Dexter - Season 8 (2013)

Så var Dexter över. Jag har följt serien ända sedan dess start. Den gode Dexter har funnits där länge. Denna revy kommer bli tudelad, först en kort fundering helt utan spoilers, sedan några bilder och därefter en spoiler-fylld revy på om sista säsongen.

Jag var ganska glad över att säsong 8 skulle bli den sista. Dels fick serieskaparna förbereda det slut de ville ha med framförhållning. Det är så trist när serier läggs ner i förtid (Firefly), efter velande fram och tillbaka (Friday Night Lights) eller helt oplanerat ("24").

Det kändes också som att de hade kommit så långt man kan komma med Dexter och risken för att serien skulle fortsätta att utvecklas till en relationssåpa var stor. De senaste säsongerna hade dalat oavbrutet i kvalité.

Sista säsongen av serien Dexter.

Jag är mycket kluven till den sista säsongen av Dexter. Jag hade hoppats på ett stort och magnifikt slut värdig serien. Men fortfarande en bra bit in i säsongen verkade det som att detta inte skulle ske. Jag och Patrik diskuterade avsnitten då vi såg serien samtidigt och vi spekulerade vilt om hur slutet skulle bli. Kanske en superelak storskurk? Skulle Dexter bli galen och döda alla han kände? Eller skulle en skurk döda alla Dexter kände? Skulle Dexter ställas mot flera fiender? Men tyvärr blev det ingetdera. Det blev inget stort slut och jag känner mig lite besviken över det.

Nu kan konstateras att Dexter nådde sin höjdpunkt med det spektakulära slutet av säsong 4, dvs The Trinity killer-säsongen. Tyvärr har manusförfattarna misslyckats att skapa bra och överraskande säsonger därefter. Serien var så otroligt bra i början men under de senaste säsongerna har de levt på publikens tålamod.

Säsong 7 avslutades mycket konstigt. De hade fyra händelsetrådar uppe och de avslutades en och en under flera avsnitt under andra halvan. Känslan blev att säsongen rann ut i sanden. Jag saknade en big bang i sista avsnittet. Tyvärr är det nästan samma sak i sista säsongen. Det rinner och rinner och sen är det bara slut.

Serien har haft en del bifigurstrådar under de senaste säsongerna som inte lett till speciellt mycket. Denna gång är det Masukas dotter. Vad var det bra för? Visst vi fick återse Becky från Friday Night Lights och hon är söt, men mer än några skratt gav den tråden inte. Varför spendera tid i sista säsongen på en helt ny tråd? Den andra (nästan) meningslösa tråden var den om Joey och Angels syster Aimee. Igen, waste of time.

Jag hade spekulerat i tre tänkbara slut för Dexter Morgan.
1. han dör - mäktigast och det jag hoppades på
2. han åker i fängelse - trist och osannolikt slut
3. han försvinner från Miami - Patrik trodde på detta

Eftersom vi fick den milda överraskningen att Hannah McKay kom åter in i serien började alternativ 3 ligga nära till hands. Dexter och Hannah planerar att fly till Argentina och ta med sig Dexters son Harrison. Med tanke på hur säsong 7-8 varit där Dexters känsloliv, ja till och med kärleksliv, behandlats borde nog serien fått sluta lyckligt. Men med tanke på hur serien var de första säsongerna tycker jag att de fick till ett logiskt slut. Det var mer troget seriens inledning än de senaste säsongerna och det är helt ok. Dexter skulle aldrig finna lyckan vid vägs ände. Gott så.

Det känns trist att de inte gjorde något mer av slutet. När Hannah dök upp i avsnitt fyra-fem, trodde jag att vi skulle få möta fler av Dexters gamla antagonister. Lite som en stjärnparad så att vi kunde få säga adjö till dem.

Några korta notiser:
- Dr Vogel, Charlotte Rampling är rejält creepy.
- The brain surgeon - det var en trist, svag och dålig skurk som utmanade Dexter i avslutssäsongen. Tänk bara på Trinity och du förstår hur lågt serien har fallit.
- Tonen i hela säsongen var dramatisk och sorglig, den svarta galghumorn från de inledande säsongerna var som bortblåst
- Jennifer Carpenter som Debra spelade deprimerad mycket bra. Jag har aldrig varit ett stort fan av henne, men som en knarkare, tunn och spinkig, var hon bra.
- Michael C Hall är suveränt bra som skådespelare.
- Masukas dotter skrattar på samma sätt som han själv, lustigt.

Men allra största insikten: It was always about Debra!

Sista avsnittet var om än ologiskt mycket känslofyllt. Scenerna med tillbakablicken på Dexter och Debra på BB tillsammans med allra sista scenen var tunga. En stor känsla av tomhet när allt var slut. Hej då Dexter. Hoppas vi aldrig ses igen.

Betyg: 3/5

"Dexter In The Dark" by Jeff Lindsay

Dexter #3

Ok, då har jag läst tredje Dexter-romanen "Dexter in the dark". Boken var ganska bra, men långt från lysande. Det är en stor skillnad mellan böckerna och tv-serien. En helt annorlunda beskrivning av huvudpersonen kommer fram i böckerna. Jag tycker att tv-serien är klart bättre. Böckerna fokuserar naturligt nog mer på Dexters innersta tankar. Han är än mörkare i bokform.

