Ok, då kör vi en revy om den femte filmen på filmfesten. Wow, vad hände här utropar den uppmärksamme läsaren nu. Var tog revyer 2-4 vägen? Lugn i stormen, de kommer i sinom tid. Protokollet sade att Filmspanarna skulle revya just Holy motors på onsdagen och då blev jag tvungen att lägga den lite före i kön.Först lite om visningen. Detta var den tredje filmen vi såg på lördagen. Flera Filmspanare hade varit med under hela dagen. Vi hade sett filmer som jag valt ut. Pressen på mig var monumental när vi bänkade oss för den tredje och avslutande Holy motors. Den första filmen hade varit en galen japanare som några i gänget inte alls fattat. Jag gillade den, mer om det i en revy inom kort. Sedan kom den famösa The comedy, en American Independents. Lynchstämning i gruppen. Vissa i gänget hade svårt att inte vara lika otrevliga som huvudpersonen i filmen i sina omdömen om densamma. Mer om den också vid senare tillfälle.
Senare är han en bekymrad far som hämtar sin socialt misslyckade dotter på en fest. Sen är han en lönnmördare som mördar sitt offer, byter identitet med offret för att sedan själv bli dödad av sitt offer. Senare hoppar han ut ur limon och springer fram till ett utomhuscafé på Champs-Élysées och skjuter Mr Oscar! ??? Erhhm, hmm.
Mot slutet träffar han en gammal kärlek (Kylie Minogue) som också åker vit limousine. Kylie brister plötsligt ut i ett musikalnummer (hon sjunger bra som attans). Han lämnar henne och hon möter en annan man och de två tar livet av sig genom att hoppa från taket på en gammal byggnad.
Hela filmen är som en topp tio mest konstiga drömmar. Är det det Leos Carax givit oss? Här har han inte gjort en långfilm på tretton år. Återkommer han till filmvärlden med en bunt drömmar? Ja, så är det nog. Drömmar är allt som oftast obeskrivbara? Men de kan visas på film...
Som film är Holy motors något exceptionellt. Och det gillar jag. Jag ger Leos Carax högsta poäng för karaktär, individualism och särprägel. Quelle spectaculaire! Detta är långt utanför boxen, det är utanför huset, utanför staden. Om man vill att filmfesten ska erbjuda annorlunda filmer och upplevelser levererade den just!
När jag tänker på filmen och efterbehandlar den känner jag mig mycket belåten med mitt val. Jag är jätteglad över att vi såg filmen. Den kommer säkerligen talas om länge länge. Under visningen var jag dock mer lidande. Det var som vanligt alldeles för varmt i Zita 1. Jag satt snett och fick en eld i ryggen. Jag höll på att koka och sedan när Mr Oscar knivade en man i halsen och blodet kaskad-sprutade kände jag mig yr och jag svimmade nästan. Jag lyckades hålla mig och allt gick bra.
Jag har sedan visningen tänkt på var och varannan scen i filmen. Det brukar vara ett gott tecken. Jag skulle faktiskt vilja se om den i lite lugnare miljö hemma i min bio. Jag tror att filmen skulle växa mycket vid en omtittning. Skit i vad den egentligen handlar om. Den är vad den är. Stämningen är overklig, den har inte för inte jämförts med David Lynch's mest skumma alster.
Jag vet inte vad de övriga Filmspanarna känner för filmen. Ser de bara ytan? Ser de mer? Analyserar de sönder filmen, eller känner de in den? Vill de ha svar? Behöver de verkligen dessa svar? Vem vet? Alla dör ensamma.
Jag ger Holy motors en trea för jag vet inte vilket betyg den borde få. Om några månader har den kanske glömts av och kastats åt sidan som ett misslyckat filmiskt experiment (osannolikt), eller så är den kanske en av årets bästa filmer...
Äh, varför det? En film som jag vet att jag kommer se om så fort jag får chansen? Fyra!
Betyg: 4/5
Är du fortfarande kvar? Bra, kila då över och kolla in vad de andra Filmspanarna kokat ihop om Holy Motors... Där får du säker läsa mer om den den obeskrivbara handlingen, den underbara musikaliska pausen i mitten av filmen, det fantastiska fotot, tajta regin och Denis Levants makalösa skådespeleri... Du får nog läsa om mycket, allt utom Kylie Minogue's vackra ben...
