Har Filmskolan nått rock bottom? Mycket möjligt. Vi kämpar oss igenom veckans filmer men piggar upp samtalet med fyra bonufilmssnack.
Måns och hans klasskompisar har sett Vittorio De Sicas italienska neorealistiska Cykeltjuven (Ladri di biciclette) från 1948 samt Carl Theodor Dreyers danska filmatisering av Hjalmar Söderbergs teaterpjäs Gertrud. Den filmen kom ut 1964. Dessutom rapporterar Måns om segmentet Storia di Caterina från italienska L'amore in Città från 1953.
För att piffa upp stämingen snackar vi också om:
- Happy Together (Wong Kar-wai, 1997)
- This Gun For Hire (Frank Tuttle, 1942)
- Cocaine Bear (Elizabeth Banks, 2023)
- American Psycho (Mary Harron, 2000)
Lyssna på avsnittet där poddar finns eller här.
När det gäller Cykeltjuven ber jag att få återkomma på en blogg nära er på onsdag :) Utifrån er diskussion tänker jag dock att det som kanske gjort att filmen hyllats så pass mycket är just detta att Antonio inte är en typisk "hjälte", utan en ganska vanlig, stukad människa? Och att filmens poäng främst var att visa på arbetarnas omständigheter, ur perspektivet av denna enskilda individ? När det gäller eventuell vårdslöshet med värdefulla fordon kan vi ju lätt konstatera att det verkar ha varit ganska vanligt med olåsta, parkerade cyklar i Rom på den tiden.
SvaraRaderaJag fick tyvärr inte tag i Gertrud, men mina Dreyer-experiment kommer på fredag. Svårt att försöka koppla det jag såg till det som ni berättar, men eventuellt verkar Dreyer främst ha varit en teknisk regissör?
Kul med lite avslutande snack om American Psycho. Själv blev jag tyvärr inte så imponerad av vare sig omtitt eller nyläsning, förutom av Bale då :)
https://bilderord.wordpress.com/2022/03/26/american-psycho-2000/
https://bilderord.wordpress.com/2022/03/27/american-psycho-1991/
Intressant tanke om Cykeltjuven. Visst kan den starka realistiska känslan och en huvudperson som är en vanlis ha varit nytt och spännande. Det gör tyvärr inte filmen bättre i mina ögon. Försöker leva mer efter Gretas devis, underhållning trumfar "bra film". :-)
RaderaDet är högst oklart för mig vilken typ av regissör Dreyer är. Jag har sett The Passion of Joen of Arc samt Gertrud. Två kvinnoporträtt javisst, men tämligen skilda i form och uttryck.
Jag var inte superimpad av American Psycho jag heller. Tror den skulle sett för länge sedan. Nu kändes den daterad.
Fint att This Gun for Hire gick hem! Och att jag inte var med i det här avsnittet! Så jag slapp se filmerna alltså, i övrigt hade det förstås varit trevligt.
SvaraRaderaGertrud lät lite som Om kropp och själ, med en socialt hämmad kvinna med ett rikt inre liv som inte riktigt kommer ut. Att presentera det på ett engagerande sätt är ju inte helt lätt, men är alltså inte omöjligt.
Klart This Gun for Hire gick hem. Bra tips där! Hade gärna haft med dig men fokus var ju på tråkiga filmer så lika bra att du skippade det avsnittet. :-D
RaderaHar inte gjort kopplingen till Om Kropp och Själ själv men du har kanske träffat mitt i prick. Men å andra sidan såg jag inget tecken på att Gertrud hade ett rikt inre liv. Hon var kall och stel som en död fisk i kylen.