Steve Rothery Band, Musikens Hus, Göteborg, tisdagen den 12:e september 2023
Sista avsnittet av Shinypodden om bröderna Coens filmografi flög ut i måndags och då jag redan har skrivit om de två filmer vi pratade om så denna vecka blir det revyer av konserter jag varit på den senaste månaden istället. Kul!
Låt oss börja med den första som gick av stapeln på den lilla klubben Musikens Hus nära Järntorget i Göteborg. Jag och min kompis skulle se Steve Rothery Band, den första av tre konserter med samma band inom en månad.
Steve Rothery är en av grundarna och den musikaliske ledaren av Marillion som sedan åttiotalet varit ett av mina favoritband. Han har släppt ett soloalbum The Ghosts of Pripyat som kom ut 2014. Det är en samling instrumentala låtar som faktiskt är mycket njutbara. Steves gitarrlir går inte att ta miste på, och han är en av mina favoritgitarrister. Kanske inte på Gilmours nivå men mycket, mycket bra.
På denna turné inleder han med två eller tre låtar från soloplatta och sedan kommer det göttiga, en massa musik från Marillions tidiga era, den med sångaren Fish.
Bandet sparkade som bekant Fish redan 1988 och den nya sångaren kom med i bandet 1989. Nu för tiden kör Marillion inte så mycket av de äldsta skivorna som har sångtexter av Fish. Det blev fyra album med Fish och de dryper av hans briljans som textförfattare och briljansen hos Rothery och de övriga musikerna i bandet som låtskrivare. Det är rimligt att de med en ny sångare inte vill spela "Fish-låtarna" och höra hur publiken jublar för dem mer än deras "nya" låtar (från 1989 och senare)...
Nu har i alla fall Rothery och hans band bestående av "no names" åkt på turné för att fira att det är 40 år sedan Marillion släppte sitt första album Script Of A Jester's Tear (med Fish på sång).
Nu är ju inte Fish med på scenen (det hade varit något extraordinärt!), men som ersättare har Rothery med sig Martin Jakubski, sångaren i tributebandet StillMarillion. Det är en mysig story i sig hur ett fan som Martin får framföra låtarna med Rothery, från att varit frontfigur i StillMarillion till "the big time". Martin sjunger bra, han härmar Fishs röst väl. Han har dock inte samma personlighet eller scennärvaro.
Detta var givetvis en nostalgitripp för mig. Men också väl funnet då Fish sångröst och texter tillsammans med Rotherys gitarrspel är de två mest unika signaturerna från Marillions tidiga sound. Bas, trummor och synt är jättebra också men de sticker inte ut lika unikt i ljudbilden. Därför är det intressant att se Fish solo spela gammalt material, vilket jag gjort många gånger, men också Rothery solo med Martin på sång.
Inför Göteborgskonserten hade annonseringen utlovat att Rothery skulle spela hela debutskivan Script For A Jester's tear från 1983 plus den ikoniska 18-minuter långa Grendel från Market Square Heroes-EP'n från 1982.
Jag köpte biljetterna till denna konsert tidigare i år i vintras. Senare under sommaren blev det känt att Rothery skulle avsluta denna 40-årsturné med en "Steve Rothery Band Weekend" på Fryshuset Klubben i Stockholm i början av oktober. På lördagen skulle han spela Marillions tredje album Misplaced Childhood (plus fler från låtskatten) och på söndagen skulle de spela den fjärde skivan Clutching At Straws (plus fler)...
Jag var mycket belåten... Nu 40 år senare skulle jag inom en månad få se framförandet av tre av de fyra Marillionskivorna från Fish-eran av mäster Rothery med band. Rothery hade endast spelat solo i Sverige en enda gång tidigare och det var 2014 en konsert som jag missade helt. Men nu föll alla bitar på plats och det kändes helt osannolikt.
Vilket det tydligen också var...
Ok, Göteborg. Vi anlände i tid och genomled ett italienskt förband Ranestrane, originalbandet där keyboardisten i Rotherys band spelade. Det var några hundra i publiken och den lilla lokalen blev snabbt otroligt varm.
De inledde med tre långa instrumentala låtar från soloplattan som var överraskande bra live. Mycket njutbart. Intressant nog var ljudkvaliteten mycket bra också, något som inte skulle hålla hela kvällen visade det sig...
Vi hade tagit oss längst fram vid scenkanten inför att Rothery och hans band skulle starta. Det var inte ett bra val. Ljudet under kvällen varierade kraftigt. Ibland var det bra men ofta var gitarren för hög eller för låg i ljudbilden, det pendlade upp och ner. Frustrerande.
Detta berodde på att vi hörde en mix av musikernas medhörning och de stora högtalarna för publiken. Dessutom behöver man inte stå långt fram då dessa herrar inte är scenpersonligheter likt Fish och många andra artister. Martin antar en bakgrundsroll då detta är Rotherys soloband och Steve själv är helt inne i musiken och sitt gitarrspel. Däremot var det mycket trevligt när han pratade mellan låtarna. Han har en mycket angenäm basröst och pratar en ljuvlig brittiska.
Efter de första tre låtarna förkunnade Rothery att de nu skulle spela hela Clutching At Straws!
What the fuck?? De skulle ju spela Script? Min besvikelse gick knappt att mäta...
Först spekulerade jag om de kanske skulle spela båda albumen, men så bra var det inte. Sen började jag undra vad de skulle spela i Stockholm senare i oktober, skulle han dubblera Clutching...? Det vore lite trist för jag har redan sett Fish framföra hela Misplaced Childhood och Clutching At Straws och eftersom dessa två skulle spelas i Stockholm vore det ju ljuvligt att få avnjuta Script här.
Senare förstod jag att den ursprungliga tanken hade varit att åka på en renodlad 40-årsjubileum för Script men att han ändrat sig under året och nu var turnén mer allmänt jubilerande för de fyra första albumen.
Framförandet av Clutching led av ljudkvaliteten där vi stod. Efter albumet var avklarad körde de vidare med titelspåret från Script vilket var kvällens höjdpunkt för mig. Därefter kom det fantastiska titelspåret från den andra plattan Fugazi. Trots besvikelsen med val av album som framfördes var dessa två långa låtar mycket effektiva plåster på såren.
Efter Fugazi skulle de gå av scenen men det var så varmt i lokalen att Steve sa att de inte orkade låtsas gå ut från scenen för att bli inapplåderade igen. Så efter en klunk vatten kom extranumrena.
Först ut en förannonserad Grendel. Marillions "holy graal". Detta är en helt fantastisk och episk symfonrocklåt som beskriver den gamla sagan om Beowulf ur odjurets synvinkel. Återigen var jag i sjunde himmelen. Tills förra året hade jag aldrig i mitt liv trott att jag skulle får se denna låt live...
Efter det kastade bandet sig in i en lång, lång version av Garden Party och Markest Square Heroes, en combo som ofta avslutade Marillions konserter "back in the day"...
Allt som allt bjöd kvällen på både sött och surt men allt var förlåtet med några väl valda låtar under slutet av kvällen. Och vi hade två konserter till att se fram emot. Men det är en annan historia...
Setlist:
1. Morpheus
2. Old Man of the Sea
3. Summer's End
Clutching at Straws
4. Hotel Hobbies
5. Warm Wet Circles
6. That Time of the Night (The Short Straw)
7. Going Under
8. Just for the Record
9. White Russian
10. Incommunicado
11. Torch Song
12. Slàinte Mhath
13. Sugar Mice
14. The Last Straw
15. Script for a Jester's Tear
16. Fugazi
Encore
17. Grendel
18. Garden Party
19. Market Square Heroes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar