lördag 3 april 2010

Avatar (2009)


If there is a hell, you might want to go there for some R&R after a tour on Pandora.

Japp, Jimmy Cameron har i Avatar skapat en riktigt fet rymdaction. Detta är en värdig efterträdare till hans mästerverk "Aliens"". Svettigt, mustigt, spännande och med en skön humor i den tajta dialogen. Till och med Vasquez är ju med igen, en så där 15 år senare. Hon dör igen, stackarn. Men var är Drake? Var han där? Eller private Hudson?? Han var väl med i alla fall? Ripley dök upp, men hon hade softat till sig ganska rejält, tycker jag.

Nja, man kan ju alltid drömma. Jag är mycket tveksam till detta projekt. Cameron har uppenbarligen bara fokuserat på den nya 3D-tekniken och datoranimation. Och visst är det häftigt, men varför kunde han inte spendera en liten, liten, liten stund på berättelsen och dialogen?? Handling, konsekvenser, karaktärers utveckling och motiv. Motiv! Allt hanterat som om det inte hade någon betydelse alls. Men det är ju hela filmen! Gärna ny filmteknik, så länge den stöder en bra berättelse, en bra dialog, bra skådespelare som briljerar med komplexa och spännande karaktärer. Här, i Avatar, intet. Obegripligt som "The Frans" brukar utbrista över obegripliga saker. Detta är en patetisk rip-off av "Dansar med vargar". Och som vissa av er vet är jag inte direkt ett stor fan av det spektaklet heller.

Samtidigt är ju filmen underhållande så länge den varade (länge). Detta var faktiskt min första moderna 3D-film och det var kul. Jag satt bland annat och fascinerades över att den svenska textningen verkade sväva i luften framför filmen. Det blir svårt att sätta betyg på filmen. Egentligen är filmen bara värd en tvåa, men samtidigt är den trots allt en film man "måste" se, och såklart på bio. Det borde rendera en trea kan man tycka. Men nej.

Betyg 2/5


1 kommentar:

  1. Battre an jag forvantade mig, vilket inte sager sa mycket. Som satir pa kolonialismen ("if they're sitting on shit you want you make them your enemy and then you're justified in taking it") eller kanske irakkonflikten var den ganska bra tycker jag, han fick t o m in en "we have to fight terror with terror" pa ett mycket komiskt stalle. Men det perspektivet forsvinner lite i den oandligt faniga forgrundshistorien; ok i borjan men sen svagare och svagare som om de fick ont om tid eller ideer.

    Det biologiska perspektivet var intressant tyckte jag, pandotrad, lovelock...

    Det enda som stor ar val dessa avatarer, oandligt lojliga. De orimliga proportionerna i miljon (gravitation??) ar ocksa lite markliga. och de gungande allsangerna, suck!

    SvaraRadera