lördag 22 juni 2013

Bond, but not quite: Casino Royale (1967)



Sir James: It's depressing that the words "secret agent" have become synonymous with "sex maniac."

Ännu en gång har jag nu sett "James Bond" spela kort mot Le Chiffre. Denna gång var det baccarat som i boken. Casino Royale är en kaotisk och totalt ostrukturerad spoof på de riktiga bondfilmerna. Den är en tydlig föregångare till Austin Powers. Det är synd att den är så rörig och upphackad. Filmen är regisserad av en hel hög med regissörer som tog en del var. Filmen hänger inte ihop, och den är med sina drygt två timma på tok för lång.

Det är synd därför det finns också en hel del kul scener i denna film och framför allt en hel del kul dialog. Redan efter fyra riktiga bondfilmer fanns det tillräckligt mycket att skämta om. I denna film har James Bond adlats och dragit sig tillbaka. Han är en proper engelsman med stiff upper lipp som lever i celibat! MI6 har hållit hemligt att Bond pensionerat sig och skickar ut den ena efter den andra kopian i fält. Alla dessa dubbelgångare drar nytta av Bonds status och lever de lever inte i celibat. När så nästan alla agenter ute i fält blivit dödade eller bortförda måste Bond återgå i tjänst. Han ställs mot Le Chiffre och hjärnan bakom allt Dr Noah.

Det första som slår mig är vilket spektakulär rollista filmen har; David Niven, Peter Sellers, Woody Allen, Orson Welles, Jacqueline Bisset och John Huston. Det är även med två skådisar från de riktiga filmerna Ursiula Andress från Dr No spelar Vesper Lynd och Vladek Sheybal, ni vet Kronsteen från From Russia with love spelar Le Chiffres hantlangare.

David Niven är riktigt bra och han spelar Bond med ett stort allvar vilket ger en del mycket roliga scener. Peter Sellers spelar Evelyn Tremble, en av James Bond 007 dubbelgångarna. Han är ganska kul, bland annat slänger han in några rader med indisk brytning som om han tränade inför det efterföljande årets film The Party. Woody Allen som Bonds brorson Jimmy Bond tillika Dr Noah är bitvis mycket rolig, speciellt första scenen vi ser honom i som påminner om hans egna tidiga komedier. Woody gör här en roll som mycket väl kan ha influerat Rick Moranis när han gjorde sin roll Dark Helmet i Spaceballs.

De roligaste delarna var i början av filmen, speciellt scenerna uppe i Skottland när Bond (Niven) åker dit för att gå på M's begravning och stöter på hans sugna änka och hans elva döttrar, ålder 16-19 år. Några var ju adopterade. Daddy liked the fillies... LOL. Och vi får veta vad M står för! Bond verkar tro att det är hemligt men alla säger det hela tiden - McTarry.

Nästa bit som är bra är när Bond återkommer till MI6 head quarters. Han kommer in på kontoret och möter Moneypenny och utbrister att hon ser ut precis som vanligt! Det visar sig vara Moneypenny's dotter. Och det framgår med all tydlighet att Bond och Moneypenny inte haft ett platoniskt förhållande (som i de riktiga filmerna) och på det viset fortsätter det. Med en ratio på ett kul skämt på 10 försök går filmen på.

Den tredje delen som jag tyckte var kul var den om Bonds dotter Mata Bond. Dotter till Mata Hari och James Bond. Filmens behållning är tjejerna. De är alla läckra och Moneypenny, Mata Bond och Goodthighs skulle alla lätt kunnat platsa i en riktig bondfilm. Jaharå. Den tristaste bruden i denna rulle var Ursula Andress. Så hon skulle inte passa i en riktig bondfilick?

De borde gjort filmen både kortare och tajtare och om de tagit bort några onödiga sekvenser så hade detta kunnat bli riktigt kul. Nu var det bara halvkul. Musiken var dock riktigt nice komponerad av självaste Burt Bacharach. Nej, nu orkar jag inte skriva mer om den här filmen. Fyll ut kommentarsfälten med detaljer som jag glömt att skriva...

Jag ger Casino Royale två fusk-Bond av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Sir James Bond
Moneypenny
Jimmy Bond / Dr Noah
Vesper Lynd /James Bond 007
Le Chiffre
Mata Bond
Evelyn Tremble / James Bond 007
Giovanna Goodthighs
Bond och Moneypenny i en färgglad korridor
Dr Noah's lair
Moneypenny testar ut kandidater för fler James Bond 007

10 kommentarer:

  1. Önskar jag kunde stå till tjänst, men jag har inte sett den här ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, rimligt. Gjorde jag dig sugen på att se den?

      Radera
    2. Trist! Den borde antagligen få lika högt betyg som antalet stora dry martini's som man dricker under filmen... :)

      Radera
  2. Jag säger bara: Tvi vale!
    Däremot skulle en film och filminspelningen kunna vara otroligt underhållande.
    http://filmitch.wordpress.com/2010/12/31/bondtema-casino-royale-1967-storbr/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den var ju mycket bättre än vad jag väntat mig, speciellt efter din totala sågning. Vilka härliga brudar! Och vissa av dialogerna är underbara. Men allt som allt ett misslyckande. :-(

      Radera
  3. Vi ger den samma betyg, men jag finner ändå att du ser på den med lite större tillförsikt än vad jag gör. Men visst har den ögonblick som är kul. Om man letar. Mest är hela fadäsen som intressant. Att man kan göra en så märklig film med så stora resurser bakom sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget manus och direction by committee gör susen, det kan göra en fadäs av den största budget. :)

      Men den är kul och den skulle nog passa suveränt som en förfestfilm!

      Radera
  4. *ryser*

    Ja, vad skall man säga? Filmen är horribel.



    Producenterna bakom denna film var tydligen övertygade att biopubliken inte längre var intresserade av en logisk framskridning av storyn, vilket märks mycket tydligt i filmen som hoppar från scen till scen med en massa hål däremellan.


    Sedan har av någon anledning döpt M till McTerry. Vilket jäkla hittepå!



    En av de få ljuspunkter i denna film är dock att de refererar till Bonds tortyrscen (även om han aldrig fick uppleva det i denna film),
    Peter Seller får sitta på en stol utan sits - och det står en rotting vid sidan om.
    Man får vara tacksam för det lilla...


    Det är nog allt jag vill minnas av denna film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. LOL.

      Så dålig var den ju inte, men jag antar att om du ställer den i perspektiv mot böckerna och riktiga filmerna kan den kanske uppfattas som en styggelse.

      De har ju till och med döpt honom till McTarry! Ännu värre?

      Ljuspunkterna är alla de härliga damerna. Och humorn.

      Radera