Tv-seriens första säsong följde första romanen i huvuddragen, men redan där behandlades flera karaktärer annorlunda. Andra och tredje böckerna har inte filmats än. I den andra boken är skurken hyperbizarr och hans brott orimliga att ta med i en filmatiserad serie (som inte heter Saw eller Hostel).

I tredje boken får vi stifta bekantskap med Dexters mörke passagerare, en uråldrig och ond "it". Sedan lämnar passageraren Dexter och han blir försvagad och nästan maktlös. När sedan en annan uråldrig ondska får upp vittringen på den oskyddade Dexter blir det mycket spännande.

Dexter, Rita och Vince är de karaktärer som är mest lika mellan böckerna och serien. Flera av de övriga skiljer sig en hel del. Som summering tycker jag att böckerna kan ha sina svagheter, men att det är skoj att läsa dem för att få en annan bild av en kär karaktär, allas vår egna favoritmassmördare - Dexter Morgan.

"Dearly Devoted Dexter" by Jeff Lindsay

Dexter #2

Av bara farten läste jag andra boken om Dexter också. Här möter vi Dexter på jakt efter en otroligt bestialisk seriemördare. Han blir också skuggad och misstänkliggjord av Sgt. Doakes. För att undvika misstankarna från Doakes lever Dexter ett normalt liv som Ritas pojkvän. Dexter gör så gott han kan i alla fall. I och med att han spenderar så mycket tid med Rita lär han (och vi) känna Astor och Cody, och de får mer utrymme än i första boken.

I "Dearly devoted Dexter" följer vi ett fall som inte visats i tv-serien (än). Det är ganska tydligt att tv-serieskaparna tar lite olika delar från böckerna, lite här och där, och väver in dem i serien. Men det mesta från böckerna är unikt. Jag tycker det är alldeles utmärkt. Det är i vanliga fall så svårt att jämföra samma material i olika media (böcker vs. filmer). Man ska värdera dem utifrån deras egna förutsättningar tycker jag. Så som det blivit med Dexter kan man njuta av både tv-serien och böckerna utan att vara spoilad.

Jag tycker att denna andra bok är ungefär lika bra som första. Seriemördaren som jagas av Dexter och hans kollegor är på gränsen till absurd, och jag kan tänka mig att tv-seriemakarna kan ha det svårt att porträttera hans "verk" i serien. Dexters syster Debra har också en större roll i den andra boken. Hon är sig ganska lik, men hon är beskriven som mycket snyggare i boken än vad hon är i tv-serien.

Dexters problem med Doakes är kul och det har de också tagit med i serien. För att undkomma Doakes skuggning låtsas Dexter leva ett vanligt liv med flickvännen Rita och hans svarta humor kommer fram i citat som när han har tröttnat på att åka hem till Rita varje kväll istället för att bege sig ut på nattliga räder...

Dexter om Doakes: He's drivig me normal.

En sak som är slående är att Dexter mördar mycket färre personer (mördare etc) i böckerna än i serien. I tv-serien är det ju nästan ett mord per avsnitt, i böckerna endast ett fåtal per bok.

Böckerna är lättlästa och jag trivs med Dexter, Rita, Vince, Debra, Capt. Matthews och de andra så jag kommer nog fortsätta läsa om Dexter i tredje boken - "Dexter In The Dark".

"Darkly Dreaming Dexter" by Jeff Lindsay

Dexter #1

Boken kom ut 2004 och den måste gjort ett starkt intryck eftersom rättighteterna till tv-serien "Dexter" snart köptes upp. Jag älskar tv-serien och var mycket nyfiken på om böckerna var lika bra som den. I somras kom femte boken ut om Dexter. Lyckligtvis är detta romaner som skrivs oberoende av tv-serien, inte dåliga spökskriverier för att slå mynt om den populära serien (som böcker som skrivs efter filmmanus på poluära filmer).

Låt mig först nämna att böckerna och tv-serien hänger samman mycket löst. Många av karaktärerna är de samma, men en hel del karaktärer är omskrivna för tv-serien. LaGuerta och Ritas barn är exempel på karaktärer som skiljer sig avsevärt mellan böckerna och serien. Dexter är sig dock lik i båda medierna.

Jag gillade första boken om Dexter skarpt. Den har en underbar torr och svart humor, precis som serien har. I boken är det ännu mer tydligt hur asocial Dexter är. Hans inre monologer må vara både underfundiga och skrämmande men de är alltid underhållande. Många av de mest lustiga partierna är då Dexter bekriver (inre monolog) hur han försöker spela normal, hur han resonerar när han ska försöka hålla en låg profil i samhället och inte stick ut i mängden.

Boken handlar, precis som seriens första säsong, om hur Miami-polisen jagar "The Ice Truck Killer". Boken och serien skiljer sig dock så mycket att man i princip inte är spoilad alls, tv-serien är mycket löst kopplad till böckerna.

Jag kan rekommendera boken både för tv-seriefantasterna och till de som söker en shysste polisthriller med en stor portion humor och en allmänt skön känsla. Man får spänning, lite blod och några skratt. Vad mer kan man begära?