onsdag 4 april 2012

The Hunger Games (2012)


May the odds be ever in your favor.

Den tredje månadsträffen med Filmspanarna hölls i lördags. Efter en hel dags flyttande tog jag mig ner till Gamla Stan för en träff med vännerna. Precis som förra gången har vi sett en gemensam film och denna gång föll valet på fenomenet "The hunger games". Efter Harry Potter kom Twilight, och nu The hunger games.

Filmen beskriver en grym framtidsversion där de kuvade distrikten måste låta två ungdomar delta i en dödlig tävling varje år. Folkmassorna tvingas titta på denna blandning av dokusåpa och gladiatorspel. Eftersom filmen fått 11-årsgräns var jag lite tveksam till om detta var en film som bara riktades till den yngre publiken, eller om det var en "vuxen" film. Jag funderade på att ta med min 12-åriga systerdotter på filmen, men jag avråddes av Hilda. "The hunger games" är inte blodig eller skrämmande på grund av synligt våld, men den beskriver hemska saker.

Stjärnskottet från "Winter's bone" Jennifer Lawrence spelar huvudrollen Katniss Everdeen. Hon är helt klart bra, men hennes insats här är mer slätstruken än den i filmen från 2010. Även de två manliga huvudrollsinnehavarna är ganska bleka och filmen lider av detta. De roligaste karaktärerna och bästa skådespelarinsatserna är bland dem som inte deltar i spelet. Woody Harrelson spelar en före detta vinnare av spelen och han gör sin levnadsglade och livströtte cyniker väldigt bra. Stanley Tucci gör ju sällan en dålig roll nu för tiden och han är kul som programledare till spelen.

Jennifer Lawrence som Katniss Everdeen

I rollen som värdinna för Katniss och Peeta ses Elizabeth Banks. Jag kände inte ens igen henne på grund av allt smink och peruken. Vid sidan av själva spelen är miljön och människorna i Capitol det som jag mest kommer ihåg från filmen. Det är som en ständigt pågående Pride-festival med spektakulära kostymer, smink och frisyrer. Inte för att det är något fel med det...

En sminkad Elizabeth Banks som Effie Trinket

I slutändan var "The hunger games" ganska otillfredsställande. Jag fick inte en så stark känslomässig kontakt till Katniss och Peeta som jag borde. Hela filmen är första delen av en trilogi och slutet kändes rumphugget eller extremt amerikanskt. Om det bara är slutet av den första delen av tre kan det kanske funka, men på egna ben kändes det avkortat. I filmen antyds en spirande motståndsvilja och jag antar att de efterföljande delarna kommer handla om hur distrikten slår tillbaka mot det vulgära Capitol med dess dekadenta överklass.

Upproret kommer?

Det största problemet med "The hunger games" är att den är som avritad med karbonpapper från den japanska filmen "Battle Royale" från år 2000. Författarinnan Suzanne Collins har tydligen sagt att hon inte kände till "Battle Royale" när hon skrev sin bok. Jag finner det mycket osannolikt. Den japanska filmen hade ett unikt innehåll och stil. Bara det faktum att det var barn som spelade sin ålder gjorde intrycket så mycket starkare. Den amerikanske filmen är mer "glassig" på något sätt. Sen är "Battle Royale" mer blodig helt enkelt.

Från inledningen av filmen Battle Royale
Battle Royale

När jag såg "The hunger games" kunde jag inte undvika att jämföra den med "Battle Royale" och när den senare visade sig vara den starkare filmen så blev min upplevelse av "The hunger games" inte så maxad. Samtidigt är den bra gjord och filmen har några brännande sekvenser. Scenen när Katniss lillasyster Prim går fram mot scenen och rättar till blusen i svanken fick mig nästan att börja gråta.

Om någon av mina bloggvänner också började gråta av den scenen kan du kontrollera själv. Fiffi, Sofia, Jessica och Joel har också sett filmen.

