Steve Rothery Band, Fryshuset Klubben, Stockholm, lördagen den 7:e oktober, 2023
Den varma sensommarnatten i Göteborg i september är nu i backspegeln och vi har kommit fram till Steve Rothery Band Weekend 8-9 oktober på Fryshuset Klubben. Nu i oktober har dagarna blivit kalla och det blåser kallt om huvudet i kön för att komma in i lokalen.
Lördagen skulle bli "Misplaced Childhood"-dagen och jag var mycket uppspelt. Skivan kom ut 1985 och det var min introduktion till Marillion. Jag köpte skivan på Camden Town market i London där ute bland alla skivförsäljare. Jag visste inte ens hur deras musik lät. Jag köpte skivan helt och hållet på omslaget, en av de stora fördelarna med LP-formatet. Denna chansning är dock inget jag har ångrat sedan dess...
Klubben är ungefär dubbelt så stor som Musikens Hus i Göteborg och det var kanske 5-600 i publiken. Jag gissar att de flesta i publiken var unga när Marillion breakade 1983 och nu för tiden är vi alla gamla gubbar. Visst var där några damer också men en klar majoritet var tunnhåriga farbröder... I kön pratade jag med någon som rest ner från Sundsvall, två bröder som kom från Gävle, och på söndagen såg ett gäng förfriskade gubbar från Finland som gjort resan över Ålandshavet till att köandet inte var trist.
Väl inne i lokalen intog jag en plats bakom mixerbordet. Jag ville ha en bättre ljudupplevelse än i Göteborg och dessutom såg jag perfekt därifrån över huvudena på publiken framför bordet.
Och denna taktik fungerade perfekt! Ljudet var mycket bra och jag såg bra utan att behöva stå på tå eller vagga från sida till sida för att se förbi någon lång jävel.
Om publiken var frenetisk och svettig i Göteborg var vi fler och mer högljudda här i Fryshuset. Det blir en mäktig känsla när alla sjunger de välkända orden från Fish texter. Steve kommenterade till och med att "it's good to be loved" när publiken skrikit ut sina känslor till honom.
Bandet startade en kvart efter utsatt tid med samma tre låtar vi hörde i Göteborg. Inför Summer's End dedicerade Steve framförandet till "Norbert, our German fan who suddenly passed away." Trist nyhet men fint ändå av Steve.
Men nu kom vi till nostalgidelen av konserten. Sångaren från StillMarillion Martin äntrade scenen och det blev som en spänning i lokalen...
Och så startade det... Kvällens höjdpunkt var konceptalbumet Misplaced Childhood. Jag fick som vanligt rysningar när syntmattan i inledningen av Pseudo Silk Kimono strömmade över mig.
Skivan är otroligt bra producerad och det kan vara svårt att spela den live vilket Fish har visat som soloartist. Även Rotherys band missade några av övergångarna mellan låtar. Överlag var det dock mycket bra. Martins sång låter oftast som Fish och Rotherys gitarr står ut. Jag gillade trummisens ljudbild också även om han givetvis inte kunde konkurrera med Marillions trummis Ian Mosley (en top 5 trummisar med likar som Stewart Copeland och Nick Mason).
Efter Misplaced kände jag lika delar ett lyckorus och en tomhet. Rothery var mycket nöjd och snackade lite med publiken. Stockholm var sista stoppet på hans turné hela bandet kändes spralliga och uppspelta.
Efter kvällens huvudnummer fick vi höra några bra låtar från andra albumet Fugazi. De spelade Assassing som är som bäst live, på albumet är den lite mindre ösig. Sen kom Jigsaw vilket var kul då den är en av de minst spelade låtarna från skivan. Därefter fick vi det udda valet freaks. Det är en b-sida från en singel från misplaced. Det är en festlig låt som funkar bra live men egentligen är det en av de svagaste låtar de släppt under Fish era. Till sist fick vi höra Incubus, vilket är en av de två bästa från Fugazi. Den har mitt favorisolo från Rothery så det var trevligt att se live igen.
Därefter var det dags med extranumren efter att Steve förkunnat att de ska gå ut och låtsas att komma in igen endast om vi skriker högt nog. Trots denna avklädning av den tysta överenskommelsen mellan artist och publik skrek vi högt nog.
Tiden hade runnit iväg och vi fick nöja oss med kombon Garden Party och Market Square Heroes som enda extranummer. Ösigt och festligt.
Glad och nöjd lämnade jag Klubben. Nu hade vi endast en konsert kvar, söndagen och det sista giget på turnén. Men det är en annan historia...
Setlist:
1. Morpheus
2. Old Man of the Sea
3. Summer's End
Misplaced Childhood
4. Pseudo Silk Kimono
5. Kayleigh
6. Lavender
7. Bitter Suite
8. Heart of Lothian
9. Waterhole (Expresso Bongo)
10. Lords of the Backstage
11. Blind Curve
12. Childhood's End?
13. White Feather
14. Assassing
15. Jigsaw
16. Freaks
17. Incubus
Encore
18. Garden Party
19. Market Square Heroes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar