Splitsville (2025)

Splitsville är en liten American Independent-film av skrivarduon Michael Angelo Covino och Kyle Marvin där den förre har regisserat också. De spelar två bästa vänner som har problem i sina respektive äktenskap. Adria Arjona och Dakota Johnson spelar fruarna.

I det ena paret vill kvinnan (Adria Arjona) skiljas för att ha sex med så många som möjligt. Mannen (Kyle Marvin) är något av en toffelhjälte. Det andra paret har en strategi för att undvika detta och testar ett öppet förhållande där de får ha sex på sidan på sidan så länge de är mentalt trogna. Något sådant. Det visar sig att den strategin inte heller är vattentät.

Duon Covino/Marvin gjorde The Climb som vi såg som Filmspanarfilm på filmfesten 2019. Det känns som en evighet sedan, det var ju före pandemin. Jag tyckte den var intressant men inte helt lyckad, bland annat försvagad av att den sågs utan textning.

Detta är en komedi, javisst, men lika mycket en drama om kärlekens irrvägar. Covino och Marvin funkar mycket bra i de komiska delarna. De går all in och bjuder på sig själva. Det är snarare i de dramatiska scenerna det knakar lite i fogarna. Herrarna övertygar inte till fullo. Samma sak med Arjona som är sexig men hennes karaktär känns ganska otydlig, inte speciellt "riktig", vet inte om det är manus mest eller om det är ett platt skådespel.

Filmens klart starkast lysande stjärna är Dakota Johnson. Hon spelar sin Julie både naruralistiskt och öppet i de komiska scenerna medan hon drar en slöja av mystisism över sitt ansikte i de dramatiska delarna. Hon är den karaktär som fick mig att fundera mest på filmen dagarna efter jag sett den. Filmen är tankeväckande överlag och dramat i storyn grep tag i mig mer än dess humor. Ett litet problem var att jag hade lite svårt att känna eller förstå hur någon av damerna fallit för någon av herrarna. Om detta hade känts mer troligt hade filmen vuxit rejält, tror jag. 

Allt som allt uppfyllde denna film många av de löften som vissa Am Indy-filmer uppfyller, även om lika många i genren faller pladask. Så icke denna dock.

Betyg: 3,5/5

Lyssna på Shinypodden Special Filmåret 2025, del 2 för snacket om denna film och en massa fler fina filmtips. Shinypodden hittar ni där poddar finns, tex på Spotify, och när det gäller musikavsnitten hittar ni dem som gratis följare av Shinypodden på Patreon.

The Climb (2019)

Filmspanardagens andra film var The Climb som vi ska skriva om idag. Michael Angelo Covino och Kyle Marvin gjorde en hyllad kortfilm som de nu har utvecklat till en hel långfilm om 94 minuter. Det är inte alltid en jättebra idé att göra långfilm på en story som passar som kortfilm, men låt oss nu inte förlora hoppet att regissören lyckas nå toppen innan vi givit honom chansen. Kyle ska gifta sig med sin franska fästmö. Inför bröllopet har bästa kompisen Mike bjudit ut Kyle på cykling i de franska bergen någonstans. Mitt bland Kyles flämtande andetag hör han hur bästa kompisen berättar att han har en affär med fästmön.

Jag trodde att filmen i princip skulle utspela sig runt samtalet under cykelklättringen upp mot toppen. Lite som My dinner with Andre fast på cykelsadlar. Men så var det inte alls. Detta var en film som handlar om cirka 10 år i Kyles liv. Lite som i Boyhood där vi gör korta nedslag i olika situationer genom åren. Till skillnad från Boyhood är detta inspelat i en veva och inte att de har låtit lika lång tid flyta mellan inspelningarna som tid förflutit i filmen.

Några spaningar. Filmen visades otextad och bara Mike gick att höra tydligt vad han sa. Kyle pratade grumligt, lite som att han hade en varm potatis i munnen. Två: Gayle Rankin är med i filmen och jag tycker att hon utseendemässigt är lik Elizabeth Moss. Tre: George Wendt, den klotformade från Cheers, spelar Kyles pappa. Fyra: Covino och Marvin har slängt in tre scener med sjungande människor, helt fristående från handlingen. Lite random så.

Betyg: 2/5

Några av filmspanarna som såg filmen har också skrivit om den idag:
Sofia
Johan