I'll be with you in a minute, Mr. Peabody!
Nästa film som Frans och jag såg var komedin "Bringing up baby" från 1938. Det är en så kallad "screwball comedy" med gudinnan Katharine Hepburn och hunken Cary Grant i huvudrollerna. Hepburn spelar här arketypen till alla "manic pixie dream girls", hon är hysteriskt rolig, och hysterisk. Cary Grant var den tidens George Clooney, eller tvärtom.
Första gången jag såg filmen var på tv 1987. Jag skrattade så att tårarna rann och jag fick magknip. Detta är en film som kräver utvilade och starka åskådare, det är jobbigt att skratta. Den är också totalt "over the top" i vissa delar. Killarna i Filmspotting jämförde det med att ha en blåsokester i vardagsrummet i ett antal timmar i sträck. Jag förstår den liknelsen allt för väl.
Handlingen är enkel. Hepburns Susan försöker betutta Grants arkeolog Dr. David Huxley. Susan faller för honom pladask vid första ögonkastet, så som bara sker i Hollywood (?). Den lätt förvirrade doktorn, som dessutom ska gifta sig med sin tråkiga assistent dagen efter mötet, blir ett lätt byte för Susans energi, charm, energi, påhittighet och energi.
"Bringing up baby" är nästan lika bra som "The Philadelphia Story". Detta är helt klart en favorit från tidseran och den når nästan ända fram. Den får fyra leoparder av fem.
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar