som kan göra att jag gillar filmer som Scream, The cabin in the woods och Alien men inte en film som The Shining? Först och främst inser jag till min förvåning att filmen inte har någon protagonist som jag hejar på. Jack är ju helt sjuk i huvudet mest hela tiden, och Danny är inte mycket bättre han. En djävul i barnet från första början. Stackars Wendy då? Även om jag kan sympatisera med henne då hon blir avskuren från omvärlden med ett barn att skydda och en blodtörstig mordisk galning till man på halsen, så känner jag inte speciellt mycket för henne heller. Hon ser ju helt galen och osympatisk ut redan första gången vi får träffa henne i Boulder, Colorado, och under resten av filmen också för övrigt.


Filmen är desutom så sablans kall. Då kommer jag in på regissören Stanley Kubrick. Det är ganska ofta att jag känner samma sak inför hans filmer. Jag ser att det är skickligt hantverk och alla delar är tipp topp, men jag blir helt oberörd inför deras kalla yta. Kubrick jobbar inte med de verktyg som jag gillar. Han gjorde ofta kalla och totalt humorbefriade filmer. Det är tråkigt att se på dem.

Men nu har jag i alla fall sett denna film. Jag tar med mig inledningsscenen med första bilfärden upp till the Overlook Hotel. Den var maffig. Sedan fick jag se alla lösryckta scener man sett genom åren i sina rätta perspektiv; flickorna i korridoren (tvillingar?), REDRUM, "Here's Johnny!", "All work and no play makes Jack a dull boy.", trädgårdslabyrinten...


Förresten, en sak som var fantastisk med filmen var dess scenografi. Vilket fantastiskt, om än creepy, hotell de bodde i! Allt så otroligt stiliserat och för den delen stiligt på ett cheesy sätt. Heltäckningsmattorna! Haha.

Jag ger The shining två dödsfall av fem möjliga.

Betyg: 2/5

4 kommentarer:

  1. Härligt att du ändå tog dig an filmen trots alla dina dubier. Men jag kan förstå att Nicholson kan vara svår att svälja med sitt överspel, själv tror jag att jag har vant mig allt eftersom. Egentligen håller jag med om det mesta du har invändningar om (överspel, kall Kubrick, inga som man hejar på) och ändå tycker jag att det är en ruggigt bra skräckfilm. Trots sin kyla får Kubrick till en sjujäkla stämning!

    Och så var det kanske bra att den i alla fall inte gjorde dig sömnlös? ;)

    https://bilderord.wordpress.com/2016/02/20/x2-the-shining-1977-och-1980/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst var det dags nu! :-)

      Håller med dig också. Det ÄR en effektiv skräckfilm, men jag vet inte om jag gillar skräcken bara för skräckens skull. Vill kanske, lite vagt, se mer av "en fajt" på något sätt...

      Nä, det är nog inte så värst många filmer som gör mig sömnlös ändå, när allt kommer till kritan. :-)

      Radera
  2. hm missade denna i min kommentarsbonanza
    kul att du nu sett den men synd att den inte föll i smaken
    jag håller med om allt du säger förutom musiken som jag gillar men hos mig klaffade allt - ett mysterium värt Westworld ;)
    tack för ping

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv. Dina utfästelser var helt korrekta. Inga problem att se denna film. Jag tycker att den är bra gjord, så det är inte en tvåa för att den är halvtaskigt gjord eller något sådant. Det är bara det att den är så kall och jag har inget att knyta an till. Ingen av karaktärerna tilltalar mig så att jag vill veta mer om dem eller spendera mer tid med dem. Inte ens en liten birollsfigur att hänga upp det på. Jag får kanske se om den någon gång och då kanske jag gillar den mer...

      Radera