"The hunger games" är en perfekt matinéfilm och med rätt inställning kommer många ungdomar och unga vuxna finna denna film mycket underhållande. Jag känner mig givmild idag och ger "The hunger games" tre härmskrike-broscher av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Welcome, and happy Hunger Games!

10 kommentarer:

  1. Ja 3 av 5 var fan givmilt av dig! =) Frälsis får hoppas de stöter på dig idag helt enkelt... Jag började inte gråta av stoppa ner skjortan i byxorna scenen men det var skicklig regi det håller jag med om.

    SvaraRadera
  2. Jag kände inte heller igen Elizabeth Banks -- blev jätteförvånad när jag såg henne i rollistan. Annars är ju Battle Royale-invändningen graverande minst sagt. Däremot tyckte jag ändå slutet fungerade hyfsat för att vara en sådan uppenbar första del i en trilogi, vi får någon form av avslut men ändå en föraning om vad som jäser vid horisonten.

    SvaraRadera
  3. Skjortan-i-byxan-scenen är den enda scen i hela filmen som sitter kvar hos mig. Magisk sekund det där ;)

    Stanley Tucci är ju, precis som du påpekar, alltid bra och så även här. Woody likaså. Men nånstans försvinner dom liksom, i alla fall för mig. Det här är Jennifer Lawrences´s film. Å andra sidan har mycket av filmen redan försvunnit, ju mer jag tänker på den ju blekare blir den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ganska mycket av den försvann omedelbart för mig men jag håller med om att den suddas ut väldigt snabbt faktiskt i sann "smash and grab" blockbuster anda.

      Jag tycker att JLaw är jättebra men filmens kanske största problem blir centreringen kring henne speciellt eftersom hon inte utvecklas super mycket faktiskt. Hon är ju rätt bad ass ifrån början. Därav blir det ganska mycket transport sträcka istället för scener/tid som kunde använts till att förstärka andra karaktärer.

      Radera
    2. Håller med, Joel. Filmens protagonist ska ju efter alla konstens regler göra en "resa", men hur utvecklas Katniss i denna film? Inte mycket. Den karaktär som visade på lite, lite dynamik var faktiskt Peeta.

      Radera
  4. Joel: Jo jag blev kanske lite blödig där både vad gäller betyget och "den där scenen". Se Sofias revy som ger en liten förklaring till min reaktion. Att de klädde upp sig, och var måna om att se fina ut, när de gick fram till scenen=sin egen död. Det var lite smärtsamt tyckte jag. Kämpa, fajtas emot skrek någon i mitt huvud.

    SvaraRadera
  5. Sofia: jo, jag antar att det är låga odds på att filmen får två uppföljare, men som jag alltid säger, och som Joel skriver i sin revy, en film är en film är en film, dvs den måste kunna stå på egna ben.

    SvaraRadera
  6. Fiffi: Filmen har några bra skådespelare men väldigt få bra (djupa) karaktärer. Jag klamrade mig fast vid karikatyrerna från Tucci och Harrelson. J L är dock bra (men för gammal).

    SvaraRadera
  7. Jag har ju inte sett Battle Royal, men efter att ha hört dig blir man ju lite sugen. (Så sugen man nu kan bli på en film med detta tema.)

    Jag var precis som du underhållen och jag tyckte det var gott nog för att kosta på en 3,5:a, trots de brister som finns.

    Jag skulle nog kunna tänka mig att ta med en 12-årig systerdotter att se filmen. Men då ska man gå tillsammans och prata om den. Att skicka sin 7-åring på denna film att sitta på en kudde för att se över huvud taget tycker jag är väldigt märkligt.

    SvaraRadera
  8. Jessica: kanske vi ska ta och se Battle Royale på nästa Filmspanar-träff? :-)

    Det blir nog inte av att ta med Clara på The hunger games. Såå bra var den inte att jag vill se den två gånger på bio. Det skulle vara om hon absolut vill se den, men annars väljer vi nog en film som jag inte sett.

    SvaraRadera