söndag 2 september 2012

A Life In Music - 2009


John Hughes, den mästerlige manusförfattaren, regissören och producenten dog tragiskt endast 59 år i en hjärtattack. R.I.P. Du lämnar efter dig The Breakfast Club, Sixteen candles, Ferris Bueller's day of, Planes, trains and automobiles, Pretty in pink, Uncle Buck och the Vacation filmerna. Känslor av nostalgi blandas med saknad och en oro inför framtiden.

Bara en skiva från detta år? Kents synthiga Röd. Den första låten är obegripligt, olyssningsbart, pretentiöst skit, men andra och tredje är grymt bra. Och en till är bra. Och en till faktiskt. Bra.
Taxmannen -> Krossa allt } Ensamheten -> Töntarna.
Så häng dem högt, så häng dem långsamt...




Bonuslåtar:

Edward Sharpe And The Magnetic Zeros Home.
Deras braiga video. Ännu bättre video.

Thåström Fanfanfan.


Nu är det bara upploppet kvar, två poster till och vi är i mål. Next up is 2010. Ha de!

7 kommentarer:

  1. Det blev ju mycket...Kent ;) Men Edward Sharpe var riktigt trevlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas du såg den andra videon också. Så gulligt att man dör.

      Radera
    2. Får ta videosarna sedan, kan bara använda öronen till annat just nu

      Radera
  2. Edward Sharpe och hans magnetiska nollor är magiska! Fantastiskt album dessutom. Såg att de släppt nytt nyligen, men jag har inte vågat lyssna än.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, jag har faktiskt inte lyssnat på hela skivan. Jag bara älskar Home. Speciellt den gulliga covern av en liten flicka och hennes pappa. Får kanske kolla upp hela skivan då!

      Radera
  3. Röd är min favoritplatta med Kent sista låten är magisk :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte fastnat så mycket för skivan som helhet, men det finns många starka spår... Är det Det finns inga ord? Ok.

      Radera