Detta var en mycket trevlig liten dokumentärkortfilm på 24 minuter av Jean Vigo. Vi tas till Nice i Frankrike 1930. Inledningsvis filmar han folkmyller på Promenade des Anglais, stranden och fasaderna på hotellen. Filmen blir snart mer och mer lustig. Via klippning och glimten i ögat blir den både lite ironisk och surrealistisk, han klipper till exempel mellan en stroppig rik dam och en struts.
Filmen är politisk utan att det trycks ner i halsen på åskådaren, men det finns där. Vigo belyser att både överklassen och arbetarna ser ner på varandra. Samtidigt zoomar han ut och påvisar hur lika fåfänga alla är. Jag ser framför mig en myrstack som man tittar på från avstånd där det inte går att avgöra vilken sorts myror som studeras. Kanske är likheterna mellan olika samhällsklasser inte så stora ändå? Det kanske är mer intressant att få reda på moral, etik, färdigheter, olater, drömmar och planer hos olika individer ur massorna?
Jag älskar hans roliga kameravinklar, som till exempel när han underifrån filmar ett gäng tjejer som står på en balkong och dansar helt vilt som en skock med berusade studenter som dansar på lastbilsflak.
Denna kortfilm var veckans positiva överraskning. Vederkvickande, underfundig och kul helt enkelt.
Betyg: 3+/5
Lyssna på Shinypodden när Henke, Måns och Carl snackar om filmen, finns där poddar finns eller här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar