Resident Evil: Apocalypse (2004)

There's too many of them. Let's get out of here...

Jag vet inte riktigt varför jag så denna film. Det finns alltid något lockande i renodlade actionfilmer, även om de är hjärndöda. Denna genre har funnits länge, men för mig började det såvitt jag minns med filmer som "Escape from New York" och "Mad Max 2: The Road Warrior. Så länge pang-panget är bra har man i alla fall fått viss valuta för pengarna. Om filmen dessutom innehåller bra karaktärer och till och med lite humor här och där, så är denna revyare oftast nöjd.

På resan till England i somras råkade jag se lite av den fjärde filmen i "Resident evil"-serien och den verkade ganska bra. Aha, serien hade tagit sig något, tänkte jag. Den första filmen i serien sågade jag ju helt. Jag vet inte, men efter denna lilla sommarinjektion fick jag i ett svagt ögonblick häromveckan för mig att se installation nummer två.

Filmen tar vid där ettan slutade. Milla Jovovich's Alice har kommit upp till ytan och hon finner sig mitt i en stad som kämpar för sitt liv mot zombisarna. Det onda företaget Umbrella Corporation har stängt av staden och låst in alla invånare i hopp om att containa viruset. Det går såklart inte.

Denna film är ganska roande i början, men det går snart utför. Figuren Nemesis är inte bra. Filmen tappar fokus och blir både mindre spännande och intressant. Jag vet inte om filmmakarna gjorde ett svagt försök till någon form av filosofiskt inlägg någonstans i sörjan av sönderskjutna zombies, men det nådde inte fram till mig i alla fall.

Nej, den vibb jag fick av det lilla jag såg av fyran fanns inte här i alla fall. Det kanske är så att det blir bättre, men det är nog inget jag snart kommer få erfara i alla fall. Jag känner mig inte så sugen på de två återstående filmerna i denna seglivade filmserie.

Jag ger "Resident evil: Apocalypse" en präst av fem möjliga.

Betyg: 1/5